Hej på er, tänkte visa lite hur min första påskhelg har varit.

På långfredagen åkte jag med mamma och pappa och storhandlade, vilket var

oehört slitsamt. Så på vägen hem i bilen somnade jag så här gott och vägrade 

vakna när vi kom hem och det var dags för middag.

Så här kan en helt vanlig måltid se ut, jag vill äta själv! Mamma och pappa

verkar inte tycka att det är en bra idé tydligen för de envisas med att mata

mig med sked och försöka torka mig när jag kladdar.

Denna omgången vann dock jag=) 

Efter maten var jag

återigen full av energi och kröp runt hela huset och busade=)

Påskaftonskväll fick jag en konstig boll av mamma och pappa.

Det visade sig efter en stunds kamp att det inte var en vanlig boll för

den var full med majsbågar, riskakor och nya nappar! 

Mamma och pappa sa någonting om jag var ett glupskt barn, vet inte vad 

det betyder ännu men det stämmer säkert...

Påskdagen var en del av mina kompisar här och lekte, varför mamma eller pappa inte tog några kort vet jag inte. Vi som satt stilla som små änglar och

lekte lugnt med varandra hela eftermiddagen...

Men denna fina bukett fick dem av Elises föräldrar. Fin men tydligen

väldigt ömtålig för jag fick inte dra i den.

Idag kom mormor och moster hit med påskpresenter. En plaskdamm och 

sandleksaker! Dammen tyckte jag mycket om, hur kul som helst att 

försöka krypa i och ur. Mamma sa att jag skulle BADA i den senare i sommar,

utomhus på gräsmattan. Kan knappt vänta!!

Så har min påskhelg sett ut, hur har era varit? Hoppas att den har varit lika 

bra som min=)

/Lela

Påskdagen har firats på följande vis: Häng på altanen tillsammans med underbara bebisar, mammor och pappor. 

Delar av föräldragruppen från MVC har varit här idag och fikat, barnen har fått leka av sig ordentligt tillsammans. En riktigt härlig dag tycker jag, tycker om när det är folk här hemma och det händer lite. Gott sällskap är alltid stärkande för själen

Så tack alla bebisar, mammor och pappor för en underbar eftermiddag tillsammans på altanen=)

/Lela

Ibland, men bara ibland blir jag så trött och frustrerad på att vara mamma till en övertrött son. ikväll tog det 1½ timme att söva honom, 1½ timme!!! Han var så trött, så trött, så trött men vägrade att lugna ner sig och falla i dvala. Det är inte okej att det ska ta 1½ timme, inte okej någonstans... 

Vissa kvällar går det som en dans, äter upp sin välling, vänder sig och sover på ett par minuter. Andra kvällar tar det ett par minuter med lite bök och sen sover han gott. Sen finns då kvällar som ikväll då det tar en vad som känns en halv evighet, det är en kamp och en stor utmaning för tålamodet. Vad det var som vad fel ikväll vet jag inte men det ringer i mina öron efter detta. 

Hur gör man för att få kontinutet på läggrutinen? Har kört samma rutin nu i ett par veckor men resultatet är fortfarande varierande vilket gör mig galen av frustration! 

Nu sover han iallafall om än hulkandes... Känns grymt bara att han ska behöva bli så ledsen av en sån enkel grej som att gå och lägga sig och sova.

/Lela 

Glömde ju visa den fina påskpresenten jag fick av min kära sambo idag (förutom att han var duktig och byggde en gungställning dvs).

   Ett par ljusblå Converse!

Tomas köpte även ett par till sig själv.

Det blev röda till honom själv, här är familjen som tycker om färg;)

/Lela 

Tomas byggde ihop en gungställning till lilla killen idag. Så bra det blev=)

Det blev en hit som kommer att bli flitigt använd i sommar=)

Så här såg det ut häromkvällen när vi kom in till William och skulle titta till honom innan vi skulle gå och lägga oss själva. Ser det skönt ut?;)

      Nackspärr i krypställning...njae, så där skönt enligt mig.

/Lela
     

Idag kom leksakerna jag köpt på Tradera, en stor låda=) Killen verkade nöjd över mina inköp. Han tuggade, bankade, drog och slog på grejerna. Roligast verkade denna vara:

Efter middagen var det dags för bad, jäklar vad vi badade! HELA, precis hela badrummet var blött när vi var klara. Han hoppade så han tillverkade stora vågor som inte fick plats i badkarlet, ett stort leende på läpparna hela tiden. Att det kan vara så kul att plaska och skvätta vatten, för mig helt obegripligt. 

När vi kom upp blev både Tomas och jag förvånade, vi hade varit i badet i 45 minuter!! 45 minuter!! Undrar hur länge man kan vara i vattnet med denna killen innan han tröttnar? Tydligen längre än 45 minuter;)

Imorgon är en känsloladdad dag... Det är begravning på eftermiddagen för min faster. Jobbigt med begravning, vem tycker inte det egentligen? Detta kommer bli den tredje begravningen i mitt liv. Farfar, vän och nu faster. 

William kommer att få följa med imorgon, känns dubbelt att ta med honom. Lämpar det sig verkligen att ta med en bebis på begravning? Han kommer inte att fara illa av det... Förmodligen ingen annan heller av det faktum att han är med. För mig personligen blir det snarare en trygghet att ha honom med, då får jag något annat att fokusera på. Tomas ska inte med så det blir nog bara bra för min del att ha William med mig. 

Usch ja, men det är imorgon det. Nu är det en liten stund kvar på kvällen och jag ska bara ta det lugnt, blev också trött efter badet;)

/Lela

Fasen vad det tar tid att ladda upp videoklipp här, detta trots att de inte är speciellt stora... Ja ja, hur som helst.

Muffins har det inte lätt här hemma längre, stackarn. William har alltid varit glad för henne, flinat upp så fort hon kommit inom synhåll, nu är lyckan gjord för honom när han kan följa efter henne. Om lyckan är lika stor för Muffins låter jag vara osagt;)

Det är bra fart på den lilla killen när han väl bestämt sig för vart han ska ta vägen vilket katten inte var riktigt beredd på.

Skönt att han har fått en lekkompis;) 

Muffins uppskattar som sagt inte honom lika mycket som han henne, men i söndagskväll blev hon lite väl närgången. Hon var hungrig och som de flesta andra katter så springer hon omkring och stryker sig längsmed benen för att 1) få uppmärksamhet, 2) fälla en. William befann sig på golvet framför skåpet där Muffins mat står så hon gick helt enkelt fram och strök sig mot honom. William är ju lite kortare än mig och Tomas (än så länge;)) så hon strök sig inte längsmed benen på honom utan rätt i ansiktet. Och som alla småbarnsföräldrar vet är det ganska sällan de sitter med stängd mun och är helt kladdfria runt munnen;) Mycket katthår i ansiktet/munnen blev det men ingen var nog lyckligare än William, katten kelade ju med honom=)!!

Igår var det dags för lite lyx för min del, klippning och färgning. Tomas kom ju hem med ett presentkort till mig hos frisören för ett par dagar sedan, jag var inte sen med att boka en tid. Skönt att bara sitta där i 2 timmar och bli lite bortskämd. Frisören tyckte nog jag var lite tråkig, var inte speciellt pratglad emn det var så skönt att bara sitta där och njuta av lugnet en stund. 

Resultatet blev inte så radikalt som jag hade tänkt mig men jag är nöjd iallafall. Tror jag kanske jag ska tillägga, har inte försökt fixa till det själv ännu;)

När jag var klar hos frissan skulle jag gå till bilen som stod på andra sidan stan, medans jag gick där var det något som kändes så fel.... Tog en stund innan jag kom på vad det var, jag hade ingenting i händerna!! Där gick jag, alldeles ensamm på trottoaren utan en vagn att putta på. När jag väl kom på vad det var jag "saknade" så infann sig en märklig känsla, jag visste inte vart jag skulle göra av mina armar!! Vad gör man med armarna när man inte har en vagn framför sig? Ska de bara hänga där vid sidan av eller vad? Misstänker att jag helt plötsligt fick en lite märklig gångstil, tur att vår stad är ganska folktom kl 20 en måndagkväll;)

Nu har killen vaknat, hör hur han ligger och skrattar för/åt sig själv inne i hans säng. Gounge=)

/Lela

Måste bara berätta vad som hände alldeles nyss!

Vi sitter i soffan och tittar på TV när William gnyr inifrån sitt rum. Jag reser mig upp får att gå in och ge honom nappen, alltid den han gnyr om vid denna tiden. Förvånad som få blev jag när jag går in och ser att han SITTER i sin säng med ryggen mot dörren och gnor snutte-giraffen i hela ansiktet.

Fan, tänker jag, han är vaken....

Letar fram nappen och stoppar in den i munnen på honom, vad händer? Jo han faller ihop och blir liggandes med huvudet på sin kudde och benen kvar i sittställning. Tokbebisen sover!!

Han har alltså sovandes märkt att han tappat nappen, börjat leta efter den, sätter sig upp (fortfarande sovandes) utan att hitta den. När jag då kommer in och serverar honom nappen kan han slappna av igen och återgå till att sova, liggandes.

Går inte att lita på denna bebis, det märker ju jag det!!

/Lela