yaehj=) Inatt har William sovit som vanligt, dvs hela natten! Inte en endaste gång har jag varit uppe och trösta honom, sovit lugn som en filbunke, skönt. Hoppas att det återgått till det "normala" igen så han fortsätter sova oavbrutet om nätterna.

Skönast för oss alla i hela familjen på det viset tycker jag. Framförallt eftersom jag återgått till gamla vanor, ligga och läsa halva nätterna. Korkat jag vet men jag tycker om att läsa. Kan inte läsa på dagarna eftersom han inte sover några längre stunder, vaken länge på kvällarna så då återstår bara nätterna. Har inte varit ett problem eftersom han som sagt sovit hela nätterna, blev lite problematiskt nu denna veckan dock;) Har känt mig lite hålögd på dagarna, men ska absolut inte klaga, det är självförvållat.

Usch idag är ingen vidare dag, känner tyngden på axlarna när alla måsten hopar sig och samlas på hög framför fötterna på mig. Känns lika grått och trist som vädret utanför fönstret...

Försökte under frukosten att byta ut alla måste mot vill men det kändes inte bättre för det, krävs kanske lite mer engagemang än så för att lyckas lura sig själv.

Måste ta hand om trädgården inför vintern, räfsa upp alla löv och ställa undan trädgårdsmöblerna. Men det envisas med att regna hela dagarna och räfsa redan blöta löv när det dessutom regnar känns inte speciellt inspirerande alls...

Måste ta tag i vårt hem och börja städa ordentligt i alla skrymslen och vrår. Det är inte Angelica-nivå på vårt hem just nu, dammråttor i hörnen och allmänt tråkigt. Dessutom så ska det ju börjas julpynta nästa vecka och då vill jag att det ska vara ordentligt fint. 

Stryka gradiner, dammsugas, torka golv, dammtorkas och fixas i största allmänhet. Pust, blir trött bara jag tänker på det..

Måste byta däck på lilla bilen, det är förvisso Tomas som ordnar det men det är ändå något som måste göras, därför bidrar det till min ångesthög.

Måste planera och fixa inför Williams fest på söndag nästa vecka. Mat och tårta är redan bestämt men det är lång väg kvar innan vi är i hamn där. Det ska handlas, lagas och dessutom fixa iordning lokalen.

Vet inte riktigt hur mycket jag ska fixa i lokalen inför att alla gästerna kommer, tänker i första hand på pynt och så. Får nog klura lite på det...

Om det blir något pynt överhuvudtaget...?

Måste fixa det sista till julklapparna, eftersom det är en del som ska beställas så måste det snart göras om vi ska hinna få det innan jul. Inget komplicerat men det måste fortfarande göras. 

Listan kan göras ännu längre med saker som jag måste göra för att jag vill men som just nu är lågprioriterade. 

Vet inte riktigt hur och när jag ska hinna/orka med allting, inte blir det bättre av att jag bara sitter här just nu framför datorn. William sover sin frukost-powernap så jag borde passa på att hinna med lite nu men nej, så smart är jag inte!!

 Får nog hålla ett ordentligt förmaningstal för mig själv, styra in mig på ett bättre spår och tar ansvar över alla måsten. 

/Lela

Här kommer ett äkta tycka-synd-om-sig-själv inlägg. Men det är inte kul längre, har aldrig varit kul och kommer aldrig att bli kul. Men jag antar att det är vad det är, förstår bara inte varför...

Har sedan många år bakåt i tiden värk i mina handleder, framförallt i högern. Självklart högerhänt och väldigt högerhänt dessutom. Kan knappt hålla en penna med vänstern... 

Värken har resulterat i en full pärm med sjukintyg, utredningar, röntgen utan att ha kommit fram till något av vikt. Har fått byta jobb, varit sjukskriven i långa perioder, negativt tänkande och det är en ständig kamp för att kunna utföra vardagliga saker. 

För att då inte tala om den enorma påfrestningen det innebär både psykiskt och fysiskt att ständigt ha ont.

Fått beskedet slängt rätt i ansiktet att jag helt enkelt får lära mig leva med det eftersom de inte kan hitta orsaken till värken. 

En annan läkare talade snällt om för mig att jag borde tänka mig för om jag funderade på att skaffa barn. "barn är en ergonomisk belastning".

Jag har lärt mig leva med värken, den har blivit min följeslagare genom livet. Lika bra att försöka bli vän med den som hänger med en 24 timmar om dygnet även om jag egentligen helst av allt bara vill strypa den långsamt så den får lida lika mycket som jag har gjort. 

Vet mina begränsningar, vet hur mycket jag klarar av innan värken stegrar så mycket att jag bara blir sittandes med tårar i ögonen. Men det är inte alltid jag vill eller har möjlighet att leva efter dessa begränsningar. Ibland måste man utföra saker även om det triggar igång den ordentligt. 

För visst måste det dammsugas, diskas, putsas fönster, handlas o.s.v? Kan inte förvandla mig själv till en porslinsfigur på pidestal bara för att slippa ha ont.

Och för den delen hade det inte hjälpt...värken hade hälsat på mig även där på höjden. 

Den kommer och går i perioder och just nu är vi inne i en ordentlig period igen... Vad sägs om att använda handledsskena dag som natt, använda TENS ett par gånger om dagen bara för att orka/kunna ta hand om sitt barn? Kunna lyfta, bära eller bara leka med honom. 

Nej just nu är vi inte vänner värken och jag utan bittra fiender!!

Vet att jag borde ta kontakt med läkare igen men vad ska det hjälpa för?

Jag kan inte/vill inte bli sjukskriven från att ta hand om min egna son , de kommer fortfarande inte veta vad som är fel, får inte äta värktabletter eftersom jag ammar (som inte hjälper nåt vidare ändå)utan det ända som kommer att hända är att karusellen startar om och kommer att gå runt, runt, runt. 

Orkar inte med det just nu, har så mycket annat jag vill lägga min energi på!

Vill kunna använda min energi till att vara med i Williams utveckling, lära känna honom än mer och helt enkelt bara njuta tillsammans hela familjen.

Vet av erfarenhet att jag tappar fokus och energi varje gång det blir nya turer och utredningar. Dessutom är jag inte längre kopplad till någon företagsläkare längre eftersom jag är mammaledig utan får då vända mig till vårdcentralen där det bara finns allmänläkare vilket gör att åkturen i karusellen skulle bli dubbelt så lång.

Har helt enkelt inte tid med det just nu så jag får göra som jag brukar: bita ihop och kämpa på. Jag är starkare än värken och borde vinna över den någon gång i mitt liv!!

Efter att ha begravt alla dåliga samveten och tagit mitt förnuft till fånga så föds nu William delvis upp på flaska och gjorts så i 3 dagar. Vilken underbar liten bebis vi har fått med denna omställning!!

Han var underbar redan innan men är nu om möjligt ännu mer underbar, i vilket fall som helst så får mamma och pappa njuta mer av hans suveräna humör=) Helt plötsligt är han mätt många timmar i sträck och vill istället vara uppe och leka och busa. I den utsträckning en 9 veckor gammal bebis kan leka det vill säga. 

Eftermiddagarna/kvällarna spenderas inte längre sittandes i soffan med tutten i vädret flera timmar i sträck, han är uppenbarligen mer nöjd och belåten med livet nu. 

Han får ersättning 2 gånger om dagen och resten av målen ammas han. Nu finns det ordentligt med mjölk till honom när det är dags för amning vilket gör att det är en SÅ mycket mer behaglig stund för både honom och mig. Han behöver inte lägga energi på att uppföra sig som en hackspett och träna falsettsång utan kan i lugn och ro äta istället. Och mamma får njuta av en mysig stund istället för ett maraton.

Det krävdes lite avancerad ommöblering i hjärnan på mig innan jag kom fram till detta beslut. Är man en sämre mamma för att man inte ammar sitt barn på heltid? Kom fram till att svaret är NEJ!! Man är en sämre mamma om man inte ser till att sitt barn är så nöjt och lyckligt som det bara går, innebär det i sin tur att han får en del av sin mat ersättningsform så är det helt enkelt så det får vara. Egentligen inga konstigheter alls utan ganska logiskt. 

Så så ser vår framtid ut, jag är en delammande mamma och stolt över det!

Dessutom, som så många poängterat, så får Tomas chansen att skapa sig mer kontakt med William då han kan ta en del av målen. Det kan ju inte heller vara något negativt?! Är övertygad att Tomas inte tycker det iallafall;)

/Lela 

Nu är vi hemkommna från Williams besiktning. Han fick blankt papper så när som på att vi ska tvinga honom att sova mer på sin vänstersida av huvudet. Han drog för mycket till höger tyckte barnläkaren. 

Jag däremot fick inte ett blankt papper utan kommer att kallas tillbaka på efterkontroll och vidare utredning...

Det det handlar om är amning, jag vill amma och gör det oxå (på heltid) men från 4-tiden på eftermiddagen och fram till 22 på kvällen så gör jag inte mycket annat än att sitta i soffan och amma honom. Han äter o äter o äter men blir inte helt nöjd.  Ibland blir han så arg vid bröstet så han bara skriker trots att tutten ligger precis framför näsan på honom. På nätterna och mitt på dagarna är det aldrig något problem.

Det finns mjölk men den verkar inte vara tillräckligt kraftig och närande på kvällarna. Det är ganska frustrerande att inte kunna tillgodose hans behov så jag tog upp det nu på läkarbesöket.

De frågar hur länge detta pågått, typ sen han föddes men eskalerat de senaste 4 veckorna svarar jag sanningsenligt. 

Barnläkaren drog då upp min tröja och klämde ganska bryskt på brösten och konstaterad att det finns mat i dem... Ja det vet jag, är ju det jag säger men uppenbarligen räcker det inte riktigt till. 

Fick då frågan hur han sover om nätterna, bra svarar jag för det gör han ju. Han sover oförskämt bra.

Då har du ditt problem där fick jag till svar... 

Jaha? Så då var det inte bra att ha en sovandes bebis eller? Ja jo det är ju självklart bra men tydligen så är det så att de som ammar mycket även på nätterna producerar mer och kraftigare mjölk dygnet runt för det är under natten som de flesta "amningshormoner" finns. Detta gör att ammar man på natten så stimuleras dessa hormoner och ger kraftigare och mer näringsrik mjölk. 

Så nu ska jag som har en väl sovande bebis ändå ställa klockan, gå upp mitt i natten för att sätta mig och pumpa!! Alltså inte väcka William (de tyckte det var onödigt att väcka honom och störa hans sömnrytm eftersom han sover så bra) och amma utan pumpa där i min absoluta ensamhet mitt i natten.   

Vet inte om jag är speciellt förtjust i det förslaget om jag ska var helt ärlig. Tycker faktiskt om att få sova på nätterna när jag nu har den möjligheten. 

Ska även hålla honom utan mat i 2 timmar på eftermiddagen, gå till BVC, väga honom för att sedan amma och väga igen efteråt. Viktökningen ska bekräfta om han får i sig det han behöver eller inte. Förmodligen redan imorgon, hon skulle ringa mig imorn om hon hade tid att ta emot mig.

Känner mig lite nertryckt i skorna efter detta besök måste jag säga...

Självklart vill jag göra det som krävs för att William ska bli mätt, glad och växa som han ska, det är ju prio 1, men det känns som att det blev mitt fel för någonting som jag faktiskt inte kan påverka speciellt mycket. Jag kan inte skälla ut min kropp och be den fungera annorlunda. Eller?  

Å andra sidan vet jag inte vilket svar jag hade förväntat mig men jag hade kanske inte räknat med att det skulle bli sån avancerad grej av det. 

Min tanke hade kanske mer lutat åt att kunna ge honom mjölkersättning som komplement, antingen på eftermiddagen eller kvällen, för att kunna amma mer effektivt resterande måltider. 

De pratade lite om ersättning men menade på att detta är ett bättre alternativ om det fungerar. Visst den är mer naturlig men defintivt bökigare. 

Här någonstans kommer det dåliga samvetet in och stökar runt i huvudet... Får man vara bekväm när det handlar om sina egna barn? För ska man vara helt ärlig så är det ju faktiskt bekvämlighet det handlar om att inte vilja sätta klockan mitt i natten för att gå upp och pumpa och sitta låst i soffan hela eftermiddagen/kvällen. 

Får man fortsätta vara självisk trots att man blivit mamma eller borde den egenskapen försvunnit i samband med förlossningen? Min gjorde det inte... Någonstans tror jag att det är ganska viktigt att få fortsätta vara lite självisk som förälder, för allas skull!

Men är detta verkligen rätt tillfälle att vara självisk?

/Lela

Så har de en halvtimmes telefontid idag, väntar in att klockan slår 13:00 och knappar in numret. Vad möts jag av? jo: personen du söker är på möte, förväntas åter imorgon klockan 9. 

Det är kommunen till att göra nåt så korkat, skulle ett "vanligt" företag göra på det viset hade de fått fan för det illa kvickt!! Blir så jäkla irriterad, de kan inte ha en ensam människa som ansvarar och dessutom då boka in möte under telefontiden.

Hmpf!! Så nu är det bara att vänta in nästa telefontid som är kl 9 på torsdag och hoppas på att det är bemanat då istället. 

Banken och handlingen är iallfall löst nu så nåt vettigt blev det gjort trotts detta nederlag.

/Lela

Massa måsten som ska fixas idag. Handling, banken och lite annat smått och gott.

Föräldrapenningen kommer inte samma datum som min tidigare lön slog det mig när alla överföringar gick i lördags och kontot helt plötsligt var tomt... De flesta gick att byta datum själv via internetbanken dock inte pensionssparandet. Så det får bli en promenad i blåsten bort till banken så de kan fixa det.

Sen ska det passas telefontid och bokas tid så Tomas blir "laglig" far till William. Har inte kommit mig för att boka detta innan men nu måste det bli gjort. Får se om det går att komma fram till socialnämnden, de har sammanlagt 1 timmes telefontid uppdelat på 2 dagar. Känns som det kan bli svårt att komma fram....

Jaha nehä...fram med vinterkläderna och ge sig ut i snålblåsten. Hu kallt...

/Lela

Idag har jag brutit mot mina egna principer.

Detta gjordes genom att besöka Mariagården och "öppen barntimme". En av tjejerna från föräldragruppen hade varit där i måndags på babyrytmik och tyckt att det var kanon mysigt, deras lilla tös verkade oxå tycka om det.

Men idag när vi kom dit så var det inte babyrytmik utan mer som ett öppet hus, troligen mer för lite äldre barn. 

Vi satsar våra kort på att besöka på måndag igen när vi vet att det är just babyrytmik och inget annat!

Till saken hör att jag egentligen sagt att jag inte är speciellt intresserad av dessa olika träffar, föräldragrupper, babycafeér, bullträffar och allt vad det heter. Var ju från början inte speciellt intresserad av att gå på föraldrautbildning heller även om den nu visade sig innehålla underbara människor! 

Det är själva grejen med att samlas en hel hög med mammor, prata färg på bajs, hur många timmar deras guldklimpar sover, om de sover på mage eller rygg och hur snälla och underbara barn de har bara för att man råkar ha barn i samma ålder.

Inte för att man trivs tillsammans eller har något utbyte av varandra, nej det är fullkommligt oviktigt. Jag träffar jätte gärna andra småbarnsföräldrar och utbyter både tips, tankar och kunskap men jag vill kunna få göra valet av vilka jag träffar själv. Ser inte det här magiska sambandet mammor emellan bara för att barnen nu råkar vara födda ungefär samtidigt. Vill ha en personlig relation med de vuxna jag diskuterar mitt barn tillsammans med.

Dessutom så är det så att jag inte enbart vill behöva prata bebisar när man träffar folk, tycker det är ganska trevligt att prata "vuxen-prat" oxå.

Hur mycket jag än älskar mitt barn (MYCKET) så kretsar inte hela mitt liv runt honom, det finns fortfarande annat i livet även om det nu kanske inte prioriteras lika högt som innan.

Samtidigt kan det bli ganska ensamt att gå hemma hela dagarna, alla vänner är ju faktiskt inte lediga om dagarna. Detta gör ju förmodligen att det blir lätt att dra sig till alla dessa olika former av babyträffar. 

Jag vill inte på något sätt klanka ner på de som älskar sina babyträffar och bullfikor!! Tror inte att det är något för mig bara, det är allt. Visst, nu blev jag motbevisad på föräldrautbildningen och med det färskt i minnet så har jag  nu bestämt mig för att ge dessa babyträffar en ärlig chans. För hur kan jag egentligen uttala mig om något som jag faktiskt inte har provat på?

Dubbelmoral och brutna principer? Möjligt...men efter att ha gett det sin chans så kommer jag ha en bestämd uppfattning och återgår då till singelmoral ;) och hållbara principer.

/Lela

Fryser trots full mundering och 24 grader inomhus. Ont i huvudet trots matintag och 2 alvedon. Kan det vara så att det är ytterligare en förkylning på gång igen?

Var ju precis sjuk, har inte lust att bli liggandes en gång till, så kul var det faktiskt inte sist.

Har man sämre imunförsvar när man ammar?

Jag hade för mig att det var tvärtom, att man inte blev lika mottaglig för bacilusker under tiden man ammar. Fast det kanske rörde bebisen mer än modern?  

Återstår att se om det eskalerar till en förkylning eller bara är något tillfälligt för kvällen.

Under de sista veckorna av graviditeten så kliade det en del i handflatorna, tog prover på MVC med de visade inte på något alarmerande. Värderna såg bra ut och levern fungerade som den skulle. Grejen är att denna klåda nu har kommit tillbaka. Kliat i 3-4 dagar, är det något att vara orolig för och bör kolla upp? Eller kan man ignorera det?

Semperdroppar, vad hjälper det för och var köper man det?

Lillkillen har inga problem med magknip däremot så har han mycket gaser som bråkar med honom tidigt på morgonen. Han vaknar inte av det eller blir ledsen/grinig men sover lite oroligt under dessa typ 2-3 timmar som det håller på. Låter som att det är ganska oskönt. Smattrar som sjutton där under hans täcke...

Kan man på något sätt underlätta för honom hade det ju varit bra, frågan är då; är detta något dessa semperdroppar kan hjälpa mot?

Amningspump, kan man hyra det någonstans?

Vi funderar på att eventuellt skaffa en, kunna pumpa så Tomas kan ta nåt mål då och då. Skulle ju även ge mig möjlighet att kunna åka iväg på en fika eller nåt någon gång ibland. Det är hur mysigt som helst att vara hemma med sonen men ibland hade det varit skönt att komma hemifrån om så bara för 2-3 timmar. Kikat lite på pumpar i butik men de är så satikens dyra. Söker man på nätet så verkar det som att det finns möjlighet att kunna hyra men har inte lyckats klura ut var... apoteket, BB, BVC? Någon som har erfarenhet eller kanske tom har en hemma på någon hylla som ändå bara samlar damm?

En rent generell fundering...

Hur mycket kan man ställa upp innan det tar stopp? När får man lov att sätta ner foten utan att man förvandlas till det elaka trollet? Hur mycket förväntar sig folk av en och vad är OK och inte?

Många frågetecken blev det...

/Lela