Lela

Inlägg publicerade under kategorin Graviditet

Av Angelica - 29 juli 2010 18:40

förlossningen. 

Så såg våran dag ut igår. Klockan 15 hade vi ett sista extra bokat möte hos MVC, hade inte Liten kommit då skulle det bokas tid till förlossningen för bedömning och eventuell igångsättning på måndag då vi är 42+1. Verkligheten blev inte riktigt likadan...


För det första såg hon (BM alltså) ganska besviken ut när hon såg oss i väntrummet, hade troligen hoppats på att slippa träffa oss fler gånger precis som vi med henne. Och då inte av personliga skäl. 


I sedvanlig ordning börjas det i undersökningsrummet för att ta blodtrycket och vikten. Redan vid blodtrycket förändrades hennes ansiktsuttryck en smula. Ett litet orosmoln i ögonvrån skymtade..

144/96 slutade mätningen på vilket är högre än vad jag haft tidigare. Hon frågade om jag hade haft några känningar, njae inte mer än att det spänner och drar mycket i magen men visst det har tilltagit lite i styrka de sista dagarna.

-Då kan det vara det jag får indikation på, blodtrycket brukar höjas lite när det börjar närma sig och kroppen börjar jobba.

Allt lugnt och vi fortsatte in till hennes rum för att mäta magen och lyssna på Litens hjärtljud. Där såg allt så fint ut, konstaterades att Liten verkligen är färdig för att komma ut. Kan inte bli mer redo och färdig än vad det är. 

Fortsätter prata lite om vad som kommer att hända på måndag, hur kurvan ser ut osv när hon tittar på mig igen och helt plötsligt ser väldigt allvarlig ut igen.

-Hur länge har du varit svullen runt ögonen?

-Va? Är jag? Nej det vet jag inte...

-Jag vill nog ta ett nytt blodtryck på dig för säkerhetsskull.

Bara att knata ut till undersökningsrummet igen och testa på nytt. Minns inte siffrorna men högre än första mätningen var det.

-Behöver nog ett urinprov, du blev lite skärrad nu så jag kan inte lita på blodtrycket.


Happ... In på toaletten och lämna ett urinprov, tur jag drack mycket the och väntade med att kissa tänkte jag för mig själv.

Ut i väntrummet och vänta medans hon kollar provet. Efter någon minut kommer hon ut fortfarande med en väldigt allvarlig min.

-Har du haft huvudvärk det senaste?

-Ja faktiskt, inte haft huvudvärk på jättelänge men 2-3 ggr de senaste typ 10 dagarna. Reagerat på det men kopplat det till väder eller möjligen sömn.

-Ont i bröstet?

-Nej det kan jag inte påstå, vad är detta? Vad är det som händer?

-Du har +2 i äggvita, svullen runt ögonen och har haft huvudvärk, jag kommer att ringa förlossningen så ni får åka in dit redan idag, med en gång. Detta är symptom.

* ERROR *

Va? Jaha...men vänta lite, symptom på vad? Vad ska de göra på förlossningen, vad är det som är fel, menar du att jag ska bli inlagd from nu omedelbart bums eller vad händer?

Tydligen var detta tecken på havandeskapsförgiftning, kunde även vara tecken på att förlossningen var på gång men det tas inga risker så här sent i graviditeten så det blev ett samtal till förlossningen så de visste att vi var på väg.

Säga tack och hej till BM, köra mot sjukhuset med ett pitstop på Preem, insåg bägge två att detta kan nog ta tid så vi kan behöva ha nåt i magen (ett bra val skulle det visa sig). En raggarlunch senare så står vi i hissen upp till förlossningen.


Först sitta ute i korridoren och vänta en stund, klockan är nu kvart över fyra. Efter 15-20 minuter kommer en BM och visar in oss på ett undersökningsrum. Nytt blodtryck, 132/80 denna gång. Bättre. Därefter kopplar hon på elektroder på magen och tar en CTG-kurva. Så får vi ligga där, lyssna på Litens hjärtslag och räkna sammandragningar. Kurvan är klar efter 25 minuter. Nervositeten har börjat släppa lite nu, Litens rytmiska puls har lugnande effekt på både mig och Tomas.

Ringer på BM som tittar på kurvan, den ser fin ut. Litar på henne då vi inte kan tolka graferna på utskriften. Hon vill ha ett nytt urinprov. Tur att man är gravid så man har mycket urin att dela med sig av, kissa på kommando flertalet gånger på en och samma dag är inte lätt annars.

Sitter återigen själva och väntar på svar. Roar oss med att leka bokstavsleken, ämne - svenska städer. Hinner så pass långt som att vi funderar på att plocka in europeiska städer oxå då de svenska börjar ta slut innan hon kommer tillbaka för att tala om att detta provet visar +1 i äggvita, även det bättre än hos MVC.


-Men vi ska ta blodprover på dig oxå för säkerhetsskull. Jag har inte tid att göra det just nu men jag kommer tillbaka om en liten stund, OK?

-Ja visst. Vad ska jag säga? Nej jag vill att du ska göra det nu annars vill jag åka hem? Vi väntar snällt...


Tar inte så lång tid förrän hon kommer tillbaka med en provtagningsvagn, snor 3 rör med blod från mig, talar om för oss att vi ska sätta oss i dagrummet istället. -För det kan ta ett par timmar innan jag har svar på proverna och har pratat med läkaren. Sen går hon....


Jaha, börjar nu bli lite lätt hungriga igen efter 2 timmar i undersökningsrummet men går och sätter oss i ett kallt och dragigt dagrum. Här finns iallafall en TV att fördriva tiden med, närmare bestämt 2½ timme innan läkaren kommer in till oss för att prata.

Blodproverna såg bra ut, alla prover de tagit under kvällen ser bra ut, ingen havandeskapsförgiftning. Han kollar mina reflexer och klämmer även lite på magen.


-Är det någon som känt efter?

-Hrm... nej.

-Men då letar vi upp ett rum och kontrollerar innan jag släpper ut er för ni kommer att få åka hem igen.

Följer efter läkaren in på samma rum som vi suttit i tidigare på kvällen.

-Klä av dig på underkroppen så ska vi se hur det ser ut. Ibland hinner kvinnorna knappt hem och vända efter att vi retat livmodertappen lite.

Det låter ju positivt tänkte jag, det hoppas vi på och blinkar åt Tomas.

Blev snabbt nertagen på jorden igen då läkaren talar om för mig, fortfarande med fingrarna ordentligt rotandes där inne i det heliga; -Nej du, den hittar inte jag. Den ligger alldeles för långt bak, känner inte den.


Med andra ord, han hittar inte min livmodertapp, den är uppenbarligen inte tillräckligt mogen för att ha krypt fram ännu.

-Då är det den vi väntar på nu då, frågar jag.

-Ja, den behöver mogna lite till innan det är dags.

Sen var det bra med det, fick skamset klä på mig igen. Fick en bokad tid på måndag morgon för bedömning precis som det var planerat från början och sedan åka hem efter 5 timmar spenderade på förlossningen. Vi slapp fundera på vad vi skulle hitta på den dagen för att fördriva väntan.


Vad fick vi då med oss därifrån?

Jo att det inte är Liten vi väntar på utan min livmodertapp... Inte undra på att våra försök att få igång det inte har fungerat, vi har ju fokuserat fel. Så kvällens 10.000 kronors fråga är: -Hur fan lurar man fram en livmodertapp??!!


/Lela

OOS

Av Angelica - 27 juli 2010 11:39

Har inte fått något leveransbesked ännu men gissar på att vår bebis är OOS - Out Of Stock!!


Kommer att bli ett väldigt negativt inlägg så ni som är på bra humör och vill fortsätta vara det, gör nåt annat!!


Frustrationen är enorm just nu för både mig och Tomas. Vi är så trötta och slutkörda på att vänta, vänta, vänta och vänta att vi mest är irriterade. Eller rättare sagt jag är som en bålgeting och Tomas tassar mest på tå runt mig och försöker göra det bästa för att inte vara i vägen eller reta upp mig.

Vill inte annat än att få känna smärta, något som man normalt sätt försöker undvika på bästa sätt. Men att få känna smärta just nu hade varit en befrielse, det är ju ett tecken på att någonting är på G.

Nu har vi gått igenom hela långa ovetenskapliga listan på saker att göra för att sätta igång det utan resultat, så nu ger jag helt enkelt upp. Placerar mig i ett hörn med täcket över huvudet och tjurar. Vill inte längre, inte kul...


Med vetskapen om att detta inte är onormalt på något sätt, att det kan ta ytterligare 1 - 1½ vecka innan vi får träffa bebis gör det inte på något sätt lättare eller roligare. Snarare tvärtom....

Maktlöshet, frustration, tröstlöshet, besvikelse är bara en bråkdel av de känslor som svallar just nu.

Vet inte vad som är värst egentligen, det faktum att detta tar tid eller att vi var inställda på att Liten skulle kommit tidigare ön planerat från början. Förmodligen en kombination....


När jag i början av juni blev beodrad sängläge så var det ju för att Liten stannat av på sin växtkurva och jag hade känningar av förvärkar så vi skulle göra allt för att hålla den inne i magen ett tag till för att växa till sig ordentligt. Då var det fara och färde för en för tidig liten bebis, något som vi då mer eller mindre ställde in oss på för att vara något sånär förberedda. 

Nu har det ju gått åt totalt motsatta hållet istället, 10 dagar över tiden. Var inte riktigt vad vi var inställda på, kanske är därför det känns fördjävligt. Men nu har Liten fanken fått tid på sig att växa till sig inne i magen, inget tvivel om den saken iallfall!;)

De som berättat om att gå över tiden beskriver varje dag lång som en vecka och jag kan inte annat än att skriva under på det. 10 långa veckor har det varit.... 


Passa på att gratulera en familj som fått lyckan att träffa sitt lilla underverk, säger grattis till Emma, Rikard, Max och deras lilla flicka som kom till världen 21:45 igår. Gratulerar=) Håller tummar, stortår och allt möjligt annat för att det snart är vår tur!


/Lela

Av Angelica - 25 juli 2010 21:01

Kommit fram till följande: det är en lyxbebis inne i magen på mig, därav den långa leveranstiden. Den är nämligen hand made, kommer att sitta en liten genomskinlig klisterlapp med texten hand made under foten sen som bevisar detta! 

Och det är väl allmänt välkänt att lyxartiklar sällan finns inne på lager utan att det är ganska lång tillverknings-/leveranstid?


I och med detta räknar jag med att den kommer att komma i en snygg och bearbetad förpackning. Insvept i silkespapper, lyxigt draperad i presentpapper med guldornament och ett stort rött sidenband i rosett. Allt annat kommer att bli en stor besvikelse...


                                          


Idag har vi testat teori "vila ut bebis", eventuellt resultat märks väl inte förrän inatt. 

Släkten börjar bli lite lätt otålig vilket jag har full förståelse för, inget mot den maktlöshet vi känner. Men det har inte varit någon anstormning på samtal och SMS vilket är ganska skönt, blir bara stressad då.

Det ända som hänt de sista 2-3 dagarna är att min redan hårda mage om möjligt blivit ännu hårdare. Finns inte en mjuk punkt på magen nu... Haft som lite magknip men det stannar där, förutom ikväll. Ikväll stramar och sträcker det något kopiöst istället, ställer eller sätter jag mig upp upprätt så drar det från brösten och ner i bäckenet. Trycker ihop lungorna så det är svårt att andas ordentligt.

Vad detta skulle vara tecken på har jag inte en aning om, om det nu är tecken på någonting alls.... Taskig kondis kanske, vad vet jag?


När jag återupptog denna bloggen var det inte meningen att det enbart skulle handla om min mage och bebis men utvecklingen den senaste tiden har gjort att det inte existerar nåt annat än just min mage och bebis. Kanske är förståligt?


/Lela 

Av Angelica - 24 juli 2010 19:29

 Fortfarande ingen bebis, den skulle ju "bara" kommit förra lördagen men va fanken. Det är väl inte så noga, eller? Så just nu gör vi allt vi kan komma på för att:

  • Få igång värkarna.
  • Få tiden att gå fortare.
  • Inte fundera och vänta så mycket.

Än så länge kan vi bocka av följande på listan:



  • Storstädat (dammsugat, skurat toaletter, dammtorkat, lister. You name it!)
  • Färdknäppen.
  • Promenader i MÄNGDER. Svängt på armarna, "plockat äpplen/päron", gått på plan mark och i backar, långsamt och raskt.
  • Åka bil på skumpig väg.
  • Åka lite väl långt hemifrån. (Karlshamn i torsdags och Kalmar idag)
  • Stå mitt i ett karnevaltåg med sambatrummor och visselpipor. Testade även att dansa med lite.
  • Blivit skrämd av åskan.
  • Hota Liten i magen.

Ingenting har hitintills fungerat, det som återstår är väl att putsa fönster vilket det just nu inte är direkt väder för. (Hallonte och ricinolja oxå, tack men nej tack.)

Eller så är det helt enkelt så att den kommer när den känner för det, troligen och förhoppningsvis! Tycker bara inte att det är en helt schysst metod att använda sig av när dess mamma alltid är nogrann med att komma i tid. Komma försent tycker jag nämligen är ruggigt pinsamt och jobbigt...

Tydligen har vi inte riktigt samma uppfattning om den saken Liten och jag. 


Idag trotsade vi både det regniga vädret och eventuell analkande födsel och åkte till Kalmar. Tänkte testa teorin med att saker sker när det inte riktigt är läge för det eller att det är långt till förlossningen. Urbota korkad teori vill jag bara tilläga, fungerar icke!


Blev ett besök på NetOnNet, Tomas köpt sig en ny elektronisk leksak som han just nu försöker göra plats åt i TV-bänken.

Bauhaus - inhandlat en fönsterskrapa så jag kan putsa mina fönster ordentligt imorn om det inte regnar. (Ingen tillit till att Liten kommer inatt heller)

IKEA - Köttbullemiddag och badrumslampa. Så nu är det inte en ful naken glödlampa i taket längre, den andra lampan gick sönder för ca 1 vecka sedan. 


Nu sitter jag uppkrupen i soffan iförd mysbyxor, underbart när det var så pass kallt i huset när vi kom hem så de kunde åka på igen, katten i knät och lyssnar på regnet som smattrar mot taket och Tomas som trycker på alla nya knappar;)

Utövar just nu teorin - 'vila ut barnet', troligen den absolut sämst fungerande men orkar inget annat ikväll. 


Och till alla er som läser (ni är en hel del har jag märkt även om det är få som lämnar sina fotavtryck) jag ÄR positiv och jag TÄNKER positivt. Varje gången dag är en dag närmare mötet med vårt lilla underverk, jag vet det.

MEN det börjar bli för jäkla långtråkigt, frustrerande och energikrävande att bara gå omkring och vänta och längta. Tålamodet börjar sina helt enkelt...


/Lela 

Av Angelica - 22 juli 2010 16:31

Det är så jäkla kvavt idag så det spelar ingen roll hur mycket kläder man har på sig, svetten rinner oavsett!! Har ändå bara legat på soffan idag och tittat på serie/film, inte haft någon som helst energi över idag. Ingen vidare lust heller om sanningen ska fram. 


Nu funderar vi på om vi ska utmana ödet och köra ner till Karlshamn - Östersjöfestivalen ikväll. Det är ca 6 mil hemifrån men det finns å andra sidan sjukhus där oxå om det skulle bli akut. Varje dag måste ju fyllas med något lite mer meningsfullt än soffliggande/TV-tittande/städande. 

Provar just nu metoden "promenera ut" bebis, har blivit en promenad nästan varje dag den senaste veckan. Varierar allt ifrån ett par kilometer i raskt tempo (så raskt som fogarna tillåter och lite till) till en mysig tur i skogen. Än så länge verkar den fungera så där, eller inte alls. Beror på hur negativt/positivt man väljer att se på det;)


Nej göra sig iordning lite och sen iväg. Som sagt, måste hända någonting varje dag. Stort som litet!!


/Lela

Av Angelica - 21 juli 2010 14:14

Imorse var det besök hos MVC inbokat. Vi hade ju hoppats på att vi skulle sluppit detta besök och redan ha Liten hos oss men Liten vill ju uppenbarligen annat så vi fick snällt gå dit. Men vår ordinarie barnmorska är tillbaka från semestern så vi var ganska glada iaf. 

Allt ser bra ut, har inte gått upp "för mycket", bebis i magen till trots. Mina blodvärden och blodtryck var oxå OK. 

Liten ligger långt långt ner, ordentligt fixerad i bäckenkanalen. Så pass långt ner att hon inte kan känna slutet på huvudet... Någonstans i bakhuvudet visste jag vad det betydde men var tvungen att fråga iaf.

- Är det bra eller dåligt?

- Det är bra, svarade hon då.

- När du väl får värkar bör det komma igång ganska fort eftersom en stor del av jobbet har Liten redan klarat av på egen hand.

-Innebär det då att förlossningsskedet inte behöver bli så utdraget utan kan gå ganska fort? undrade jag då.

- Det kan jag inte svara på eftersom alla är olika. Men om jag säger så här, hade det varit min dotter som varit gravid och bebisen legat så långt ner, fixerad, hade jag varit glad och sagt till henne att allt kommer att gå så bra så. 


Nu kanske jag tolkar det svaret till min egna fördel och tycke men i mina öron låter det som att bara värkarna kommer igång så kommer det troligen att gå relativt fort. Innebär väl inte nödvändigtvis mindre smärtsamt utan snarare kanske tvärt om. Det återstår att se, finns ju ingen exakt vetenskap när det gäller barnafödande har jag fått lära mig!


Men hon var positiv och glad inför alla värdena, bebis mår bra där inne i magen. Tryggande även om jag tycker att den kan komma ut och må bra på utsidan nu istället. Fick även bokat tid för nästa kontroll (som vi verkligen inte hoppas ska behövas), då kommer det även att bokas tid till förlossningen (igångsättning) om den fortfarande inte behagat komma ut. Så senast den 2:e augusti kommer vi att vara föräldrar, då är Liten 42+1 dvs för gammal för att bo kvar i magen. 

Får väl ha det som ny deadline och om Liten bestämmer sig för att komma innan dess så är det bara bonus och positivt. 


Har inte längre några som helst restriktioner på vad jag får/inte får göra. Nu är det istället helt OK att både dammsuga och putsa fönster. Just putsa fönster rekommenderade hon för att sätta igång det. Tydligen bra med aktiviteter där man har armarna ovanför huvudet då det tänjer ut livmodern och trycker bebisen ännu längre ner. Tur att vi har ganska många fönster i huset. Nackdelen med att putsa fönster är att min handled egentligen inte tillåter det men det känns som att lite värk i handleden kan uppvägas av att få ut Liten och träffa "den" för första gången. Ska funderar på om det blir putsning eller inte i eftermiddag...


Åkte in till stan efter MVC, gick en liten shoppingrunda. Passade på att hämta mig en gratis biobiljett, lättförtjänt. Fick SMS från min mobiloperatör för ett par dagar sedan där de ville att jag skulle utmana dem att sänka mina totala kommunikations kostnader. Eftersom jag nu då (och Tomas innan) jobbar hos just denna operatören så var den utmaningen ganska dödsdömd;)

De kunde inte sänka kostnaderna och jag gick därifrån med mitt pris, en biobiljett. 

Så jag ska gå på bio själv medans Tomas ska gå och äta ett gratis mål på McDonalds;) Ibland lönar det sig att klaga lite högljut och få kompensation för besväret. 


Därefter åkte vi upp till Utkiken på Bryggareberget och åt lunch, grekisk buffé. Mysigt att sitta på deras uteservering och blicka ut över hela stan, och så var maten god vilket var ett plus=)

Än så länge har det varit en mycket bra dag.


Nu hemma igen och funderar på om jag ska ta mig för att putsa fönster eller om jag bara ska invänta att det händer något iaf? Hmmm? Jag är ganska trött och sliten och funderar på om jag verkligen orkar.... 


            


/Lela     

Av Angelica - 20 juli 2010 06:22

Nu är det morgon och jag har inte sovit en blund inatt, gav upp för ca 1½ timme sedan och satte mig i soffan istället för att ligga i sängen och försöka lura mig själv till att sova...

Vi gick och la oss vid 1-tiden, löste lite korsord tillsammans. Tomas var väl vaken ungefär en halvtimme innan han hade lyxen att somna. (inte alls avundsjuk!!)

Jag låg kvar och löste vidare tills klockan var 4. Då släckte jag lampan och gjorde ett tappert försök att räkna får. Misslyckades kapitalt vill jag påstå!

Vid 5 gav jag som sagt upp och och placerade mig i soffan istället. Det går SÅ mycket bra på TV vid den tiden;) Nu har iaf nyhetsmorgon börjat så nu finns det något att glo på. 


                                            


Liten är fortfarande för blyg för att komma ut och hälsa på oss... Tycker nog att Liten ska trotsa sin blyghet snart och hälsa på oss iallafall.

Nyfiken som attan och vill träffa det lilla livet som ständigt gör sig påmind inne i min mage. Trodde kanske att det var nåt på gång sent igår kväll men ack nej... Troligen rörde det sig om för mycket god mat och tillhörande magknip. Magknipet sitter fortfarande i, snart 12 timmar efter middag men det känns varken mer eller mindre.

Lever med vetskapen om att Liten faktiskt inte kan stanna där inne hur länge som helst och än så länge har vi bara passerat deadline med knappt 3 dagar men varje dag just nu känns som en mindre evighet.  

Tomas har försökt prata förstånd med Liten ungefär 15 ggr per dag sen i lördags utan framgång, mig lyssnar den inte heller på. Någon som har en stark auktoritet när det gäller spädbarn som är villig att försöka föra en vettig diskussion med vår Liten? 


/Lela

Av Angelica - 17 juli 2010 22:30

Deadline är snart passerad utan ett resultat.. Får det vara så? Är det verkligen OK?

Tycker nog inte det, inte alls faktiskt!


Vet att det här med beräknat förlossningsdatum inte är ett givet leveransdatum men att passera detta datum är psykiskt påfrestande. Börjar bli nervös, på riktigt. Riktigt på riktigt.

Innan idag så har det fortfarande legat framåt i tiden, nåt som kommer att hända framöver. Nu när det datumet är passerat så ligger det ju helt plötsligt bakåt i tiden. Det innebär att redan borde ha hänt och kan ske nu när som helst. Det finner jag mycket skrämmande!! 

 Ju fler dagar det kommer att gå över tiden och ju mer övermogen jag blir desto mer nervös kommer jag bli. Så det hade inte skadat om det satte igång nu väldigt snart. Det ända jag kan fokusera på nu är förlossningen och det är inte nyttigt för psyket, det kan inte vara bra att vara så här nervös och rädd... Usch. 


Till råga på allt så har det åskat från och till hela dagen, inte heller nyttigt för mina nerver. Tyvärr verkar det som att Liten är lika rädd för åskan som mig eftersom den bestämt sig för att stanna inne ett tag till.


/Lela

Senaste inläggen

Kategorier

Nagelbloggar

Bloggar

Sök i bloggen

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2011
>>>

Besöksstatistik


Skapa flashcards