Strålande väder har det varit i vår by idag vilket passade väldigt bra då vi var tvungna att byta till sommardäck för att inte vara olagliga på vägarna. Så Tomas bytte däck och jag tvättade bilarna, får ju dela lika på arbetet. Jag vet inte vem som slet mest under dagen men vi sitter bägge två som två utslagna potatisar i soffan nu när kvällen har kommit. 

Kände att jag hade försummat min lilla oranga fara som jag knappt aldrig kör längre så den fick en ordentlig genomgång idag. Tvättning, putsning och vaxning så nu blänker den som ny ute på uppfarten, tror den är glad över den fina spa-behandlingen.

Den stora bilen fick bara en snabbtvätt, behovet var inte lika stort på den.

William har varit med ute hela dagen, i vagnen och filt på gräsmattan. Han är krönt till förste mossrivare, det verkar vara helt galet kul att riva upp mossan, gång på gång på gång... Men duktig som han är så åkte inget i munnen=)

Väl inomhus idag så har det fortsatts att öva på krypningen, kan väl egentligen inte säga att han övar längre för det går som en dans. Resa sig upp mot allt man tänkas kan är nu nästa moment. Detta momentet gör hans mamma något mer nervös, han har ju inget som helst konsekvenstänkande!!

-Vad händer nu när jag släpper bordskanten med bägge händerna och försöker vrida mig bakåt utan att ha någon balans? 

OJ!! Jag trillade visst och slog mig jättehårt i huvudet, det gjorde ju ont.... Mamma!!

3 minuter senare...

-Vad händer nu när jag släpper bordskanten med bägge händerna och försöker vrida mig bakåt utan att ha någon balans? 

OJ!! Jag trillade visst och slog mig jättehårt i huvudet, det gjorde ju ont.... Mamma!!

Avslutade kvällen på ovanstående sätt, som tur var bara en gång. Det hann inte bli någon retur då jag tog upp honom i knät och vägrade släppa ner honom igen. 

Nej nu är det faktiskt söndagkväll, sonen sover och jag tänker se om den kära sambon är upplagd för lite söndagsmys i soffan. Tror att det även kan vankas lite nybakad kladdkaka=)

Men innan jag säger hejdå så vill jag bjuda på en kort liten film från igår. Lite William och mamma bus.

/Lela

Tror det är dags att sätta upp hastighetsskyltar och hastighetskamera i huset nu för jäklar vad det går undan!!

I torsdags var det fortfarande ålning/hasning som var metoden för att ta sig framåt, igår blev det fler och fler "vanliga" krypsteg och idag är det full fart framåt. Låter för härligt, det är fortfarande ganska statiska rörelser så det låter dam-dam-dam-dam så fort han rör sig=) Utforskat hela huset nu på kvällen, vi har krypit runt-runt hallen/köket/vardagsrummet, kul med ett rundgående hus;)

Ätit har han också gjort idag, fick dock backa ett par månader i utvecklingen och gå tillbaka till ren purémat, då gick det ner i ett nafs så jag vet i katten om det inte är tänder iallafall. Att det gör ont med bitar som man måste tugga. Känns dock bättre när man kan ge honom något annat än bara gröt och välling. Får helt enkelt köra med 5-6 månaders mat ett tag framöver varvat med gröt och välling. Jag är som sagt bara glad att maten går ner och hoppas på att det inte var en engångsföretelse.

Efter en liten brottningsmatch (vända bebis på rätt håll, inte krypställning i sängen, cirka 45 gånger på 10 minuter) så sover killen gott sen en halvtimme tillbaka. Tomas och jag ska krypa upp i soffan och mysa framför en film lördagen till ära. Tror det blir The king speech. 

/Lela

Det är fortfarande problem med maten, jag som varit så glad och stolt över killen för att han alltid ätit så duktigt och framförallt kladdfritt. Jag har fått igen det med råge nu... Trodde det var tänder som satte käppar i hjulet, att han inte ville ha mat för att det var för starkt/gjord ont att tugga. En sked in i munnen följs av en liten kladdig hand som plockar ut all mat från munnen igen och kladdar runt med det. Gröt och välling har fungerat alldeles utmärkt, då äter han som vanligt så det har han fått leva på nu i ett par dagar. När det var så här sist så var det tänder som ställde till det, höll på i 3-4 dagar och sen kom framtänderna i överkäken fram. Nu kan jag inte se att det är några tänder på G, inga vita bulor i käken. Men han gnor, tuggar och gnider i munnen så fort han kommer åt, framförallt när det ska ätas. Och dreglar i kopiösa mängder!!! Får inte lov att borsta tänder i överkäken på honom, han slänger bort huvudet och blir ledsen. 

Idag till lunch tänkte jag att jag skulle göra ett nytt försök med vanlig mat, mosade den så det inte fanns några bitar kvar utan var helt slät. De första 5-6 skedarna gick alldeles utmärkt med sen var det kladd och gojs igen, och tårar!! I ett halvdesperat försök till att få i honom resten av portionen så fick han hjälpa till och äta, hålla i skeden och stoppa händerna i skålen. Helt plötsligt gapar han stort och äter med god aptit! Inte ett spår av att det skulle vara obehagligt... Däremot var det mat precis överallt när vi var klara, dusch får det bli för honom ikväll innan läggdags. 

Men frågan är då, är det verkligen några eventuella tänder på G men att han "glömde bort" det när han var upptagen med att kladda eller handlar det om att han helt enkelt vill äta själv from nu? Jag är inte så säker på att jag vill att han ska äta själv ännu;) Inte innan jag hunnit fixa ett helkaklat rum med tillhörande högtryckstvätt iallafall, börja mata i duschen, naken? (William då, jag kan äta utan kladda). 

Konfunderad och aningens illrådig.

/Lela

  Tänk vad kul man kan ha med en halvuppblåst mjuk badboll=)

/Lela

Tror att William är defekt, dessvärre har nog garantitiden gått ut...

Han saknar MUTE-knapp upptäckte jag idag. Lite sent kan ju tyckas, upptäcka det efter så lång tid som 8 månader och ja jag kan nog hålla med. Nu är det inte de vanliga ljudet jag vill kunna muta på honom. Visst är det jobbigt när han gnäller och skriker men det kan jag ta, det är ju så alla barn är mer eller mindre. Det ingår lixom i modellen oavsett tillverkare...

Vad jag däremot inte kan stå ut med är att han gnisslar tänder!! Hur nu f*n det kan gå till när man har 4 tänder varav 2 bara är några millimeter stora!! Uppenbarligen så går det, till mina stackars nerver/örons förtret. Det är fullkomligt vedervärdigt att lyssna på... Började med detta idag och har demonstrerat sin nyvunna kunskap ett flertal gånger, fler gånger än vad mina öron klarar av.

Försöker säga till honom att låta bli men han är en väldigt dålig lyssnare, eller så skiter han helt enkelt bara i mig. Tycker dock att han är lite för liten för att strunta i sin mamma, det kan väl vänta ett par år iallafall?

/Lela

Bloggade om att William hemskt gärna ville ha en sån här fin lära-gå-vagn för ett tag sedan.

Därefter började min jakt på en sådan vagn, det är klart att killen ska ha det han önskar;) Till min besvikelse så visade det sig att den knappt säljs längre då den inte sålda så bra (enligt den lokala leksaksbutiken). Den var av lite mer "lux"-modell och folk var tydligen inte beredda att betala lite mer för den än de vanliga lära-gå-vagnarna. Inte heller kunde jag hitta den på begagnatmarknaden på nätet.

Men så tog jag kontakt med säljaren i leksaksbutiken igen och till min stora glädje och förvåning så visade det sig att han hade precis en sådan här privat som han barn hade växt ur, och han kunde tänka sig att sälja den!!!=)

Så nu står den här hemma hos oss istället, limegrön och fin. Bra skick var den i så jag har absolut inget att klaga på utan är helt enkelt bara j*kligt nöjd med mitt otippade fynd=)

Killen har givetvis premiärkört den, om än lite vingligt. Dröjer nog ett tag innan han kan använda den till fullo men det är kul att stoppa leksaker i lådan;) Och med en skyddande mamma/pappa bakom ryggen kan man gå huset runt med den (så länge man får hjälp med att svänga). 

/Lela