Jag är med och tävlar om underkläder från Unzip på juliaberg.se. Var med du oxå!

http://juliaberg.se/category/tavlingar-pagaende.html

/Lela

Tomas missade bussen hem från sin fikadejt så jag skulle bara svischa inom stan och hämta honom lite snabbt. Vad skådar då mitt trötta öga...?

Jo en livs levande älg!! Mitt uppe i Rödeby vid OK/Q8 macken stod en vad jag förmodar var en älgkalv och letade mat i snön mitt i vägen. Stoppade upp all trafik, resenärerna som stod och väntade på bussen plockade fram mobilerna och fotade den stackarn. Hade jag haft en bättre kamera i mobilen hade jag gjort det samma...

Blev tillsammans med de andra trafikanterna illrådigt ståendes en stund för att klura ut ett bra sätt att ta sig runt den stackars älgen som tyckte att han stod väldigt bra där mitt i vägen.

Efter ett par minuter bestämde han sig för att traska in på en villatomt, förmodligen i förhoppning av att hitta mer ätbart där och trafiken kunde återigen flyta på som vanligt.

Nu sitter  vi allihop trygga och säkra hemma i soffan, inga fler älgäventyr ikväll inte!!

/Lela

Satt precis och surfade runt lite på alla olika bebissidor man har blivit medlem i nu när man är småbarnsförälder. 

Efter att ha klickat runt lite så upptäckte jag till min fasa att de napparna som lillkillen använder är det nog dags att slänga nu. Hållbarheten enligt tillverkaren är 6-8 veckor, våra är mer än dubbelt så gamla!! Tycker att jag varit duktig som kokat dem emellanåt och dragit i dem men det räckte tydligen inte. 

Så nu har jag att göra en liten stund med att leta reda på alla de nappar som är mer än 8 veckor gamla. Sysselsatt i säkert typ 5 minuter;)

Hjälp!!

På söndag är det 1:a advent och ljusstakarna ska således upp i fönstren men hur är det med julgardiner? 

Tomtarna åker ju upp när det är typ 2 veckor kvar till julafton men gardiner? Har samma problem varje år och jag kommer aldrig ihåg hur jag gjorde året innan... 

Ska gardinerna upp tillsammans med adventsljusstakarna eller tillsammans med tomtarna???

/Lela

Idag är det 1 år sedan vi förlorade en vän.

Tomas och jag befann oss i Stockholm över helgen på minisemester. Var tänkt som en semester där vi skulle återfinna lugnet och reda ut tankarna som snurrade så hos oss. Tomas hade precis fått beskedet att han blivit varslad och skulle bara jobba året ut sen stod han utan jobb för första gången i livet.

Året i helhet hade varit tungt och jobbigt. En utdragen cirkus med vattenläcka, försäkringsbolag och installation av nytt värmesystem, min mormor insjuknade i cancer och flertalet misslyckade försök att bli gravid. Kändes som att vi behövde komma bort ett tag, skingra tankarna och ladda batterierna. 

Sista dagen i Stockholm, ett par timmar innan vi skulle köra hem kom samtalet... Samtalet som man aldrig är beredd på oavsett vem det än gäller.

Han var borta för att aldrig mer komma åter. Det var svårt att ta in som sanning, vi hade bägge svårt att tro på det, ville inte tro på det, kunde inte tro på det. 

På en grusparkering vid Kungens kurva berättade jag för Tomas,  beskedet om att en av hans bästa vänner inte längre fanns i livet.

Tårarna strömmade på oss bägge två. Tårarna som symboliserade så mycket, sorg, besvikelse, hat och kärlek. Hur kunde han? Varför? Alla de frågor som vi aldrig kommer att få svar på men som alltid kommer att finnas där. 

Det blev en lång resa hem. Himmelen öppnade sig i ett skyfall den kvällen, som om den grät tillsammans med oss. Som för att visa sin sympati... 

Hela vägen hem satt vi och pratade om honom, grät för honom och skrattade åt goda minnen om honom. Väl hemma kändes det bara som ett stort svart hål inuti... 

Jag klarade in av att gå till jobbet dagen efter, i 2-3 dagar satt jag bara här hemma och grät. Stirrade ut i tomma intet och grät. Slutade med att jag blev sjukskriven för att kunna bearbeta allt det jag kände.

Tomas var starkare än mig, han jobbade på. Tror han var tvungen att jobba för att kunna fortsätta fungera.  

Minns att jag tyckte det var konstigt att det var jag som tog så illa vid mig av detta, det var ju inte "min" vän utan Tomas. Vi hade träffats, umgåtts, käkat middag, varit ute tillsammans men jag kände honom inte så väl. Det var Tomas som hade jobbat ihop med honom, umgåtts med honom och kände honom på riktigt. 

Efter 2 veckor fick jag svar på varför jag blivit så apatisk, jag var gravid. Vi väntade barn mitt i all denna sorg! 

Det blev svårt att förhålla sig till denna nyhet och vara genuint glad för det, tidpunkten var ju så fel... Samtidigt som det var efterlängtat, det var ju detta vi ville. 

Det sägs att varje gång ett liv släcks så tänds ett nytt.

Jag vill gärna tro att det var så det var för just oss. Att vår väns bortgång tillförde ett nytt liv i min mage, på nåt sätt känns det lättare för mig när jag tänker så. Hans bortgång blir inte lika meningslös på nåt vis... 

Att tiden läker alla sår är inte sant, vissa sår läker aldrig men de blir mindre.

Vi pratar fortfarande om honom men idag kan vi göra det utan att börja gråta. Idag kan vi istället tänka på allt det positiva och skratta åt härliga minnen. Men det finns fortfarande dagar då tårarna inte är långt borta. Ingen av oss har raderat honom från telefonen eller MSN.

Tar vi bort honom där så är han borta för evigt, på riktigt. 

In memory of

Johannes Dahlander

13 mars 1985 - 29 oktober 2009

Vi saknar dig!

/Lela

Sonen sover (sovit länge nu, inte likt honom mitt på dagen men han var väl trött får man förmoda) Tomas är ute och klipper gräset och jag går mest omkring och myser. 

Pysslat lite inomhus, skrivit i Williams "älsklings bok", när han föddes, hur stor han var, vilka som besökte honom på BB osv. 

Undrar om han tycker det är kul med sådana böcker när han blir äldre? Skulle önska att jag hade haft nåt sånt från när jag var liten men tyvärr...

Om ett par timmar kommer delar av föräldragruppen från MVC hit på grillkväll. Ska bli kul, synd bara att vissa fick förhinder men det är så livet är. Blir inte alltid som man tänkt sig, framförallt inte när det är små barn inblandade. 

Man kanske skulle börja förbereda på sig själv och mat inför kvällen? Inte bara lalla omkring och tycka att livet är härligt så här en lördagseftermiddag...

/Lela

är att hinna fixa mina naglar, kommit halvvägs. Klippta, filade och skyddslackade. Se om jag hinner med resten under dagen, får passa på under killens powernaps;) Vet dock inte riktigt hur slutresultatet ska bli... bara lackade eller något mer fantasifullt. Hmmm, vilka bekymmer man har;)

Sen är tanken att försöka börja klippa till och fålla tyget till killens nya påslakan som jag gett mig fanken på att jag ska klara av att sy. Kanske lite höga förhoppningar men man måste hålla huvudet högt, lyckas man blir man väldigt glad.

Tomas ska väl sätta covertapeter i kontoret när han kommer hem. Det börjar ta form, ska bli så härligt när det blir klart. Ser ljuset i tunneln helt klart=) Duktig han är min karl!

Nej nu blir det lite bebismys i soffan då William precis vaknat från sin sovstund på typ 15 minuter;)

/Lela

Idag har det varit utstädning av julen. Kanske lite sent men  jag har faktiskt inte orkat tidigare i veckan, jobbat som en tok. 6 dagar i rad blev det innan jag belv ledig, gör itne så mycket, blir inte trött alss på samma sätt av detta jobbet som det förra. Trött i öronen och det ringer lite men annars är det lugnt;)

Hade min kvalitetsäkring i fredags, riktigt skönt att ha den gjord. Kan inte påstå att jag var speciellt nervös innan men det var ändå en befrielse när den var klar. Ännu härligare var det att få höra alla dessa lovord som kom om mig efteråt, det var så häftigt. Tror nog allvarligt talat att jag blev 10 centimeter längre efter det. Skönt att få en bekräftelse på att man jobbar på rätt sätt. =) Bara fortsätta kämpa nu och komma upp till målen som finns.

Åter till städningen. Passade på att städa ordentligt idag, damma, torka, skura golv och stryka/byta gardiner. Inte färdig än men jag orkade faktiskt inte mer sen. Har vardagsrummet kvar samt tvättstuga. Ska ta mig an det imorn hade jag tänkt. Ska bara komma på ett bra sätt att få ut granen oxå;) Tips någon? Vill inte ha barr i hela huset fram till april...

Imorgon är det tandläkare strax innan åtta på morgonen. Usch, ska laga hål för första gången i mitt liv. Tycker itne riktigt om det men har inget att säga till om i detta läget. Ugah....

Så här kan det se ut när man ska putsa fönster som  inte riktigt når upp till egentligen;)

/Angelica