Datumet är klart, den 9:e januari påbörjar vi Williams inskolning på förskolan. Vet ni hur nära i tiden det datumet är?!! Jag som skulle vara hemma länge, nu är det helt plötsligt snart slut:( Är drygt en månad bort... 

Har ju varit hemma länge, sen den 6:e juni 2010 närmare bestämt så det är väl kanske dags att börja leva som alla andra igen.

Ångesten som kommer lite krypande är inte för att William blivit stor och ska börja förskolan, det kommer bara bli nyttigt för honom. Han behöver mer stimulans än vad jag kan erbjuda honom här hemma om dagarna nu mer.

Inte heller ångest för att börja jobba igen, ser lite fram emot det faktiskt. Få komma iväg och göra lite annat om dagarna, folk att fika och luncha med, inte prata som en papegoja hela dagarna;) 

Nej ångesten är nog mer för att denna tiden nu är slut, har vi verkligen nyttjat den på absolut bästa sett? Har vi njutit av tiden hemma tillsammans så mycket som alla säger att man ska göra? Har vi hittat på massa roliga saker, är han lagom förberedd för att klara sig utan mig om dagarna?

Har verkligen försökt leva i nuet och uppskatta tiden hemma, ge honom all (nästan) min uppmärksamhet men har jag gjort det tillräckligt mycket? Har jag sattsat helhjärtat på detta? Har jag varit en bra mamma helt enkelt?

WILLIAM <3

/Lela

Så här såg det ut en stund innan läggdags ikväll:)

Skeden med D-droppar är gott-gotti-gott-gott:)

Efter läggdags nummer två (första gången var han för speedad av pappans bus men efter 5 minuters mys i soffan gick det bättre) sussar han nu gott i sin säng. Och jag ska nu avnjuta min första kopp the för dagen (den första hällde William ut över mig, sig själv, bordet, mattan och stolen). Chocklad/chili blev valet för kvällen, aningens bättre än polkagris;)  

/Lela

Nackdelen med att ha blivit glasögonorm i kombination med den nu kallare årstiden är temperaturskillnaden som uppstår när går ut en liten runda då och då...

Är så förbaskat svårt att få något gjort på ett par minuter innan imman går bort. Tur att man efter ha gått hemma i nästan 18 månader känner sitt hus ganska väl så jag hittar ändå;)

/Lela 

Fick en present av min kära sambo idag. Han mumlade något om att det var för att jag var så duktig och bra, fattade aldrig riktigt vad han menade.

Fjärde boken om Eragon, slutet på sagan som egentligen skulle varit en triologi men författaren hade för mycket att berätta. Så det blev en fjärde bok på 889 sidor. 889 underbara sidor och jag ska njuta av varenda en så länge som jag väntat på just denna bok. (Släpptes igår, väntat 2 år).

Så blir jag borta från bloggen i periodet så vet ni var jag är... På Saphiras rygg flygandes över Alagaësias marker:)

/Lela 

Usch och fy för att bli sjuk... Fattar inte riktigt varifrån det kom heller, pang bom så var jag helt plötsligt dunderförkyld. Hmpf...

Bara varit hemma idag, jag har inte varit i stånd att ta mig någonstans idag även om pojken inte längre visar några symptom på sin ögoninflamation. Det enda jag har vealt göra idag är att ligga på soffan. Nu rimmar ju det illa med när man har en liten vilding hemma som man måste hålla koll på. Trots detta har jag intagit soffposition så fort jag fått chansen vilket i sin tur inneburit att William har fått härja lite friare här hemma än normalt. Han har varit ganska snäll och hållt sig i min närhet större delen av tiden vilket jag är tacksam för, även varit själv inne på sitt rum och lekt för sig själv. 

Att släppa honom lös i huset har dock sina nackdelar. Sönderriven reklam, skor strategiskt utplacerade i hela huset, innebandybollar under stolar och bord, alla kastruller utrivna, en katt med lite mindre päls än innan, rallyrace med gå-vagnen och en hel låda påsklämmor över hela köksgolvet. Lägg samman detta ovanpå varandra så inser ni hur mycket golvyta det har funnits att sätta ner fötterna på i huset idag;)

Nu ikväll känner jag mig något bättre, håller tummarna för att en god natts sömn gör susen och jag vaknar som en ny människa imorgon. Undra om jag ska passa på att önska mig lite ny egenskaper till min nya människa?;)

/Lela

Det var en slagen hjälte som vid tjugo över sju knatade in till sin säng och ville gå och lägga sig.

En slagen hjälte som under dagen hunnit med att dra på sig en lättare (än så länge) ögoninflammation, trillat ner från mammas och pappas säng två gånger på mindre än fyra minuter och nosa lite väl bra på soffbordets kant. Det sistnämnda resulterade i en sprucken näsvinge, en droppe näsblod och många stora krokodiltårar. 

   Här syns den spruckna näsvingen på en trött William.

Själv sitter jag nu i soffan och känner mig också ganska slagen. Tomas är iväg, igen. Denna gången är det Wien för något möte, kommer hem imorgonnatt igen. Någon mer än jag som tycker att han varit iväg och lämnat sin familj lite väl mycket på sista tiden? Detta är sista inbokade resan innan jul som det ser ut just nu iallafall så vi håller tummarna för det. Vet att han inte kan bestämma över alla resor själv och jag protesterar inte, vi klarar oss bra själva ett par dagar William och jag. Bara nu de sista veckorna som det blivit mycket, känns som vi knappt träffats alls, alltid är det något som måste göras eller åkas iväg på. 

Så nu ska jag krypa upp i soffan tillsammans med min godisskål och chokladskål och bara kika på TV. Tycka lite lagom synd om mig själv;)

   Slagen mamma, är hon också en hjälte kanske?

/Lela

Nu har min käre sambo ordnat, fixat och donat enbart för min skull=) Och så jäkla bra det blev, fick en liten utbildning på köpet också vilket vi tackar för!

Som för så många andra nagelnördar är ljuset en bristvara vid den här årstiden, framförallt för mig som alltid fotar mina naglar på kvällen av den enkla anledningen att jag inte hinner på dagarna. Då har jag fullt upp med att vara mamma och hinner inte ägna mig åt någon hobby. 

Tidigare har jag tagit mina bilder under lysröret i köket, tyckt att bilderna var OK men inte mer. Ju mer inbiten man blir i detta ju mer kritisk blir man och just kritik mot mina bilder är vad jag riktat på senaste tiden. Men nu blir det andra bullar vill jag lova. 

Skrev innan att sambon jobbar inom belysningsbranschen så jag frågade lite fint, halvt på skoj och halvt på allvar, om han hade några lysrör som motsvarar solljus. Döm om min förvåning när han sa, ja det är klart vi har. Berättade då mitt problem för honom och han skulle genast se vad han kunde ordna och med sig hem igår hade han ett nytt lysrör. 

Efter lite ombyggnad inne i gästrummet där vi hade en aramtur som inte används speciellt ofta så har jag nu fått mig en egen liten fotostudio=)

Så nu spelar det verkligen ingen roll om det är regn, rusk, sol, moln eller becksvart ute för jag kan ta sol-bilder dygnet runt och året om. 

Så här såg mina bilder ut förut:

  Färgåtergivningen är alldeles för gul och visar inte 

lacket i sin rätta nyans.

  Tagit i autoläge med blixt vilket ger speglingar på nagelns

blankaste partier.

Och så här ser de ut nu:

  Realistisk färgåtergivning, varken för gul eller 

för blå.

  Inga stärande speglingar från blixten.

På köpet fick jag en liten genomgång av kameran, en Nikon D90, så nu kör jag inte längre på autoläge utan specialinställningar för att komma så nära dagsljus som möjligt. Så inga fler bilder med blixt och förhoppningsvis även kunna fota hololack så den rätta effekten syns=)

Vad säger ni? Bättre, sämre eller ingen skillnad? Jag vet vad min åsikt är iallfall;)

Lacket på bilderna är fortfarande Milani - Key Lime Shine men med ett lager CG Matte Magic ovanpå, helt plötsligt var det inte riktigt lika grått, trist och tråkigt. En ganska snygg bas för att göra stilrena Konadtryck på kanske?

/Lela

av trädgården har vi haft idag hela långa dagen. Rensat odlingslådorna, stengången, hängrännor, plockat in utemöbler, klippt gräset och annat roligt. Eller roligt och roligt vet i katten om det var men nödvändigt. William har varit med, hjäplt oss att sopa, kratta, köra skottkärra och allmänt busat järnet. Ska man se det så hade han nog betydligt roligare än vad vi hade;)

   Vad kan vara bättre än att sitta i lövhögen och

faktiskt få kasta löv omkring sig?!

   Hinderbana.

Behöver nog inte säga att vi alla tre var ganska möra och trötta när vi väl kom in framåt eftermiddagen. Och när man är trött är det ju juvligt att slänga sig i soffan, det tycker även William;)

   Skorna könns lite malplacerade, jag vet.

Och så här vackra är naglarna efter allt jobb idag...

Nackdelen med att ha långa naglar är att det inte finns några trädgårdshandskar som är anpassade. Det går hål längst ut på fingrarna efter ytterst liten användning. Denna säsongen tror jag att jag förbrukar 3-4 par=(

Men att naglarna ser ut så här är inget jag är ledsen över för då har jag en legitim anledning att slänga mig över lacklådan=) Så nu ska jag in i dimman, c ya!

/Lela