Glömde ju visa den fina påskpresenten jag fick av min kära sambo idag (förutom att han var duktig och byggde en gungställning dvs).

   Ett par ljusblå Converse!

Tomas köpte även ett par till sig själv.

Det blev röda till honom själv, här är familjen som tycker om färg;)

/Lela 

Tomas byggde ihop en gungställning till lilla killen idag. Så bra det blev=)

Det blev en hit som kommer att bli flitigt använd i sommar=)

Så här såg det ut häromkvällen när vi kom in till William och skulle titta till honom innan vi skulle gå och lägga oss själva. Ser det skönt ut?;)

      Nackspärr i krypställning...njae, så där skönt enligt mig.

/Lela
     

Nu har vi tagit farväl av lilla Kajsa, man kallade henne alltid så, lilla Kajsa. 

Det var en fin cermoni fylld med mycket av det bästa hon visste, musik.

När frågan till Kajsa kom om hon ville fälja med någonstans så frågade hon vart, när hon fick reda på var funderade hon en stund och sa sedan:

-Ne, har redan varit där. 

Alltså var det onödigt att åka dit igen enligt hennes mening. Nu har hon rest till en plats där hon inte varit förut och vi kan inte annat än hoppas på att hon tycker om det där.   

Kajsa Andersson

* 17 september 1963

+ 9 april 2011

/Lela

Idag kom leksakerna jag köpt på Tradera, en stor låda=) Killen verkade nöjd över mina inköp. Han tuggade, bankade, drog och slog på grejerna. Roligast verkade denna vara:

Efter middagen var det dags för bad, jäklar vad vi badade! HELA, precis hela badrummet var blött när vi var klara. Han hoppade så han tillverkade stora vågor som inte fick plats i badkarlet, ett stort leende på läpparna hela tiden. Att det kan vara så kul att plaska och skvätta vatten, för mig helt obegripligt. 

När vi kom upp blev både Tomas och jag förvånade, vi hade varit i badet i 45 minuter!! 45 minuter!! Undrar hur länge man kan vara i vattnet med denna killen innan han tröttnar? Tydligen längre än 45 minuter;)

Imorgon är en känsloladdad dag... Det är begravning på eftermiddagen för min faster. Jobbigt med begravning, vem tycker inte det egentligen? Detta kommer bli den tredje begravningen i mitt liv. Farfar, vän och nu faster. 

William kommer att få följa med imorgon, känns dubbelt att ta med honom. Lämpar det sig verkligen att ta med en bebis på begravning? Han kommer inte att fara illa av det... Förmodligen ingen annan heller av det faktum att han är med. För mig personligen blir det snarare en trygghet att ha honom med, då får jag något annat att fokusera på. Tomas ska inte med så det blir nog bara bra för min del att ha William med mig. 

Usch ja, men det är imorgon det. Nu är det en liten stund kvar på kvällen och jag ska bara ta det lugnt, blev också trött efter badet;)

/Lela

Fasen vad det tar tid att ladda upp videoklipp här, detta trots att de inte är speciellt stora... Ja ja, hur som helst.

Muffins har det inte lätt här hemma längre, stackarn. William har alltid varit glad för henne, flinat upp så fort hon kommit inom synhåll, nu är lyckan gjord för honom när han kan följa efter henne. Om lyckan är lika stor för Muffins låter jag vara osagt;)

Det är bra fart på den lilla killen när han väl bestämt sig för vart han ska ta vägen vilket katten inte var riktigt beredd på.

Skönt att han har fått en lekkompis;) 

Muffins uppskattar som sagt inte honom lika mycket som han henne, men i söndagskväll blev hon lite väl närgången. Hon var hungrig och som de flesta andra katter så springer hon omkring och stryker sig längsmed benen för att 1) få uppmärksamhet, 2) fälla en. William befann sig på golvet framför skåpet där Muffins mat står så hon gick helt enkelt fram och strök sig mot honom. William är ju lite kortare än mig och Tomas (än så länge;)) så hon strök sig inte längsmed benen på honom utan rätt i ansiktet. Och som alla småbarnsföräldrar vet är det ganska sällan de sitter med stängd mun och är helt kladdfria runt munnen;) Mycket katthår i ansiktet/munnen blev det men ingen var nog lyckligare än William, katten kelade ju med honom=)!!

Igår var det dags för lite lyx för min del, klippning och färgning. Tomas kom ju hem med ett presentkort till mig hos frisören för ett par dagar sedan, jag var inte sen med att boka en tid. Skönt att bara sitta där i 2 timmar och bli lite bortskämd. Frisören tyckte nog jag var lite tråkig, var inte speciellt pratglad emn det var så skönt att bara sitta där och njuta av lugnet en stund. 

Resultatet blev inte så radikalt som jag hade tänkt mig men jag är nöjd iallafall. Tror jag kanske jag ska tillägga, har inte försökt fixa till det själv ännu;)

När jag var klar hos frissan skulle jag gå till bilen som stod på andra sidan stan, medans jag gick där var det något som kändes så fel.... Tog en stund innan jag kom på vad det var, jag hade ingenting i händerna!! Där gick jag, alldeles ensamm på trottoaren utan en vagn att putta på. När jag väl kom på vad det var jag "saknade" så infann sig en märklig känsla, jag visste inte vart jag skulle göra av mina armar!! Vad gör man med armarna när man inte har en vagn framför sig? Ska de bara hänga där vid sidan av eller vad? Misstänker att jag helt plötsligt fick en lite märklig gångstil, tur att vår stad är ganska folktom kl 20 en måndagkväll;)

Nu har killen vaknat, hör hur han ligger och skrattar för/åt sig själv inne i hans säng. Gounge=)

/Lela

Måste bara berätta vad som hände alldeles nyss!

Vi sitter i soffan och tittar på TV när William gnyr inifrån sitt rum. Jag reser mig upp får att gå in och ge honom nappen, alltid den han gnyr om vid denna tiden. Förvånad som få blev jag när jag går in och ser att han SITTER i sin säng med ryggen mot dörren och gnor snutte-giraffen i hela ansiktet.

Fan, tänker jag, han är vaken....

Letar fram nappen och stoppar in den i munnen på honom, vad händer? Jo han faller ihop och blir liggandes med huvudet på sin kudde och benen kvar i sittställning. Tokbebisen sover!!

Han har alltså sovandes märkt att han tappat nappen, börjat leta efter den, sätter sig upp (fortfarande sovandes) utan att hitta den. När jag då kommer in och serverar honom nappen kan han slappna av igen och återgå till att sova, liggandes.

Går inte att lita på denna bebis, det märker ju jag det!!

/Lela 

Strålande väder har det varit i vår by idag vilket passade väldigt bra då vi var tvungna att byta till sommardäck för att inte vara olagliga på vägarna. Så Tomas bytte däck och jag tvättade bilarna, får ju dela lika på arbetet. Jag vet inte vem som slet mest under dagen men vi sitter bägge två som två utslagna potatisar i soffan nu när kvällen har kommit. 

Kände att jag hade försummat min lilla oranga fara som jag knappt aldrig kör längre så den fick en ordentlig genomgång idag. Tvättning, putsning och vaxning så nu blänker den som ny ute på uppfarten, tror den är glad över den fina spa-behandlingen.

Den stora bilen fick bara en snabbtvätt, behovet var inte lika stort på den.

William har varit med ute hela dagen, i vagnen och filt på gräsmattan. Han är krönt till förste mossrivare, det verkar vara helt galet kul att riva upp mossan, gång på gång på gång... Men duktig som han är så åkte inget i munnen=)

Väl inomhus idag så har det fortsatts att öva på krypningen, kan väl egentligen inte säga att han övar längre för det går som en dans. Resa sig upp mot allt man tänkas kan är nu nästa moment. Detta momentet gör hans mamma något mer nervös, han har ju inget som helst konsekvenstänkande!!

-Vad händer nu när jag släpper bordskanten med bägge händerna och försöker vrida mig bakåt utan att ha någon balans? 

OJ!! Jag trillade visst och slog mig jättehårt i huvudet, det gjorde ju ont.... Mamma!!

3 minuter senare...

-Vad händer nu när jag släpper bordskanten med bägge händerna och försöker vrida mig bakåt utan att ha någon balans? 

OJ!! Jag trillade visst och slog mig jättehårt i huvudet, det gjorde ju ont.... Mamma!!

Avslutade kvällen på ovanstående sätt, som tur var bara en gång. Det hann inte bli någon retur då jag tog upp honom i knät och vägrade släppa ner honom igen. 

Nej nu är det faktiskt söndagkväll, sonen sover och jag tänker se om den kära sambon är upplagd för lite söndagsmys i soffan. Tror att det även kan vankas lite nybakad kladdkaka=)

Men innan jag säger hejdå så vill jag bjuda på en kort liten film från igår. Lite William och mamma bus.

/Lela

Tror det är dags att sätta upp hastighetsskyltar och hastighetskamera i huset nu för jäklar vad det går undan!!

I torsdags var det fortfarande ålning/hasning som var metoden för att ta sig framåt, igår blev det fler och fler "vanliga" krypsteg och idag är det full fart framåt. Låter för härligt, det är fortfarande ganska statiska rörelser så det låter dam-dam-dam-dam så fort han rör sig=) Utforskat hela huset nu på kvällen, vi har krypit runt-runt hallen/köket/vardagsrummet, kul med ett rundgående hus;)

Ätit har han också gjort idag, fick dock backa ett par månader i utvecklingen och gå tillbaka till ren purémat, då gick det ner i ett nafs så jag vet i katten om det inte är tänder iallafall. Att det gör ont med bitar som man måste tugga. Känns dock bättre när man kan ge honom något annat än bara gröt och välling. Får helt enkelt köra med 5-6 månaders mat ett tag framöver varvat med gröt och välling. Jag är som sagt bara glad att maten går ner och hoppas på att det inte var en engångsföretelse.

Efter en liten brottningsmatch (vända bebis på rätt håll, inte krypställning i sängen, cirka 45 gånger på 10 minuter) så sover killen gott sen en halvtimme tillbaka. Tomas och jag ska krypa upp i soffan och mysa framför en film lördagen till ära. Tror det blir The king speech. 

/Lela