Idag kom leksakerna jag köpt på Tradera, en stor låda=) Killen verkade nöjd över mina inköp. Han tuggade, bankade, drog och slog på grejerna. Roligast verkade denna vara:

Efter middagen var det dags för bad, jäklar vad vi badade! HELA, precis hela badrummet var blött när vi var klara. Han hoppade så han tillverkade stora vågor som inte fick plats i badkarlet, ett stort leende på läpparna hela tiden. Att det kan vara så kul att plaska och skvätta vatten, för mig helt obegripligt. 

När vi kom upp blev både Tomas och jag förvånade, vi hade varit i badet i 45 minuter!! 45 minuter!! Undrar hur länge man kan vara i vattnet med denna killen innan han tröttnar? Tydligen längre än 45 minuter;)

Imorgon är en känsloladdad dag... Det är begravning på eftermiddagen för min faster. Jobbigt med begravning, vem tycker inte det egentligen? Detta kommer bli den tredje begravningen i mitt liv. Farfar, vän och nu faster. 

William kommer att få följa med imorgon, känns dubbelt att ta med honom. Lämpar det sig verkligen att ta med en bebis på begravning? Han kommer inte att fara illa av det... Förmodligen ingen annan heller av det faktum att han är med. För mig personligen blir det snarare en trygghet att ha honom med, då får jag något annat att fokusera på. Tomas ska inte med så det blir nog bara bra för min del att ha William med mig. 

Usch ja, men det är imorgon det. Nu är det en liten stund kvar på kvällen och jag ska bara ta det lugnt, blev också trött efter badet;)

/Lela

Fasen vad det tar tid att ladda upp videoklipp här, detta trots att de inte är speciellt stora... Ja ja, hur som helst.

Muffins har det inte lätt här hemma längre, stackarn. William har alltid varit glad för henne, flinat upp så fort hon kommit inom synhåll, nu är lyckan gjord för honom när han kan följa efter henne. Om lyckan är lika stor för Muffins låter jag vara osagt;)

Det är bra fart på den lilla killen när han väl bestämt sig för vart han ska ta vägen vilket katten inte var riktigt beredd på.

Skönt att han har fått en lekkompis;) 

Muffins uppskattar som sagt inte honom lika mycket som han henne, men i söndagskväll blev hon lite väl närgången. Hon var hungrig och som de flesta andra katter så springer hon omkring och stryker sig längsmed benen för att 1) få uppmärksamhet, 2) fälla en. William befann sig på golvet framför skåpet där Muffins mat står så hon gick helt enkelt fram och strök sig mot honom. William är ju lite kortare än mig och Tomas (än så länge;)) så hon strök sig inte längsmed benen på honom utan rätt i ansiktet. Och som alla småbarnsföräldrar vet är det ganska sällan de sitter med stängd mun och är helt kladdfria runt munnen;) Mycket katthår i ansiktet/munnen blev det men ingen var nog lyckligare än William, katten kelade ju med honom=)!!

Igår var det dags för lite lyx för min del, klippning och färgning. Tomas kom ju hem med ett presentkort till mig hos frisören för ett par dagar sedan, jag var inte sen med att boka en tid. Skönt att bara sitta där i 2 timmar och bli lite bortskämd. Frisören tyckte nog jag var lite tråkig, var inte speciellt pratglad emn det var så skönt att bara sitta där och njuta av lugnet en stund. 

Resultatet blev inte så radikalt som jag hade tänkt mig men jag är nöjd iallafall. Tror jag kanske jag ska tillägga, har inte försökt fixa till det själv ännu;)

När jag var klar hos frissan skulle jag gå till bilen som stod på andra sidan stan, medans jag gick där var det något som kändes så fel.... Tog en stund innan jag kom på vad det var, jag hade ingenting i händerna!! Där gick jag, alldeles ensamm på trottoaren utan en vagn att putta på. När jag väl kom på vad det var jag "saknade" så infann sig en märklig känsla, jag visste inte vart jag skulle göra av mina armar!! Vad gör man med armarna när man inte har en vagn framför sig? Ska de bara hänga där vid sidan av eller vad? Misstänker att jag helt plötsligt fick en lite märklig gångstil, tur att vår stad är ganska folktom kl 20 en måndagkväll;)

Nu har killen vaknat, hör hur han ligger och skrattar för/åt sig själv inne i hans säng. Gounge=)

/Lela