William hamnade i säng som vanligt vid strax efter halv åtta igår och somnade snällt. Vid strax efter elva var det dags för oss vuxna att krypa till sängs, trodde vi iallafall. Hörde att det bökades en hel del innifrån hans rum blandat med lite konstiga, icke igenkänningsbara ljud.

Tomas gick in och kollade till honom och för mig lite överraskande kom ut med honom i famnen... Vid en närmare kontroll av hans säng förstod jag snabbt varför han kom ut med honom, hela sängen var nerspydd=(

Utan att närmare beskriva detta kan jag bara meddela att tom jag mådde lite illa av att städa upp och bädda rent... 

Efter att William blivit avtvättad, bytt på och fått ny snutte fick han somna i Tomas famn och sedan läggas ner i sin säng igen.

NU var det väl ändå dags för oss att krypa till sängs, en halvtimme efter första försöket. Nix, precis lagom till att jag krypit in under täcket och öppnat min bok så började han prata innifrån sitt. Högljudt och glatt. Bara till att klä på sig igen och kliva upp. Öppnar dörren och får se en klarvaken William stå upp i sin säng, väntandes på att någon skulle komma och hämta honom.

Ett halvhjärtat försök senare för att få honom att somna igen gav jag upp och insåg att han vaknat till lite för mycket av det som hänt. Ställde ner honom på golvet och han knatade glad i hågen bort till sin leklåda och började riva ut leksaker, tjugo i tolv på natten!! Jaha, nehe, bara till att agera lektant en stund för att få honom trött igen.

Lektanten var inte vidare "lekig" av sig men det behövdes inte, han roade sig kungligt själv och var nöjd med att jag bara satt där på golvet. 

Kvart i ett började jag se en antydan till trötthet i ögonen på honom, dags för en ny flaska välling. Den första fanns ju inte längre kvar i systemet. 

Efter den somnade han gott med rumpan i vädret och huvudet inknött i hörnet av sängen. Jag somnade efter att läst ett par sidor i min bok. På helspänn, lyssnar efter fler märkliga, obestämbara ljud. Hörde aldrig några...

Idag är han som vanligt, kanske något tröttare så jag misstänker ingen magsjuka längre utan helt enkelt lite för mycket god mat i magen.

Det finns alltså ett stopp i pojken, tacksamt att veta. Synd bara att det skulle bevisas på detta sätt... Men vi stannar inomhus idag för säkerhets skull så vi är helt på den säkra sidan. 

På förmiddagen kom han gåendes med Tomas fina rödrandiga strumpor i handen. Efter ett misslyckat tolkningsförsök satte jag dem på mina fötter, det var inte det han ville av hans missnöjda min att döma. Det var ju han som skulle ha dem på sig, att jag inte fattade det med en gång!

Knästrumpor har fått sig en helt ny innebörd;)

/Lela

Mitt lyxliv är slut... För denna gången iallafall, vem vet, med lite tur kanske det kommer tillbaka?

Lyxlivet handlar inte om att få rysk kaviar till frukost, lunch och middag, handla alla fina kläder man vill utan att behöva titta på prislappen, byta stadsjeep som andra byter trosor. Nej mitt lyxliv handlar om betydligt enklare saker än så, sovmorgon.

I ett par veckors tid har jag befunnit mig i den morgontröttes ultimata lyxhimmel. Vara småbarnsmamma OCH få sova ostört till efter 9 på morgonen. Mmmm...

Men det är som sagt slut nu, för denna gången. Hoppas innerligt på att det kommer tillbaka inom kort. 

De sista dagarna har han börjat vakna tidigare och tidigare, idag var han klarvaken vid 7:30. Inte okristligt tidigt, jag känner att jag kan acceptera att kliva upp ur sängen vid den tiden. Men klockan får banne mig inte krypa mer bakåt! 

Finns säkert de som tycker jag är gnölig, fjantig och bortskämd nu, vars egna barn kanske aldrig gett dem en sovmorgon. Ni får tycka det, helt okej för min del. Faktum är ju att man lever efter de rutiner och möjligheter som finns i ens liv. Och jag har haft möjligheten att få sova gott och länge på morgonen och längtar tills/om den möjligheten ges igen.

/Lela

Skulle ju lägga upp en bild på skorna jag fyndade igår så här är dem:

   Som sagt, för 30 kronor är det mycket sko=)

I lekparken igår fick vi sällskap av två andra mammor och deras 11-månaders bebisar. När vi inte plockade sand ur munnarna, hindrade någon från att trilla baklänges ur sandlådan eller jagade försvinnande barn så hann vi faktiskt prata lite ockå. Pratade mest kläder nu inför hösten, inte vilken höstkollektion från D&G vi tyckte bäst om utan snarare galonkläder, skaljackor och secondhand. Den ena mamman berättade att hon varit och besökt en secondhandbutik i Nättraby som enbart hade barnkläder till hyffsade priser. Jag blev nyfiken och bestämde mig för att åka dit idag (tydligen den andra mamman också för jag möte henne när vi var på väg att gå).

Ella och Piipens skattkammare heter butiken och det fanns hur mycket kläder som helst, bra sorterat efter storlekar, pojk-flickkläder, överdelar, underdelar osv. Även leksaker, böcker, skor och andra tillbehör.

Välbesökt butik så det kan vara så att jag varit den sista att upptäcka den. Om det är fler som inte gjort det, gör ett besök, värt det. 

Fyndade två par jeans och två långärmade tröjor för 190 kronor. Då är ett par av jeansen och en av tröjorna från Polarn och Pyret.

Kommer åka dit fler gånger för att göra fler fynd hoppas jag. Det här med second hand har inte varit min grej innan men jag har insett att till barn är det oehört bekvämt. Tycker om tanken om att kunna käpa upp delar av basgarderoben på second hand och sen krydda med nyköpta gobitar. De allra flesta av kläderna syns knappt att de är använda, skillnad hade det ju varit om det var uttvättat och fullt med hål. Nej jag hyllar härmed second hand!!

/Lela 

Det var längesedan det blev ett "vanligt" inlägg här, mest varit naglar i olika former det sista. Men idag kommer det ett hederligt vanligt William-inlägg, någon som längtat efter det?

Har hänt mycket och ingenting på samma gång den sista tiden. Utvecklingen går framåt varje dag men inga dirketa milstolpar. 

Det gås nu mer och mer för varje dag, skulle vilja säga att det i dagsläget är 50-50 mellan gång och kryp. Häftigt=)

Börjar få en stark längtan till att alla aktiviteter sätter igång igen snart, behöver ut och aktivera oss både William och jag. Huset är inte tillräckligt stort och spännande för att spendera hela dagarna i längre. Ja, om man bortser från det nyupptäckta kastrullskåpet då förstås! Ett par gånger om dagen åker alla kastruller, stekpannor och lock ut på golvet, sen spelas, bankas, dras och speglas det i dem. En och annan repa på golven har nog tillkommit de senaste dagarna;)

Men snart så, snart börjar öppna förskolan, musiklekis och andra barnrelaterade aktiviteter. Tror att William också kan tycka det blir roligt att få lite att göra om dagarna, andra barn att leka med/bredvid. Utvecklingen går ju framåt med stormsteg när han får andra större barn att iakta, han vill göra precis som de stora barnen. Och jag kan behöva lite vuxet sällskap om dagarna så det är väl inte enbart för hans skull. 

Igår var vi och fyndade ett par skor till honom för den ynka summan av 30 riksdaler. Glömt ta kort på dem så får lägga upp den senare. Hittade dem via barnloppisen på Facebook, bra ställe att hitta lite billiga extra grejer på. Är en sluten grupp med medlemmar från Karlskrona så om det är någon i stan som vill gå med i gruppen, säg till så bjuder jag in er. Där kan man kostnadsfritt lägga upp alla barnrelaterade produkter man vill sälja för en billig peng. 

30 kronor för ett par i princip oanvända skor tycker jag är alldeles lagom för att ha som lekskor när man är i lekparken och busar. Kanske är fjantig men vill inte att han ska förstöra sina fina Adidasskor i sandlådan. Klart att de ska användas men kanske inte just där...

Så här tuff var vår lilla kille häromdagen efter att pappan valt kläder för dagen:

 William the hip-hoper;)

/Lela

William har ju det senaste börjat ta sina första stapplande steg här i livet.

Men det har varit svårt att locka några steg ur honom på hemmaplan där vi har riktig chans att öva, sätter sig mest på rumpan och tittande oförstående på mig och Tomas som ställer honom upp igen vilt viftandes med en leksak eller snutte någon halvmeter ifrån honom. 

Men igår var Selma här hela kvällen och hon inte bara går utan springer omkring. Och det gjorde tydligen susen, han studerade henne nogrannt för att sedan ställa sig upp och helt på eget bevåg knata iväg några meter! Utan vare sig leksak eller snutte dinglandes framför honom. Så nu ska det övas för vad fötterna håller. Han tycker ju det är så roligt när han väl går, skrattar och flinar med hela ansiktet. Förmodligen stolt över sig själv.

Lyckades efter lite trixande fånga honom på film idag, ursäkta den skakiga kamermannen bara;)

Innan vi började med dagens lära-sig-gå-lektioner spenderade vi en dryg timme borta i lekparken. Smidigt med lekpark ca 50 meter bort, ungen på armen, spannen i handen och sen är man där. Vad som däremot slog mig när vi var på väg hem är hur skitiga barnen blir efter att ha lekt i sandlådan!! Tveksamt om jag kommer få de byxorna rena igen... Tips på bra sandlådakläder någon? Eller är det galonställ som gäller för att skydda kläderna? 

Förutom de otroligt skitiga kläderna (som inte William verkade bry sig någe nämnvärt om) så var det en kul timme. Inte varit borta i lekparken någon längre stund innan, har inte kännts som att han fått så mycket ut av det förrän nu. Men det kommer nog bli fler besök så snart jag löst klädproblematiken.

/Lela

Idag blev det vardag igen, Tomas började jobba och jag blev själv hemma med William igen. Efter en lite väl lång sovmorgon tog vi tag i dagen genom att börja storstäda tillsammans. Putsa fönster, dammtorka, skura lister, you name it. 

Fungerar riktigt bra att städa tillsammans med William så länge han är på gott humör, han hänger gärna efter och inspekterar vad jag sysslar med och hjälper till på sitt alldeles egna lilla vis. Typ slänger ut strumpor från lådan när jag precis plockat in alla kläder i garderoben;) Enda riktigt knepiga att göra tillsammans med honom så är det att städa toaletten, men det fungera det också med lite envishet och uppfiningsrikedom.

   Inspekterar mammas jobb vid TV:n, passar på att hoppa lite i 

soffan samtidigt.

Igår blev hans hemmabyggda leklåda äntligen klar. Snickrad och målad efter konstens alla regler. En sak är säker, den bör hålla ett par år framöver. 

Vad vi inte hade tänkt på när vi räknade ut måtten på lådan var hur lång William är. Glad i hågen rullade jag in lådan med en spänd och förväntansfull William i, fyllde med leksaker och ställde honom framför den. Den är för hög!! Han når ju inte ner för att kunna ta sina saker, jätteschysst av mamma och pappa att bygga en leksakslåda som man inte kan leka med. 

Så det blev till att montera bort hjulen och sätta möbeltassar istället. Han når fortfarande inte riktigt ner till botten på den men betydligt mer än innan när hjulen satt på. Och han kommer ju att bli längre, spännande överraskning för honom när han blir tillräckligt lång att kunna hitta det som ligger på botten;)

/Lela

I tisdags tog vi de små vägarna tvärs över skogen och åkte till Kristianopel. Det var så fint väder och vi vill ta vara på de sista dagarna av semestern. 

Gjorde inget speciellt alls på vårt besök, strosade omkring lite, tog en fika och sen fick William bada. Det brukar ju vara en häjdare annars men just denna gången var det inte så populärt. Barnen på stranden lockade mer än vattnet.

   Så han fick hamna i sanden istället för i vattnet.

Ett par mysiga timmar i solen hade vi innan vi körde på de små vägarna genom skogen tvärsöver igen. 

Hemma fortsatte buset, aldig en lugn stund nu mer;)

   Va nej... Jag äter inte gammal mat från golvet, lovar!!

Uttrycket sådan far sådan son tycker jag passar väldigt bra in på denna bild.

Mamma och pappa lekt med killens tågbana och zoodjur medans han sov, blev en glad överraskning för honom när han vaknade=)

Sonen ligger inne och sussar kudden i sin söng sedan en dryg halvtimme tillbaka, katten ligger på soffbordet och sussar och Tomas är iväg och spelar pingis. Alltså hela kvällen för mig själv ändå så sitter jag här i soffan framför datorn och TV:n. Ibland är inte inspirationen eller motivationen för den delen på topp...

/Lela

En liten jämförelse mellan bebis och barn.

William 

   vs.    

Williams mått

                                     6 månader               12 månader

                                     9570 gram              11400 gram

                                         71 cm                     79 cm

Williams tänder

Williams fötter

Sen har det ju hänt en hel massa i hans utveckling på dessa månader. 

Han kan det han ska kunna vid 1 års ålder. 

Idag tog han dessutom sina allra första steg=)

Det var inga enstaka steg utan ett par i följd, som mest 10-12 st.

Och som vanligt när han gör något för första gången är det Tomas

som får se det och inte jag, han har fortfarande inte velat visa sin

mamma. Har dock sett det på film så jag vet att det är sant!

/Lela