Denna helgen har vi gjort massor, letat julgran, klätt gran, plockat fram tomtar, bakat julgodis och pepparkakor samt julpysslat. I princip allt som har med julen att göra utom att slå in paket, det får bli senare i veckan. 

Tänker att det inte är så kul att läsa om vad vi gjort men det kanske är dessto roligare att se det i bilder så här kommer en helg-bilds-spam.

Syster och jag målar snögubbar till William.

William bakar pepparkakor...

           med lite hjälp av pappa;)

Mozartkulor och 3 sorters tryffel

/Lela      

Är helt slut och snart är även denna dagen slut, skönt.

Till att börja med väckte William oss allihop (min syster sov här inatt) vid halv tre genom att skrika i 40 minuter. Stackarn hade över 40 graders feber och var allmänt vimsig och yr. Efter en omgång alvedon sjönk tempen och han somnade igen, helt utmattad precis som Tomas. Jag och syster däremot hade inte lika lätt för att somna om, tror jag somnade vid halv fem. Strax efter sex var det dags igen, vakna av en skrikande William. Efter att ha suttit med honom i famnen på golvet och gungat honom en kvart tog jag med honom in till vår säng där han somnade hos Tomas.

Halv nio var det dags att gå upp och göra sig iordning för att gå på begravning. Både Tomas och William skulle följt med egentligen men eftersom läget var som det var så fick de stanna hemma och jag åka själv.  

Det var en fin begravning men tungt, de bar ut kistan i slutet. Det blev helt klart tyngre än att låta den stå kvar... Detta blev den tredje begravningen på ett år för mig, hoppas aldrig jag behöver gå på så många under så kort tid igen. 

När jag väl kom hem sen så var jag så trött att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Som tur var låg William inne i vår säng och sov så jag kröp ner och gjorde honom sällskap, i typ 3 minuter. Två stora blå ögon som stirrade på mig och en knubbig liten hand med ett knubbigt litet finger som petade mig på näsan, ögat och i örat. Han var nu vaken och tänkte inte somna om men det tänkte jag. Tomas tog honom en stund till och jag fick vila en välbehövlig timme. Kan tyvär inte påstå att jag blev så mycket piggare av det men det var skönt iallafall. 

Halv fem kändes det som om klockan var halv nio och i den takten har hela kvällen fortsatt. Tomas stack in till stan för att gå på bio och äta middag med jobbet och jag blev kvar hemma och försökte underhålla en nu inte så febrig son. Fick honom i säng i vettig tid och utan feber, peppar peppar, hoppas han är feberfri nu. 

Själv hamnade jag i soffan och skrev julkort som var sista dagen att posta idag... Håller tummarna för att de hinner komma fram även om jag postar dem imorgon. 

Nu är klockan tio, alltså typ två mitt i natten i min värld så det blir nog sängen för min del alldeles strax. Tomas kommer väl när han kommer, bara han inte väcker mig;)

Så här fin var pappan när han åkte in till stan:)

/Lela 

Precis innan läggdags igår hände något med William, tempen sköt i höjden och han var som en liten kamin. Nästan så luften dallrade runt honom precis som det gör om asfalt en varm sommardag. Vi testade att stoppa honom i säng utan alvedon för han verkade inte påverkad för övrigt utan han var bara väldigt trött.

Efter en timme ungefär vaknade han igen och nu var han ledsen och grinig så upp med honom och peta i honom alvedon sen fick han sitta med oss i soffan och mysa. En 40 minuter senare hade alvedonen gjort sin verkan, tempen på väg ner och han började kvikna till lite. En ny flaska välling i sängen och sedan sov han gott hela natten, skönt. 

Idag på morgonen vaknade jag av ett illvrål innifrån hans rum, flög upp ur sängen och störtade in i hans rum. Han skrek och grät som om han hade förlorat bägge benen ungefär. Riktigt så illa var det inte, tack och lov. 

När jag kom in satt han upp i sängen och grät så tårarna sprutade och i sin lilla hand höll han en gul tygstjärna. Han hade lyckats dra sönder sin speldosa som hänger i sängen! Han var så förtvivlad över detta så det var helt osannolikt, tog mig en kvart ungefär att lugna ner honom. Söte lilla barn.

Men nu är den lagad och hänger där den ska i hans säng så nu är det frid och fröjd.   

Han är inte helt kry idag även om det är bättre än igår kväll. Ligger precis på gränsen till vad sjukvården kallar för feber hela tiden, trött men annars ungefär som vanligt. Inga andra symptom mer än lite hög temp så jag vet inte vad det kan vara mer än att han är lite sjuk helt enkelt.

Hoppas bara att han blir bättre under dagen för imorgon har vi planer vi inte direkt kan ändra på men det får lösa sig på ett eller annat sätt.

Efter en lång och skön dusch för både honom och mig var han så utschasad att han kanppt kunde hålla ögonen öppna. Så att sätta honom till bords för att äta lunch kändes uteslutet, istället blev det en flaska välling i sängen. Är man sjuk så är sådant fullt tillåtet tycker jag, finns liksom inga riktiga regler då. Han somande på ett ögonblick efter att flaskan var slut och jag hoppas han sover en bra stund nu så han vaknar lite piggare.

/Lela   

Under någon veckas tid har jag samlat på mig en liten lista på vanliga saker som vi hittat på ovanliga ställen här hemma. Det finns de som säger att det är så det är att leva med en liten i huset men jag vet inte riktigt;)

Än så länge står följande på listan:

•  Sugrör i gitarren
• Hårfärg i kylen. (Allt som kommer hem i påsar hamnar i kylen när William hjälper till att packa upp)
• Låtsasmat i tvättkorgen
• Avloppssil (Sån som sitter i duschen) på köksgolvet
• Stekspadar bakom böckerna i bokhyllan
• Ett leksakslok i grunden (?!)

Spännande att skriva lista på alla knasiga saker som sker liksom av sig självt här hemma nu mera:) Det märkligaste på listan är nog loket i grunden, hur f*n kunde det hamna där?! 

Tomas skulle ner i grunden igår kväll för att dra någon kabel under huset till något tekniskt som jag inte förstår mig på men som säkert kommer bli hur bra som helst när det blir färdigt. Precis efter han lyft undan luckan och hoppat ner så ropar han på mig och visar det lilla svarta loket... Jag vet att William och jag satt och lekte med det bara några timmar innan så jag kan inte förstå hur det nu kunde ligga i grunden. Den måste ju ha trillat ner när Tomas drog undan luckan, det är den enda och mest logiska förklaringen men jag fattar ändå inte. Kanske är jag lite trög?;)

/Lela

Julavslutning på öppna förskolan idag, tyvärr var det inte den ända avslutningen som infann sig...

Av någon anledning körde jag tummen rätt in i en vägg när jag skulle jaga rätt på min lilla pepparkaksgubbe och det sa knak...

Aj aj aj.... Mina naglar bryts ju sällan men när de väl gör det så har de en tendens till att brytas ordentligt och så även denna gång.  Inte har den gått "bara" rätt av heller utan dragit med sig 2-3 lager av den lilla stump som faktiskt sitter kvar. Och det gör så jäkla ont i huden där under!!

Ska se om jag möjligen kan fixa till det med en lösnagel ett tag, aldrig satt läsnaglar innan så jag får se om jag lyckas. Annars får jag klippa ner de övriga naglarna en bra bit, inte riktigt så långt ner som tummen är bruten kanske;) Så om tummen kommer att få visas sig på bloggen eller inte beror helt och hållet på om jag lyckas fuska med den eller inte.

Julavslutningen gick bra, dansat runt granen och träffat tomten. Han blev inte så rädd för tomten som jag hade förväntat mig men han vågade inte gå fram till honom utan skulle sitta i tryggt förvar i mitt knä.

Dansa runt granen däremot var hur kul som helst, tur att vi ska på ytterligare en julavslutning imorgon så det blir lite mer grandans:)

Min trötta pepparkaka efter vi kommit hem. Han kröp upp och satte sig i vagnen igen, det var för jobbigt att stå på benen. Nu sover han som en klubbad säl och har gjort en bra stund, snutte:)

/Lela  

Ikväll var det lite fredagsmys i form av ungsbakad fläskfilé med bacon och svamp och klyftpotatis. Gott:)

William hjälpte i vanlig ordning till med att duka, han är så duktig på att bära tallrikar, glas och bestik. Vad han däremot inte är så bra på är att placera alltihopa på sina rätta platser på bordet;)

Han bygger liksom det mesta på hög längst ut på kanten, tur att vi inte är fler i familjen för jag tror inte han hade nåt upp och lägga upp fler tallrikar;)

/Lela 

Skimmerskugan och Honi visade för ett par dagar sedan upp sin borstförvaring, alltså borstar till sminket. Nu är ju de beautybloggare med ett enormt intresse för allt vad smink, krämer och dylikt heter.

Mitt intresse stannar vid lack, smink är mest ett jobbigt moment för min del. Inget emot att sminka mig men jag avskyr att behöva tvätta av det innan man ska gå och lägga sig!!

När jag var yngre (vad gammal jag lät nu) var jag alltid fullmakead, oavsett om det var skola, jobb eller fest men någonstans runt 22-23 tröttnade jag på det. Såg ju ingen skillnad på vardag och festliga tillfällen tyckte jag så då trappade jag ner.

Här någonstans började jag också sola mycket solarie så då räckte det med lite solpuder och mascara så såg man fräsch och klar ut. Numer solar jag nästan aldrig, slutade när jag väntade William och sen dess har jag liksom inte kommit igång igen även om jag skulle vilja. Solning och mammapenning är en ekvation som inte riktigt går jämnt ut heller... 

Om dagarna numera är det täckstift, löspuder, mascara och ögonbrynspenna som får göra jobbet. Är det lite extra speciellt så kanske jag lyxar till det med lite kajal och foundation;)

Gångerna när jag numera är fullmakead på ett år är ganska lätträknade och när det händer är det kul för det syns verkligen att det är något speciellt på gång. (Sambon brukar bli lite svartsjuk när det händer för oftast är det då en tjejfest eller liknande, kanske borde göra mig till för honom lite oftare?;))

Och med detta sagt så kanske alla förstår att mitt sminkförråd inte är av "walk-in-closet" storlek, tror inte ens jag äger en borste förutom de som följer med solpuder. Men jag tänkte att jag då istället visar upp mitt badrumsskåp och min lilla rosa necessär där allt min smink får plats och ligger och blir gammalt.

Ordning och reda är mitt ledord i livet så det är inte städat för er läsares skull, så här är det jämnt. Skulle nästan kunna kalla mig manisk när det gäller städning och ordning, iallafall är det vad familjen kallar mig;)

Samlar inte heller på mig mer än vad jag behöver, vet att det bara står och blir gammalt. Bättre att köpa när det behövs isåfall.

Detta är alltså vad jag går runt på. Skulle jag av någon anledning köpa på mig mer smink än vad som får plats i necessären så är det dags att rensa;) 

Den vita FOB-ögonskuggan tror jag att jag köpte när jag gick i 7:an eller 8:an, dvs runt 15 år sedan. Den lila H&M ögonskuggan är köpt för att jag skulle på bröllop tidigare i höstas och ville matcha naglar och ögon lite. Duoskuggan från Isadora som börjar gapa tom nu är nog mellan 8-10 år gammal. 

Shit! Nu när jag ser vad jag själv skriver så inser jag att det kanske är dags att göra sig av med dem, kan det verkligen vara hälsosamt med 15 år gammal ögonskugga? Finns ens FOB kvar som märke? Eller blir torra produkter som ögonskuggor inte för gamla? Min flytande eyeliner slog mig nu att den är nog också lite väl gammal, typ 4 år och DET är inte hälsosamt, vet tom jag!! Den åker nog i papperskorgen efter detta...

Ugah, för att liva upp stämningen lite så bjuder jag på bilder från strax innan lunch idag. William väntade på att maten skulle bli fördig genom att läsa igenom dagens tidning. Tror det kommer bli något stort av honom;)

/Lela     

Det kanske verkade som att jag var gruvligt trött på sonen min i detta inlägget vilket jag också var just då. Men nu har vi haft en bra helg tillsammans bara han och jag medans pappan varit i Malmö och roat sig.

Och kan man annat än att älska undrar jag?

Pulpfiction 2

Liten männsika - stor banan

Baka baka liten kaka

Vrid på antingen huvudet eller datorn, valet är ert;)

Min underbara lilla pojk som orsakar sådana känslosvallningar att man blir lätt knäpp ibland. 

Men i slutändan är det kärlek som segrar!

/Lela