Idag vaknade vi i tid för att ta oss till öppna förskolan. Inte mycket folk idag, när vi kom var där en mamma och två barn, efter en stund kom det en mamma och två barn till. För vår del gjorde det absolut ingenting att det var så lite folk, William behöver få en chans att vänja sig vid de större barnen. Är det då en 15-20 ungar på samma gång blir han väldigt blyg och skeptisk. Gömmer sig mest bakom mina ben, vill krypa upp i famnen och kramas, inte fy skam det heller. Tackar och tar emot samtidigt som jag passar på att mysa lite men det är ju inte riktigt det som är meningen med att vara iväg så, mysa kan vi väl göra hemma?

Tog bara en liten stund för honom att tina upp idag, efter 5-10 minuter var han igång. Tultandes runt och lekte med bondgårdsdjuren, bilarna och den spännande leken tända och släcka lampan. Följa efter de stora tjejerna och titta vad dem gör är också spännande även om han håller sig på sin kant, inte gå för nära, det kan vara farligt;)

Skönt att vara där ett par timmar, slappna av lite. Han roar sig bra på mer eller mindre egen hand. Räcker gott med att jag sitter inom synhåll i en soffa och pratar med de andra, ibland kommer han fram och visar vad han har hittat (idag var det grisar han kom och visade) för att sedan gå därifrån lika fort. Och när det är dags att åka hem framåt tolvtiden är han så slut att han somnar innan man hunnit backa ut bilen från parkeringen. Då vet man att man är garanterad en liten egenstund när man kommer hem;)

/Lela 

I lördags var det marknad i Lyckeby. En liten ganska tråkig marknad men den är ändå lite charmig på något vis. 

Egentligen vet jag inte om man ska kalla det för marknad, mer rättvist namn hade nog varit loppis för det är vad många av stånden består av. Lokala scoutföreningar, lokala fotbollslaget osv som säljer för att dryga ut medlemskassan. 

Lyckades dock fynda lite, dels i antikvariatet som hade gatuförsäljning och dels i ett av loppisstånden. 

4 stycken pocketböcker för 5:- styck. Lika mycket som jag älskar böcker lika mycket hatar jag egentligen pocket. De känns inte som en riktigt bok utan en billig fejkkopia. Som om de inte var på riktigt. Nej jag vill ha böcker med hårda pärmar som sen kan stå och se fina ut i den hemmabyggda bokhyllan. 

Ett redan halvanvändt nagellack, också för 5:-. Men jag kunde inte motstå färgen, kände ett enormt ha-begär när jag såg flaskan ligga där och trängas med med gamla röda läppstift, hårsnoddar utan elastik kvar och gamla udda öronhängen. Det var som om flaskan skrek på mig för att fånga min uppmärksamhet och rädda den ur dess öde. Hur gammalt detta lacket är vågar jag inte tänka på, känner inte alls igen flaskan men det är fortfarande rinnande och fungerar att lacka med. Och namnet sen, Acid Lime! Det talar helt klart sitt tydliga språk=)

Som vanligt tog William en tur till byrån i vårt sovrum idag. Resultatet i normala fall brukar vara att Tomas färgglatt randiga strumpor åker ut, lådan stängs och sedan är det bra för stunden. Idag såg det lite annorlunda ut:

Inte nog med att plockade fram min polka-dot-bikini uta den skulle bäras. Han har fattat principen men behöver som synes finslipa lite på den där sista touchen;)

/Lela