Idag vaknade vi i tid för att ta oss till öppna förskolan. Inte mycket folk idag, när vi kom var där en mamma och två barn, efter en stund kom det en mamma och två barn till. För vår del gjorde det absolut ingenting att det var så lite folk, William behöver få en chans att vänja sig vid de större barnen. Är det då en 15-20 ungar på samma gång blir han väldigt blyg och skeptisk. Gömmer sig mest bakom mina ben, vill krypa upp i famnen och kramas, inte fy skam det heller. Tackar och tar emot samtidigt som jag passar på att mysa lite men det är ju inte riktigt det som är meningen med att vara iväg så, mysa kan vi väl göra hemma?

Tog bara en liten stund för honom att tina upp idag, efter 5-10 minuter var han igång. Tultandes runt och lekte med bondgårdsdjuren, bilarna och den spännande leken tända och släcka lampan. Följa efter de stora tjejerna och titta vad dem gör är också spännande även om han håller sig på sin kant, inte gå för nära, det kan vara farligt;)

Skönt att vara där ett par timmar, slappna av lite. Han roar sig bra på mer eller mindre egen hand. Räcker gott med att jag sitter inom synhåll i en soffa och pratar med de andra, ibland kommer han fram och visar vad han har hittat (idag var det grisar han kom och visade) för att sedan gå därifrån lika fort. Och när det är dags att åka hem framåt tolvtiden är han så slut att han somnar innan man hunnit backa ut bilen från parkeringen. Då vet man att man är garanterad en liten egenstund när man kommer hem;)

/Lela 

I en av mina favorit nagelbloggar, Cactus´Nail Polish, såg jag för första gången en sk water marble. DET måste jag testa tänkte jag och hade egentligen tänkt vänta in min första utlandsbeställning att göra det med. Men av olika anledningar så får den där utlandsbeställning med exotiska lack låta vänta lite på sig och jag kunde inte bärga mig utan var tvungen att stilla min nyfikenhet. Kan jag också lyckas med något sådant?

Lite snabbt så är water marble ett annorlunda sätt att lacka naglarna, påminner mig lite om batiktryck när man gick i småskolan.

Man har vatten i en skål, droppar en droppe av det lacket man vill ha i mitten. Fortsätter så med så många olika färger/ringar man önskar. Därefter har man ett spetsigt verktyg, jag använde mig av en tandpetare kanske inte det mest optimala, och skapar mönster genom att dra verktyget genom lacken. När man har fått det mönster man önskar (gäller att jobba fort för det stelnar fort) doppar man helt enkelt ner den nagel man vill ha motivet på. Håll nageln under vattenytan medans man tar bort resterande stelnande lack med verktyget genom att dra det mot kanterna på skålen. När vattnet är klart, ta upp fingret. Volia!

Som sagt, lite snabbt vad water marble är.

Mitt första försök gick fullkommligt åt skogen då lacken hann stelna innan jag ens hann försöka göra mönster. Efter lite tips från just Cactus´ så var det ikväll dags att testa igen. Det gick MYCKET bättre än första gången om än inte perfekt.

Misstänker att det tar lite tid och övning innan man får in den rätta knycken på att skapa olika typer av mönster. 

Förebannat kul är det iallafall, den saken är klar! Kladdigt, blött, kletigt och lite bökigt? Ja det också men det är det med lätthet värt. Kan knappt vänta tills jag får möjlighet att göra den där efterlängtade utlandsbeställningen med andra riktigt häftiga lack att öva med. 

Här är lacken som är använda för att göra denna marble med:

   Depend 203, Depend  202, Depend 203, okänt märke från Japan,

Depend  246 .

Jag tyckte detta var ett väldigt kul sätt att skapa nya manikyrer. Vad tyckte ni? Häftigt eller för mycket flashbacks till batikens forna glansdagar?

/Lela

Nu har jag fått prova lacket som jag såg fram emot så mycket. Och så besviken man kan bli... Det är helt klart en fin färg med fina skiftningar, kunde inte sluta titta på naglarna första kvällen. Se hur naglarna skiftar mellan brons, svart, lite guld och en gnutta grönt. Problemet var att dagen efter hade jag redan tröttnat på det, det var inte så häftigt längre. Om det beror på färgen eller det faktum att jag för en gångs skull hade en helt vanlig manikyr. Inget extra, ingen dekor, inget som stack ut lite. 

Svårt att fånga färgskiftningen på kort, vet inte riktigt vilket ljus jag ska använda mig av för att göra det riktigt rättvist. 

Trevligt lack att måla med, om man är lite  nogrann går det att få opakt på första lagret. Jag var inte så nogrann och fick använda två strykningar. 

Det är den breda penslen vilket inte gör mig något eftersom jag har breda naglar, har man lite smalare naglar kan jag tänka mig att den är lite knepigare att lyckas hålla innanför linjerna. 

Nu är det dags för något nytt, får se om mitt andra försök går bättre än mitt första. Håll tummarna för blir det som det är tänkt så är resultatet ruskigt häftigt=)

/Lela

I lördags var det marknad i Lyckeby. En liten ganska tråkig marknad men den är ändå lite charmig på något vis. 

Egentligen vet jag inte om man ska kalla det för marknad, mer rättvist namn hade nog varit loppis för det är vad många av stånden består av. Lokala scoutföreningar, lokala fotbollslaget osv som säljer för att dryga ut medlemskassan. 

Lyckades dock fynda lite, dels i antikvariatet som hade gatuförsäljning och dels i ett av loppisstånden. 

4 stycken pocketböcker för 5:- styck. Lika mycket som jag älskar böcker lika mycket hatar jag egentligen pocket. De känns inte som en riktigt bok utan en billig fejkkopia. Som om de inte var på riktigt. Nej jag vill ha böcker med hårda pärmar som sen kan stå och se fina ut i den hemmabyggda bokhyllan. 

Ett redan halvanvändt nagellack, också för 5:-. Men jag kunde inte motstå färgen, kände ett enormt ha-begär när jag såg flaskan ligga där och trängas med med gamla röda läppstift, hårsnoddar utan elastik kvar och gamla udda öronhängen. Det var som om flaskan skrek på mig för att fånga min uppmärksamhet och rädda den ur dess öde. Hur gammalt detta lacket är vågar jag inte tänka på, känner inte alls igen flaskan men det är fortfarande rinnande och fungerar att lacka med. Och namnet sen, Acid Lime! Det talar helt klart sitt tydliga språk=)

Som vanligt tog William en tur till byrån i vårt sovrum idag. Resultatet i normala fall brukar vara att Tomas färgglatt randiga strumpor åker ut, lådan stängs och sedan är det bra för stunden. Idag såg det lite annorlunda ut:

Inte nog med att plockade fram min polka-dot-bikini uta den skulle bäras. Han har fattat principen men behöver som synes finslipa lite på den där sista touchen;)

/Lela