Igår skickade Tomas iväg mig för att sola när han kom hem från jobbet. När jag kom hem igen överraskade han med nybakade muffins. MYCKET goda muffins ska tilläggas=)

Idag har det varit melodifestivalen här hemma som stått på kvällsschemat. För att underhålla William på ett effektivt sätt fick han helt själv välja vad han skulle leka med, valet blev ALLT;)

         Tokunge=)

Både vi och han hade fruktansvärt kul! Han sysselsatta sig själv, glatt och nöjtunder hela programmet=)

/Lela

Dagens diss på RixFM var "vill ha-genen". Ola dissade folk som vill ha något bara för att andra har det, tex hans hatt när han befann sig på krogen. De vågar inte ha hatt själva men tycker det är häftigt alltså tar de Olas hatt för att prova. Är inte det ett beteende som härstammar från lågstadiet?

I vilket fall som helst så har jag funderat på "vill ha-genen" under dagen och kommit fram till att jag oxå har den men den ser inte ut som hos många andra...

Min "vill ha-gen" är inte baserad på produkter eller prylar utan mer saker som inte kan köpas för pengar.

Jag VILL HA ett rent och snyggt hem.

Jag VILL HA ett välorganiserat hem.

Jag VILL HA ett kärleksfullt hem.

Jag VILL HA en kärleksfull familj.

För mer personliga VILL HA saker:

Jag VILL HA snygga naglar.

Jag VILL HA "flickiga" prylar om det finns, typ rosa telefon. 

Listan kan göras ganska lång om jag hade funderat en stund till men det jag gladeligen kommit fram till är att jag inte VILL HA massa prylar bara för att...

Jag VILL INTE ha en Iphone, tycker om min rosa HTC.

Jag VILL INTE ha massa märkeskläder, gläder mig åt vilka kläder som helst så länge de är snygga och sitter bra.

Jag VILL INTE det allra senaste av all teknik/mode/inredning, jag VILL HA det som passar mig och inte alla andra.

Som nybliven mamma har jag insett och märkt att det finns en väldigt stark VILL HA-GEN hos många när det gäller bebis-prylar

Och i bebisdjungeln är det lätt att förirra sig och tro att man måste ha allt. Är det verkligen sant?

Blir det en bättre liten människa av sin bebis om den har haft en sjungande/snurrade babysitter, häftigare vagn, osv? Vill inte tro det... Detta är ett sätt för de stora ledande babysakstillverkarna att lura av oss naiva nyblivna föräldrar våra surt sparade pengar på produkter som det egentligen inte finns någon nytta med. 

Vi har nog själva gått på en del av dessa nitar men försöker tänka oss för när det är något nytt till William som ska inhandlas.

Märker att William nog har en väldig stark VILL HA-GEN när det gäller teknik för han sitter just nu bredvid mig i soffan och försöker för kung och fosterland att erövra datorn till hans egen;)

Detta beteende kan bli farligt när han blir äldre, det känner jag med en gång!!

/Lela

Idag ska det bli badäventyr för spöket, vi ska till badhuset och bada med massa andra bebisar. 

Har stått i valet och kvalet här innan idag, funderat på om jag verkligen ska dit eller inte. Killen är lite, lite snorig nämligen, ingen feber, ingen hosta, pigg som bara den så han verkar inte speciellt bekymrad av snoret. Äter, dricker, sover och leker precis som man ska göra vid 6-månaders ålder så det är nog ingen större fara på taket. Tycker att det är svårt bara att veta var man ska dra gränsen, själv är jag ju en sådan person som masar mig till jobbet trots dunderförkylning. Fan jag har tom gått till jobbet utan att ha någon som helst röst och då jobbade jag i telefoni;) Nu har man helt plötsligt någon annan att bestäma över som dessutom inte kan säga hur det känns/är. 

Men nu har jag bestämt mig, vi ska dit. Bassängen är ju uppvärmd och vem är inte lite snorig så här i februari? Tvekade inte på att åka in med honom till stan i tisdags eller affären igår och han var i precis samma skick då.

Kanske handlar det om att det är jag som är skeptisk till att bada? Tycker inte om att bada, undivker det till det yttersta om jag kan. Denna gången är det ju dock inte för min skull utan för killens och då får jag helt enkelt bjuda på det. Ta dig i kragen Angelica!!

Är lite nervös/orolig för det rent praktiska. Ha med sig en liten som inte kan sitta eller stå till ett badhus som kräver inte ett utan två ombyten, på två personer dessutom!!! Är ju inte den första att bada med bebis i badhus, klara andra av det så vore det väl märkligt om inte jag skulle fixa det?! 

Jäklarns vad fjantig jag är men jag har svårt för att göra saker för första gången. Tycker inte om känslan av att inte veta/kunna/gjort det innan, vara helt grön på någonting är inte riktigt min grej, blir ångestfylld av det. 

Nu är jag ju i gott sällskap då vi är ett gäng mammor som ska dit tillsammans och mig veterligen så är den ingen av dem som gjort detta innan. Vi är alltså lika gröna allihop, varför är det ingen betryggande känsla?!

/Lela

Symaskinen fick åka fram en runda idag igen, så nu är matta nummer 2 klar och färdig!

Tyckte detta var riktigt kul att sy men nu behövs det inte fler så det kanske är tur att tyget är slut. Annars hade jag nog sytt både en och fyra till;)

Annars har det inte hänt så mycket idag, mest lekt och busat. En snabbis till affären har vi hunnit med oxå så nu är vi redo och klara för badäventyr imorgon... Ugah.

Nu är det inte många timmar kvar tills Tomas kommer hem igen, får se om han hinner hem innan lillikillen kastar in handduken och säger godnatt. Jag kommer garanterat att vara vaken iallafall.

/Lela

Natten till igår vaknade jag halv 6 på morgonen, kallsvettig, gråtfärdig och flämtande... Väcker Tomas som inte fattar vad som händer för att få lite tröst, han blir ganska fort vaken när han märker på mig att det är något otäckt som hänt.

Drömmen handlade om att Tomas "snällt" talade om för mig att han inte ville vara tillsammans med mig längre. Han hade bestämt detta för 1 års sedan men inte hittat rätt tillfälle att tala om det för mig!(?)

Alla i hans släkt på västkusten visste om hans beslut och jag minns skammen i drömmen av att vi hade varit där uppe på besök ett flertal gånger det gångna året, de visste, inte jag. 

Jag fattade inte hur detta kunde vara möjligt, vi hade ju gjort hur mycket som helst tillsammans under året, tom blivit föräldrar, och allt hade ju varit precis som det ska vara. Förväntansfulla under graviditeten, lycka vid förlossningen, förvirringen och tacksamheten när vi kom hem med vårt knyte. Och allt vi hade hittat på och gjort, betydde det ingenting? Kunde han verkligen ljuga så bra så jag inte hade misstänkt någonting under så lång tid?

Tomas försäkrade mig om där tidigt på morgonkvisten att så var inte fallet, han skulle ingenstans, älskar mig och William så jag kunde slappna av och försöka somna om. Sagt och gjort, det var ju bara en dum dröm.

Vaknar efter en halvtimme igen, samma känsla som förra gången fast nu hade även ilskan letat sig in. Hade fortsatt drömma där den första drömmen hade brutits. Så nu hade Tomas vidare talat om för mig att han minsann skulle bo kvar med mig och William i 3 år, han ville inte missa småbarnsåren. Det hade han och hans mamma kommit överrens om(?!), vad jag tyckte om saken spelade tydligen ingen som helst roll. Ledsen, arg och förtvivlad gav jag upp. Det var ju ingen mening att somna om när jag bara fortsätter drömma på en dröm som jag aldrig vill uppleva. Vare sig i drömformat eller i verkliga livet!!

Usch och fy vad otäckt det var. 

Tomas spenderade hela dagen igår med att försöka betrygga mig om att det inte var sant, att det var en dröm. Det gick så där... Ni har väl alla varit med om en dröm som känns så verklig att den hänger efter i ens undermedvetna ett bra tag framöver? Man är logiskt sett med på att det inte är på riktigt men kan ändå inte låta bli att undra lite om det möjligen skulle kunna vara på detta vis iallafall?

Jag tror nu att jag ett dygn efteråt lyckats få känslan att ta till flykten och jag hoppas innerligt att den kommer att hålla sig på behörigt avstånd och inte någonsin bli verklighet!!

/Lela

ringde vårt försäkringsbolag idag i tron om att jag kunde få säga upp våra försäkringar där eftersom vi ska byta bolag. Men så enkelt skulle det tydligen inte vara...

Killen som svarade var helt klart felrekryterad och hade inte ett uns av känsla för att jobba med människor.

Förklarar vad jag vill, säga upp mina försäkringar, och undrar om han kan hjälpa mig, han svarar då att:

-Det hjälper banken dig med (är via banken vi ska teckna de nya försäkringarna), du skriver på en fullmakt så fixar de avsluten åt dig.

-Jaha, men nu ringer jag ju in i egen hög person och det måste ju vara en bättre och smidigare lösning än att fixa med fullmakter?

Hans svar på det hela är:

-Jag förstår inte riktigt vad problemet är?

-Nej, inte jag heller svarar jag då. Jag vill säga upp våra försäkringar, kan du hjälpa mig med det eller inte?

-Ja men då är du alldeles för tidigt ute, det kan du tidigast göra 30 dagar innan förfallodatum. 

-Okej, så det är alltså 30 dagars uppsägningstid på försäkringarna?

-Nej, du kan tidigast säga upp dem 30 dagar innan. 

-Ehh...ja, alltså är det 30 dagars uppsägningstid på dem...

-Så kan man ju oxå se på det. 

Ställer då en följdfråga, om det går att avsluta två försäkringar som har olika fördfallodatum samtidigt då de hänger ihop. (hem och villaförsäkring) Fick det beskedet sist jag var i kontakt med deras kundservice.

-Nej du har olika förfallodatum.

-Jo det vet jag, undrar då jag fick det beskedet förra gången. Killen jag pratade då sa att ni kan vara behjälpliga i de situationerna där man ska byta bolag och hjälpa kunden genom att avsluta de samtidigt men det fungerar inte eller?

-Alltså du har olika förfallodatum....(lång konstpaus, ungefär som att "fattar du riktigt dåligt eller?")

- Ja jag är fortfarande medveten om detta, undrar bara om informationen jag fått stämmer eller inte?

-Nej det har jag aldrig hört talas om att vi kan göra men jag är ju ganska ny på jobbet, men jag tror inte vi kan göra så.

-Okej? (väntar lite för att se vart detta ska leda)

-Så när du ringer in nästa gång för att säga upp dem så kanske du får prata med någon annan som kanske vet mer än mig och eventuellt kan göra så. 

-Okej (kände att jag ger upp, kommer inte få ur denna killen någon som helst vettig information) men du då gör jag så, jag ringer in i mars för att säga upp försäkringen och hoppas då på att jag får prata med någon annan. Tackar dig så HEMSKT mycket för hjälpen.

-Var så god, det var så lite så. Klick.... 

Vad mycket klokare jag känner mig efter detta samtal och vilket förtroende jag fick helt plötsligt. Kan inte bli att känna att denna killen var väldigt missplacerad på sitt jobb. Missförstå mig inte, jag jobbar ju själv i kundservice och är ruskigt medveten om att man inte kan kunna ALLT eller vara på strålande toppenhumör jämnt men inte f*n hade jag bett kunden ringa in igen vid ett senare tillfälle för att uttryckligen hoppas på att få prata med någon annan. Jag hade försökt ta reda på den informationen kunden efterfrågar, kan jag inte ge svar med en gång hade jag bett att få återkomma dagen efter då jag haft en chans att ta reda på vad det nu var kunden ville.  

Den "hjälpen" jag fick idag andades ingen som helst serviceminded överhuvudtaget.

När jag ringer in nästa gång vet jag vilket namn jag inte vill höra i svarsfrasen, gör jag det kommer jag att följa killens råd: lägga på luren och ringa upp igen!

/Lela

Igår var det mammornas kväll. Och så trevligt det va!!=)

Mammagruppen från MVC var ute utan bebisar och åt tillsammans på Stars and Stripes, papporna fick stanna hemma och jobba lite istället;) 

Åt gott, skrattade mycket och stannade länge. Vi fattade piken först när de tände takbelysningen och började räkna kassan, det kanske är dags för oss att gå hem nu. Klockan är ju ändå 12 mitt i natten;)

Det var så skönt att bara sitta där och ta det lugnt och helt enkelt bara umgås. Och tro det eller ej men det blev inte speciellt mycket bebissnack! Vi var alltså inte ett gäng mammor som gick ut och åt utan ett gäng vänner, skillnaden är ganska stor när man mestadels bara pratar bebisspråk hemma och nästintill ALLT kretsar kring de små spökena. Godis för själen helt enkelt!

Något jag gärna gör om igen.

För övrigt så har denna veckan kretsat mycket kring pappersarbete. Varit på möte hos banken för att förhandla om våra lån. Fick en deal att vi kunde få ner räntan ytterligare om vi blev totala helkunder och även tecknade våra försäkringar hos deras försäkringsbolag vilket innebar en hel kväll med att jämföra villkor, premier och ersättningar. Det blir ett byte då de pengarna vi kan spara in per år genom denna deal och sänkt ränta är större än mellanskillnaden på att inte byta bolag.

Så nu kan vi addera på ytterligare 1000-lappar på årets besparingskampanj, känns riktigt bra=) 

Det har hänt något konstigt med sonen.... Han har slagit om fullständigt på kvällarna och orkar knappt hålla ögonen uppe längre när klockan slår 21. Han som varit nästintill omöjlig att natta innan 21:40.

Igår när Tomas hade planerat lite mysigt tillsammans med honom när de var hemma själva så somnade han redan vid 20:15. Tomas fick jobba hårt för att hålla honom vaken och ge honom kvällsmat... 

Kan det vara så att nu när han är lite större så förbrukar han mer energi på dagarna vilket i sin tur gör att vill gå och lägga sig tidigare?

Som tur är så påverkar det inte våra sovmornar allt för mycket, han vaknar till vid 7-tiden men går nästan alltid att söva om. Ibland på någon minut och ibland tar det lite längre tid men det funkar. Sen sover han till 9-9:30, mer behaglig tid att stiga upp tycker jag;) Och jag klagar inte för att han somnar tidigare, det innebär bara mer kvalitetstid tillsammans med Tomas även om det just denna veckan inte har sett ut så. Att sitta och räkna räntor och läsa försäkringsvillkor är inget jag skulle vilja kalla kvalitetstid även om det i sig är en viktig uppgift;)

Vad det gäller rubriken så var detta ett av diskussionsämnena igår. Blev tillfrågad av en BETYDLIGT mycket yngre kille om jag ville lämna ut mitt nummer (vilket jag inte var ett dugg intresserad av givetvis) och frågan de andra ställde sig efter denna händelse var ifall jag var en VGM eller en MILF.

Själv anser jag att jag är en LSM Lycklig Sammanboende Mamma och eftersträvar inte att vara en MILF eller ännu mindre en VGM;) 

/Lela

Efter att ha varit väldigt produktiv på förmiddagen idag så försvann all min energi, puts väck!

Orkar eller känner inte för någonting alls just nu, inte ens vara mamma. Vilken tur jag har att det lilla spöket sover just nu;)

När han vaknar så hoppas jag på att min energi har letat sig tillbaka så smått så jag orkar/vill vara en rolig mamma resten av kvällen som kan busa i det oändliga och aldrig tappa humöret. 

Kan ju inte vara på topp jämnt....

/Lela