Mitt i natten visar klockan och jag kan inte sova, inte ens lite. Stänger jag ögonen åker de upp igen som om det vore fysiskt omöjligt att sova just nu. Från halv tolv till två låg jag och vände och vred på mig i sängen, mittimellan en snarkande karl och en snarkande katt. Det enda resultatet jag fick av det var att jag blev kissenödig.... Är den sömnlösa natten en flashback från förra året måne?

Dock inte ensam om att vara vaken, hör mystiska ljud innifrån Williams rum, små tjoanden och hojtanden men jag vägrar gå och titta efter. Är han vaken och får syn på mig kommer han inte vilja somna om så det är bättre att ignorera honom så länge han är nöjd och glad därinne, vaken mitt i natten. 

I tisdags var det fint väder i motsatts till resten av veckan. Vi passade på att planera in en tripp till Öland och djurparken. En solig, varm, härlig, underbar familjedag blev det. Åkte vid nio-tiden och var hemma först vid tio-tiden på kvällen. 

Ölands djurpark

   Mamman ser mer entusiastisk ut än sonen.

   Pappa, ser du vad jag får göra? Jag får klappa på den!!

   åhhh.... Jag vill oxå....

   Mina fina pojkar.

Efter rundturen på djurparken åkte vi upp till Köpingsvik där William fick plaska i vattnet. Kul men lite kallt, det blåste rätt in.

Sen ner till Borgholm för att äta, hittade en uteservering mitt på gågatan där vi tog plats och blev serverade den godaste tallrik med kött, sås och potatisgratäng jag har ätit på bra länge. Det var så ljuvligt gott, potatisgratängen skulle man kunna döda för så god var den. Liten promenad efter middagen längs med affärerna som har öppet så där mysigt sent och bara mös tillsammans med alla andra kvällsflanörer. Avslutade det hela med italiensk glass, perfekt avslutning på en perfekt dag=)

Dagarna efter har mest gått åt till att vara sjuk vilket inte varit speciellt spännande alls (även om det är lyx att få ligga på soffan och titta på Pixar-filmer mitt på dagen) och planering innför Williams 1-års kalas som hålls imorn.

Vi är nu, efter två ganska långa kvällar/nätter i fas med det vi hade tänkt göra. Kakor, tårta, paketinslagning och piffning av altanen där kalaset ska vara. Ska nog kunna bli ett bra 1-års kalas det här=) Bilder på bakverken kommer efter att kalaset har varit, vill inte förhandsvisa dem.

Om det är någon gång jag är tacksam för alla de TV-kanalerna vi har men normalt sett inte tittar på så är det vid sådana här tillfällen när man inte kan sova. Visste ni tex att Disneychannel sänder hela nätterna?

/Lela 

Tyckte jag hade hunnit göra så mycket efter att gett William sin välling i sängen, tog lång tid att dricka upp den... Efter en stund när han verkligen borde varit klar med flaskan går jag in för att titta till honom och finner honom så här:

 Sover som en stock!

Fönstret som är precis vid hans fötter står på vid gavel och utanför klipper Tomas gräset, verkar inte ha bekymrat honom det minsta. Inte ens nappen har han letat upp utan bara tagit ut vällingflaskan, blundat och somnat. 

När jag tog kortet som är taget med blixt så rycker det lite i fötterna men inte mer, jag vet inte men gissar på att han var ganska trött ikväll;)

Sov så gott lilla killen <3

/Lela

Blev Wämöparken både igår och idag, lite oplanerat.

Igår åkte vi spontant dit en runda innan vi skulle åka och handla, William fick titta lite på djuren och fika så blev det en lugn handlningsrunda sen.

Idag fyller mormor år och vi firade i Kaffestugan, efter fikan så blev det en runda till för att titta på djuren, kaninerna är ju så fina tycker William.

   Gotlandskaniner

   Vill in till kaninerna!

   Getter

   Om jag bara hade vågat skulle jag nog kunna ta ett par steg

alldeles själv, men jag törs inte.

   Rengöra skor efter att ha klampat runt i lera.

   Frukost

Så här såg frukosten ut idag, gröt genom sugrör!! Hällde mjölk över gröten, antingen hade jag gjort gröten för lös eller så hällde jag på mer mjölk än vad jag var medveten om för det blev soppa efter det. Men den funkade lika bra för det, fick bara byta redskap för att kunna äta den;)

   Bakom mina solglasögon

Nej, de är inte vackra jag vet... Tomas valde dessa åt honom när vi var och handlade igår, han tyckte han var så häftig i dem. Jag tycker han är så där häftig...men jag behöver ju inte vinna varje kamp;)

Fördelen är att de är stora och verkligen täcker hans ögon samt att han faktiskt verkar tycka om dem för de får sitta utan att han ska dra väck dem iderligen.

/Lela 

I lördags hade vi kalas nummer ett för William, lite så där i förväg tillsammans med Tomas släkt. 

Blev ett bra kalas även om det inte blev så pyssligt och pilligt som Tomas och jag är vana vid. Det får vi ta på söndag när vi har kalas här hemma istället. MASSA fina saker fick han, bortskämd han är;)

   Åhhh!! En hela påse majskrokar, alla till mig?

   Williams tårtbit.

Klart att han ska få smaka tårta på sitt egna kalas tyckte både jag och Tomas. För hur kul är majsbågar egentligen?

  Njee...

Men tji fick vi för han föredrog sina torra, smaklösa majskrokar. Den goda tårtat med chokladbotten och jordgubbsmouse spottade han bara ut igen.

   Tomas sa att jag verkade gladare än William.

Det är ju bara för att inte vet vad det är ännu.

   Iphåne=)

Han hade nog inte varit i behov av flera presenter än denna telefonen. Han har hållt hårt i den sen han fick den. Tack Peter!

Förutom Iphånen så fick han: Bamsepussel, lastbil från Kids-Wood, kosse-bil, lekbollar, sådan där klassisk speldose TV, pengar och en gungelefant. Som sagt massa fina saker=) Han tackar så mycket.

   Lånat kusin Noras kaninöron.

   Titta Alve, nu kan jag oxå!!

Tack farmor, den är jättekul=)

/Lela

Argh, ibland blir jag trött!!! Prcis skrivit färdigt hela inlägget och trycker på publicera, då tappar datorn nätverkskopplingen och allt går förlorat.... Suck, bara att börja om=(

Dessa dagarna i Varberg har det varit full rulle på familjen Andersson/Bengtsson. För att inte bli långrandig kör vi en bildkavalkad istället.

   Strandprommenaden i Varberg.

   Ögonen har klistrat ihop, jag får inte upp dem!!

Så här låg han i säkert 4 minuter och gnuggade sig i ögonen.

På tisdagseftermiddagen/kvällen åkte vi ner till stranden för att William skulle få bada i havet. Jag som inte badat på västkusten innan, vad jag kan minnas, förstår nu vad Tomas menar med att det inte finns några riktiga stränder hemma i Karlskrona. Långgrundt så långt ögat kan nå, nästan, och riktigt strand med sån där finkornig härlig sand som fastnar precis överallt.

   Sorterar snäckor.

   Baddjuret William i sitt esse!

   Lerinpackning är bra för hyn har jag hört.

   Han kröp och kröp och kröp och kröp och kröp och kröp.....

Igår hade vi bestämt att åka till Liseberg om det var fint väder vilket det var så strax efter tio gick bilen mot Göteborg.

En timme i bil, 25 minuters väntan på parkeringsbiljett, 20 minuter kö för att betala entré senare så kunde äventyret börja. 

Jag hade bestämt mig för att inte åka något utan låta Tomas göra det istället i sällskap med sin bror. Men snälla farmor tog hand om en sovande William framåt eftermiddagen så en tur med lisebergsbanan blev det iallafall med Tomas. Kom fram till att ska man välja bara en karusell att åka så är det den.

William hade premiärdags igen, denna gång för att åka karusell. Och som han åkte sen!

   Farfars bilar.

   Såhär ledsen blir man när åkturen är slut.

   Tekopparna för barn.

   Drakbåtarna.

   Kaninresan.

Att åka karuseller som gick på vatten var en utmaning för den som åkte med för William ville hela tiden bada.

   inte bara de vuxna som blir hungriga av att vara på nöjesfält.

   Glad kille vid kvart över åtta på kvällen, way past bedtime.

På hemresan fick jag ta till alla knep jag kunde för att hålla honom vaken under den timslånga bilfärden. Jag lyckades inte enbart hålla honom vaken utan även glad och på gott humör, klapp på axeln till mig=)

Hemma strax efter elva, in, byta om till pyjamas, få välling. Efter att flaskan var slut dröjde på sin höjd 40 sekunder innan han sov som en stock. Så skulle alla nattningar gå till;)

Ännu en strålande dag på semestern, stolt och nöjd över den lille som höll sig på gott humör i princip hela dagen. Lite gnälligt när det var dags att sova inne påLiseberg men annars skötte han sig exemplariskt. 

Nu ska jag ta natt och sovandes vänta hem den rumlande sambon som är ute tillsammans med gamla vänner inne i stan. Imorgon är en annan dag, en dag fylld med planering och förberedelser inför Williams 1-års kalas som ska hållas på lördag.

/Lela

Började resan klockan kvart över tio och anlände till slutdestination vid strax efter sju. MÅNGA och LÅNGA timmar att sitta i bilen för killen men han har inte sagt ett knyst på hela dagen. Eller nja, nu ljög jag för han har pratat oavbrutet nästan hela tiden men bara varit glad och nöjd. Är så stolt över honom för det hade jag verkligen inte förväntat mig! Vi har lekt och skrattat i baksätet hela resan min lilla ängel och jag.

  Två snuttar är bättre än en!

  Min tur, jag vill ha mobilen mamma!

Körde ju upp till västkusten idag för att ha semester och träffa denna sidan släkten i en vecka. Nu är vi alltså installerade på plats i vår lånade stuga och William har ett efter den mycket långa dagen somnat gott i sin lånade resesäng. Hör hur han ligger och andas, mysigt. 

Bor i en stuga som tillhör Tomas mamma och syster som ligger mitt i mellan deras hus. Här finns det man kan tänkas behöva för en veckas vistelse, badrum, tvättmaskin, kök, toalett, micro, grill, sängplats och TV. Lovely=) Normalt sett när vi är uppe bor vi ju hemma hos någon och det är inget fel i det alls men det är ganska skönt att kunna få rå om sig själv och lite mer bestämma våra egna tider och rutiner. Framförallt är det skönt för William, han kan krypa runt utan att man behöver passa honom non-stop (här finns inte så mycket möbler eller farliga/ömtåliga saker), han kan ha sina leksaker framme och känner ig förmodligen därför mer hemma. Hann inte mer än släppa ner honom på golvet när vi kom innanför dörren innan han for runt som ett skott för att undersöka varje vrå, skåp och låda;) Det här kommer bli kanon. Enda nackdelen är att vi sover alla tre i samma rum vilket vi inte alls är vana vid, får se hur mycket vi kommer att störa/väcka varandra dessa dagarna. 

Vi satt inte bara i bilen alla dessa timmarna innan idag utan avla det obligatoriska besöket på Ge-Kås också. Tre timmar och två kassar senare kändes det som att vi kunde stället för denna gången. Eftersom vi besöker det gula varuhuset varje gång vi är uppe för att besöka släkten så hinner det inte förändras så värst. 

Lite kläder, resväska, vanlig väska, nagellack, cykelhjälm slank ner i varuvagnen. Och en 200-bitars låda med LEGO till William i födelsedagspresent. Skönt när barnen fortfarande är så små så man kan handla presenter när de är med utan att de måset ha det med en gång;)

På tal om LEGO och Ge-Kås hade de gjort något roligt uppe på plan tre!

En LEGOmodell av varuhuset i skala 1:44 med massa häftiga små detaljer. Bilderna som är tagna med min mobilkamera gör sig inte riktigt rättvisa men ni får en känsla av hela bygget iallafall. Montern lockade en hel del folk, framförallt barn.

Nu tror jag att jag ska ge upp för ikväll, varit en lång dag även för de vuxnas del. Tomas är inne hos sin mamma fortfarande, han kommer väl vad det lider. Hoppas jag!

/Lela

Premiärdags här hemma idag för att få äta middag helt själv. Inte jag och Tomas då, vi har vid detta laget lärt oss äta utan att bli matade utan William.

Håller på att succesivt gå över från burkmat som vi hitintills nästan uteslutande gett honom till hemmalagad vanlig mat. Dvs att han ska kunna äta det vi äter till middag. Än så länge har det gått bra, han älskar ju mat den lilla killen så han gapar så stort och fint nästan oavsett vad som kommer på skeden. 

Och idag lämpade sig lunchen till att få äta själv, korv med bröd. Hade ställt in mig på ett matkrig utan dess like och dukade därför upp ute på altanen. Fel, fel, fel, fel! Han åt som en liten ängel=) Bara satt där och snällt stoppade i sig det som låg på tallriken, ingenting utanför och inget kladd. 

Och som han åt sedan, som en hel häst. Två grillade korvar och ett korvbröd satte han i sig, som sagt, aptiten är det minnsan inget fel på. Någonstans här började jag bli lite rädd, kan man övergöda barn i denna åldern? Hans mage säger ju aldrig stopp, hur vet man då hur mycket som är lagom?

Någon sa att det är vi vuxna som bestämmer vad och barnen hur mycket. Det klamrar jag mig fast i och tänker leva efter.

I dagarna två har det varit färgningskalas här hemma för min del. Igår var det ögonfransarna och ögonbrynen och idag håret och naglarna. Inget av det blev väl riktigt som jag hade planerat, ögonfransarna syns för lite, ögonbrynen för mycket, (igår såg det ut som jag tejpat två svarta eltejpsbitar ovanför ögonen) håret blev för mörkt och naglarna är för korta för att min tänkta design ska göra sig bra. Kan inte påverka något av det så varför inte löpa linan fullt ut och fortsätta iallafall?

/Lela      

Lovade bilder på den omgjorda carporten så snart den blev färdig och det blev den ju igår. Så här fint blev det med nymålat tak och sensorstyrd belysning.

Står man ute på gatan och tittar in så ser det välkomnande och omhändertagande ut.

Den absolut största fördelen med ombyggnationen är att nu går BÄGGE bilarna in i carporten så som det är tänkt. Tänk vilken lycka till vintern när bägge bilarna står under tak och man nte behöver skrapa några rutor?!=) Ja det skulle möjligen vara bakrutan på den stora då för den går inte riktigt in under taket men en ruta av sex möjliga kan jag leva med.    

Nöjda som attans är vi bägge två. Något mindre nöjd är Tomas axel som nu mer eller mindre gett upp efter att ha jobbat med armen ovanför huvudhöjd i tre dagar. Men det får det vara värt, hoppas jag;)

Hela familjen tog i dag beslutet att det inte skulle göras något här hemma utan idag skulle vi ha roligt. Och roligt när man heter William har man på leklandet så dit åkte vi.

Jisses vad folk där va! Nu håller vi ju till i småbarnshörnan för barn mellan 0-3 år, där var inte riktigt lika mycket folk tack och lov.

Däremot var det en hel del betydligt äldre barn som av någon märklig anledning tvunget skulle vara i just nämnda hörna och leka. De har en hel anläggning att vara på men ska trycka ihop sig i denna lilla hörna. Varför?

Lite lätt irriterad över detta fenomen, hörnan är till för de mindre barnen av en anledning. Det ska vara lugnare och mindre fartfyllt för att de små barnen ska ha en chans att få leka där. Föräldrarna verkar inte bry sig om det, de sitter och smaskar på sina hamburgare och dricker sitt kaffe medans deras 7-8 åring trängs i samma "lekhage" som vår 1-åring. Inte OK! Inte när det faktiskt finns en övre åldersgräns satt.

Hände en del incidenter idag (William var inte inblandad i någon av dem), äldre barn som hoppar över de små, puttas när de kommer ivägen, dras i håret och inte en förälder så långt ögat kan nå. Eller väljer de att inte se för att slippa säga till sina barn, uppfostra dem på ett vettigt sätt?

Vi hade en rolig, incidentfri dag hela familjen. Trötta som tre gnuer efteråt, det är jobbigt att leka i bollhav, åka rutschkana, klättra och krypa på alla fyra. Men vad gör väl det när det varit ett leende från öra till öra på sonen hela dagen?

/Lela