Igår var det magen som värkte till tusen, idag är det huvudet. Inte ett dugg bättre... Hoppas på att det har släppt helt och hållet till imorgon och inte bara förflyttat sig till en annan kroppsdel.

Men dagen har inte bara varit av ondo. Varit hemma hos vänner på fika med spännande information=) 

Killen sover en något försenad eftermiddagslur, Tomas står vid spisen och trollar med gårdagens rester så de matchar kriterierna för att få kallas middag ytterligare än en gång. Och jag, ja jag halvligger här på soffan och våndas min huvudvärk. 

Trevlig söndagkväll på er alla!

/Lela

Idag är det valborgsmässoafton och det var egentligen tänkt att vi skulle åkt upp till Bredasjön för att titta på majbrasa och fyrverkier. Men eftersom det är eldningsförbud i hela länet så blev det ingen brasa där och med vad som hände igår så kändes det inte så aktuellt ändå. Istället kom pappa med familj upp till oss och grillade på eftermiddagen. Var ett par trevliga timmar tillsammans. 

William fick dessutom en försenad påskpresent, en traktor med släp att ha i sandlådan, en badbåt till sin plaskdamm, badbollar och en sån här fin racerbil:

Vi tackar så mycket för dessa fina presenter=) Tack, tack.  

Av någon anledning har William sällan visat sig från sin "braiga" sida när han träffat sin morfar, ofta varit så där lite lagom grinig. Men idag fick de se honom så som han brukar vara, gó och glad. Morfar fick sig tom en liten kelstund innan det var sängdags för killen. Kelstund tillhör inte vanligheterna så den ska han vara nöjd över att ha lyckas stjäla till sig.

Har mensvärk som inte är av denna värld just nu och har haft sedan igår. Vanligtvis ska tydligen den bli bättre efter man har fött barn men jag tillhör uppenbarligen inte den vanliga skalan... Visst är det kul att få känna sig speciell men inte just i detta avseendet, där hade jag gärna varit "som vem som helst". Inte ens godis får mig att må bättre, då är det kris på riktigt! 

/Lela

9 april 2011 lämnade Kajsa oss och idag, den 29 april 2011 lämnade farmor oss....

Stor sorg är det som känns i hjärtat idag. 

Kan inte finna orden för att beskriva det jag känner just nu mer än att det gör ont i bröstet och att tårarna bränner som eld. 

Margit Andersson

* 4 januari 1919

+ 29 april 2011

Min farmor, andras mormor och mamma, älskad av oss alla!!

/Lela

var jag med om igår. Inte så positiv förvisso men jag har lärt mig något nytt, som att fylla i en skadeanmälan. 

Kom körandes på Långö för att hämta upp Lovisa för vad som var tänkt en mysig eftermiddag i Wämöparken med William. Har en skåpbil framför mig uppför backen när vi får ett möte. Vägen är smal och lämnar inte plats för möte så både skåpbilen och jag kör in till kanten för att släppa förbi den mötande bilen. Efter det så väntar jag på att framförvarande bil ska börja köra igen, när detta inte händer rullar jag sakta framåt för att köra förbi honom och komma vidare. Hinner bara ett par decimeter när skåpbilen börjar BACKA!! Hänger mig på tutan men han bara fortsätter, stannar först när han har kört sin dragkrok genom min framspoiler. Ett stort hål har jag alltså där nu.

Kliver bägge ut ur bilen för att kontrollera skadorna som enbart blev på min bil. Frågar om han inte hörde/reagerade på att jag tutade på honom, han svarar: jag hörde att det var något/någon som tutade men jag trodde inte det var på mig. 

Uppskattningsvis tutade jag i 2-4 sekunder vilket är en ganska lång tid för att inte reagera alls. Han tog på sig skulden, märkligt vore väl annars?

Så nu har jag spenderat kvällen med att fylla i skadeanmälan för att skicka in till försäkringsbolaget, imorgon ska det bokas tid för besiktning hos serviceverkstaden. Sen så smånigom ska den lämnas in för reparation och vi ska inte behöva betala en krona för någonting. Förutsatt att försäkringsbolagen kommer fram till det vi gjorde på plats, att det var hans fel. 

Skadan är ju inte värre än att det går att köra med bilen utan problem, handlar mest om skönhetsskada. Retfullt som attan är det oavsett... Mest tacksam är jag bara att det inte var värre än det var, jag hade ju William med mig i bilen. Han märkte aldrig något av det tomult som uppstod för han sov som en liten gris hela tiden;)

/Lela

Hej på er, tänkte visa lite hur min första påskhelg har varit.

På långfredagen åkte jag med mamma och pappa och storhandlade, vilket var

oehört slitsamt. Så på vägen hem i bilen somnade jag så här gott och vägrade 

vakna när vi kom hem och det var dags för middag.

Så här kan en helt vanlig måltid se ut, jag vill äta själv! Mamma och pappa

verkar inte tycka att det är en bra idé tydligen för de envisas med att mata

mig med sked och försöka torka mig när jag kladdar.

Denna omgången vann dock jag=) 

Efter maten var jag

återigen full av energi och kröp runt hela huset och busade=)

Påskaftonskväll fick jag en konstig boll av mamma och pappa.

Det visade sig efter en stunds kamp att det inte var en vanlig boll för

den var full med majsbågar, riskakor och nya nappar! 

Mamma och pappa sa någonting om jag var ett glupskt barn, vet inte vad 

det betyder ännu men det stämmer säkert...

Påskdagen var en del av mina kompisar här och lekte, varför mamma eller pappa inte tog några kort vet jag inte. Vi som satt stilla som små änglar och

lekte lugnt med varandra hela eftermiddagen...

Men denna fina bukett fick dem av Elises föräldrar. Fin men tydligen

väldigt ömtålig för jag fick inte dra i den.

Idag kom mormor och moster hit med påskpresenter. En plaskdamm och 

sandleksaker! Dammen tyckte jag mycket om, hur kul som helst att 

försöka krypa i och ur. Mamma sa att jag skulle BADA i den senare i sommar,

utomhus på gräsmattan. Kan knappt vänta!!

Så har min påskhelg sett ut, hur har era varit? Hoppas att den har varit lika 

bra som min=)

/Lela

Nu har vi tagit farväl av lilla Kajsa, man kallade henne alltid så, lilla Kajsa. 

Det var en fin cermoni fylld med mycket av det bästa hon visste, musik.

När frågan till Kajsa kom om hon ville fälja med någonstans så frågade hon vart, när hon fick reda på var funderade hon en stund och sa sedan:

-Ne, har redan varit där. 

Alltså var det onödigt att åka dit igen enligt hennes mening. Nu har hon rest till en plats där hon inte varit förut och vi kan inte annat än hoppas på att hon tycker om det där.   

Kajsa Andersson

* 17 september 1963

+ 9 april 2011

/Lela

Min nacke har slagit knut på sig själv, inte att rekommendera, alls, någonstans, till någon!

Skulle stanna bilen på en parkering för att ge nappen till William som var lite grinig, efter att ha gjort detta så sätter jag mig i förarsätet igen och känner hur det drar i nacken. När jag kört en liten stund kan jag inte längre vrida på huvudet vilket är mindre bra när man kör bil...

Lovisa har varit snäll och försökt massera loss knutan/draget, smörjt tigerbalsam och suttit två omgångar med värmedyna utan nämnvärt resultat. Är lite rädd för att gå och sova, rädd för att jag inte kan röra nacken alls imorgon. Som det är nu kan jag lugnt och försiktigt flytta huvudet från sida till sida om än ganska begränsat, alla former av hastiga rörelser är uteslutet. Skönt är det inte!!

Jag vann den tredje och sista auktionen på Tradera=) Så nu är leksakerna betalda och jag hoppas på snar leverans. Den sista auktionen innehöll en telefon från Fischer-Price, klassisk med hjul, knappar och lur. Tror den har funnits mer eller mindre i alla tider;)

Om nacken smärtar så har jag fått smekning till mitt ego idag. Tomas kom hem med en present till mig som han tyckte jag förtjänade, en röd presentpåse innehållande ett presentkort hos frisören=)! Så nu ska jag i det snaraste bestämma vad jag ska göra med utväxten ovanför pannan som även kallas för hår och sedan beställa en tid. Tips/råd/exempel på vad jag kan göra för spännande mottages tacksamt då jag på frisyrfronten alltid lider av fantasibrist. 

Bjuder på lite bilder på mina frisyrer genom de sista åren, ser ungefär likadan ut hela tiden, så gärna lite mer fantasifullt. Dock krav på lättskött, har varken tid eller lust att stå flera minuter för att fixa håret varje dag!!

/Lela

Igår var William och jag en runda på stan efter rytmiken, handlade lite smått och gott. Bland annat solglasögon till honom, så tuff han blev=) Bild kommer på det så småningom.

Men vi avla ett besök på systembolaget ute i Lyckeby innan vi körde hemåt igen. 

Är det bara jag eller känns det så fel för fler att gå in på systemet med barnvagn? Jag känner mig uttittad och analyserad av alla. 

Inte för att vi är där speciellt ofta, tror jag varit där två gånger sedan han föddes, (ungefär lika många gånger som jag druckit alkohol;)) men det känns så ofattbart fel. 

Bara för att man besöker systemet behöver man ju inte dricka stora mängder alkohol, väldigt ofta. Kan ju som i vårt fall vara att man köper en flaska vin för att ha det lite mysigt på kvällen. 

Men det känns ändå som att alla blickar dras till en och det tisslas och tasslas bakom ryggen.

- Titta, hon går hör inne bland all alkohol med ett litet barn, måste vara ett starkt beroende. Hemskt att barnet ska behöva växa upp under såna förhållanden!

Är medveten om att det med största sannolikhet inte förhåller sig på detta sätt men kan inte hjälpa att tankarna skenar iväg. 

Är det bara jag eller är ni fler som känner likadant?

/Lela