Idag blev det vardag igen, Tomas började jobba och jag blev själv hemma med William igen. Efter en lite väl lång sovmorgon tog vi tag i dagen genom att börja storstäda tillsammans. Putsa fönster, dammtorka, skura lister, you name it. 

Fungerar riktigt bra att städa tillsammans med William så länge han är på gott humör, han hänger gärna efter och inspekterar vad jag sysslar med och hjälper till på sitt alldeles egna lilla vis. Typ slänger ut strumpor från lådan när jag precis plockat in alla kläder i garderoben;) Enda riktigt knepiga att göra tillsammans med honom så är det att städa toaletten, men det fungera det också med lite envishet och uppfiningsrikedom.

   Inspekterar mammas jobb vid TV:n, passar på att hoppa lite i 

soffan samtidigt.

Igår blev hans hemmabyggda leklåda äntligen klar. Snickrad och målad efter konstens alla regler. En sak är säker, den bör hålla ett par år framöver. 

Vad vi inte hade tänkt på när vi räknade ut måtten på lådan var hur lång William är. Glad i hågen rullade jag in lådan med en spänd och förväntansfull William i, fyllde med leksaker och ställde honom framför den. Den är för hög!! Han når ju inte ner för att kunna ta sina saker, jätteschysst av mamma och pappa att bygga en leksakslåda som man inte kan leka med. 

Så det blev till att montera bort hjulen och sätta möbeltassar istället. Han når fortfarande inte riktigt ner till botten på den men betydligt mer än innan när hjulen satt på. Och han kommer ju att bli längre, spännande överraskning för honom när han blir tillräckligt lång att kunna hitta det som ligger på botten;)

/Lela

Tomas har stuckit iväg för att spela pingis och jag blev lämnad hemma med sonen och ansvaret för att laga middag!! Hur i hel**te tänkte karln där?

Jag vet ju knappt hur man kokar ägg och nu ska jag lyckas med någon kycklinghistoria med ris till, ni inser alla hur mycket som kan gå fel va? Typ allt skulle jag vilja påstå... 

Nu har han varit så snäll att han förberret det mesta åt mig, kycklingen står i ugnen redan. Det jag behöver göra är att sätta igång ugnen och koka ris men jag är inte mycket lugnare för det. Finns fortfarande cirka tusen saker som kan gå fel. 

Kan ju tycka att när jag nu närmar mig de 30 så borde jag kunna fixa lite i köket men när det kommer till matlagning står jag helt handfallen. Laga mat känns för mig ungefär lika svårt och skrämmande, för att inte säga omöjligt som att försöka bygga ihop en fullt fungerande raket. Men nu har jag inget annat val än att ta tjuren vid hornen och ge mig själv ett försök till att bemästra denna till synes omöjliga uppgift.

Återkommer ikväll, om jag överlever...

/Lela 

Hade bestämt mig, valt ut två par och var tämligen söker på mitt beslut. Skulle bara titta en extra gång inne i butiken också så jag inte missat några snygga bågar. Slutade med att det blev två helt andra bågar, spenderat åtskilliga timmar med att fundera, testa, prova och fundera lite till här hemma. Sen går ändå beslutet på bara ett par minuter trots att jag bytte inriktning helt. Men nu är det gjort, bara till att hoppas att jag känner mig lika säker och nöjd när jag hämtar ut dem om en vecka;)

Annars har det mest varit en fixar dag här hemma, avslutat sådant som varit påbörjat en tid men inte riktigt blivit klart på grund av bristande motivation. Känns skönt nu när jag slipper tänka på det.

Tomas har byggt en leksakslåda till William att ha på sitt rum, skötbordet har flyttat in till toaletten. Lite trångt och bökigt men det fungerar, kommer inte ha det kvar så länge till då han snart passerar maxgränsen för det. Var tvungna att hitta en annan lösning då hans leksaker inte längre får plats i hyllan ute vid TV-rummet. Då var det skötbordet som fick ge vika och flytta på sig.

Lådan är ihopbyggd så imorgon blir det för mig att måla och dekorera den. Måste ju matcha resten av hans rum;)

Trots att vi vet att han kan gå nu så är det inget han gärna stoltserar med. Fått några steg till av honom idag men det gäller att vara envis, tålmodig och uppfinnigsrik för det kommer minnsan inte av sig självt. Men vi ger oss icke.

Vad han däremot har lärt sig riktigt bra, tack och lov, är att krypa baklänges ner från saker typ säng, soffa och trappa. Eftersom han nu alldeles på egen hand tar sig upp i både säng och soffa så känns det skönt att han övergett "hals-över-huvud-metoden" för att ta sig ner och tillämpar den lite mer säkrare "benen-först-varianten" , slipper få hjärtat i halsgropen varenda gång.

Men lugnet varar nog inte länge, snart kommer han på något annat dumt, farligt att göra som vi måste lära honom att inte göra.

/Lela  

Snälla, jag behöver er andras åsikter för att kunna välja....

Varit och gjort en synundersäkning idag och precis som jag trodde kommit fram till att jag behöver glasögon. Och jag behöver hjälp att välja bågar. Har fyra favoriter med mig hem och ska välja ut två par men är lite kär i alla fyra av olika orsaker. De är allihop i samma storlek och form men olika tjocklekar och färger.

Så snälla hjälp mig att välja!!! Lägg en kommentar på de ni tycker jag passar bäst i.

Alternativ 1.

Alternativ 2.

Alternativ 3.

Alternativ 4.

/Lela

Mitt i natten visar klockan och jag kan inte sova, inte ens lite. Stänger jag ögonen åker de upp igen som om det vore fysiskt omöjligt att sova just nu. Från halv tolv till två låg jag och vände och vred på mig i sängen, mittimellan en snarkande karl och en snarkande katt. Det enda resultatet jag fick av det var att jag blev kissenödig.... Är den sömnlösa natten en flashback från förra året måne?

Dock inte ensam om att vara vaken, hör mystiska ljud innifrån Williams rum, små tjoanden och hojtanden men jag vägrar gå och titta efter. Är han vaken och får syn på mig kommer han inte vilja somna om så det är bättre att ignorera honom så länge han är nöjd och glad därinne, vaken mitt i natten. 

I tisdags var det fint väder i motsatts till resten av veckan. Vi passade på att planera in en tripp till Öland och djurparken. En solig, varm, härlig, underbar familjedag blev det. Åkte vid nio-tiden och var hemma först vid tio-tiden på kvällen. 

Ölands djurpark

   Mamman ser mer entusiastisk ut än sonen.

   Pappa, ser du vad jag får göra? Jag får klappa på den!!

   åhhh.... Jag vill oxå....

   Mina fina pojkar.

Efter rundturen på djurparken åkte vi upp till Köpingsvik där William fick plaska i vattnet. Kul men lite kallt, det blåste rätt in.

Sen ner till Borgholm för att äta, hittade en uteservering mitt på gågatan där vi tog plats och blev serverade den godaste tallrik med kött, sås och potatisgratäng jag har ätit på bra länge. Det var så ljuvligt gott, potatisgratängen skulle man kunna döda för så god var den. Liten promenad efter middagen längs med affärerna som har öppet så där mysigt sent och bara mös tillsammans med alla andra kvällsflanörer. Avslutade det hela med italiensk glass, perfekt avslutning på en perfekt dag=)

Dagarna efter har mest gått åt till att vara sjuk vilket inte varit speciellt spännande alls (även om det är lyx att få ligga på soffan och titta på Pixar-filmer mitt på dagen) och planering innför Williams 1-års kalas som hålls imorn.

Vi är nu, efter två ganska långa kvällar/nätter i fas med det vi hade tänkt göra. Kakor, tårta, paketinslagning och piffning av altanen där kalaset ska vara. Ska nog kunna bli ett bra 1-års kalas det här=) Bilder på bakverken kommer efter att kalaset har varit, vill inte förhandsvisa dem.

Om det är någon gång jag är tacksam för alla de TV-kanalerna vi har men normalt sett inte tittar på så är det vid sådana här tillfällen när man inte kan sova. Visste ni tex att Disneychannel sänder hela nätterna?

/Lela 

Premiärdags här hemma idag för att få äta middag helt själv. Inte jag och Tomas då, vi har vid detta laget lärt oss äta utan att bli matade utan William.

Håller på att succesivt gå över från burkmat som vi hitintills nästan uteslutande gett honom till hemmalagad vanlig mat. Dvs att han ska kunna äta det vi äter till middag. Än så länge har det gått bra, han älskar ju mat den lilla killen så han gapar så stort och fint nästan oavsett vad som kommer på skeden. 

Och idag lämpade sig lunchen till att få äta själv, korv med bröd. Hade ställt in mig på ett matkrig utan dess like och dukade därför upp ute på altanen. Fel, fel, fel, fel! Han åt som en liten ängel=) Bara satt där och snällt stoppade i sig det som låg på tallriken, ingenting utanför och inget kladd. 

Och som han åt sedan, som en hel häst. Två grillade korvar och ett korvbröd satte han i sig, som sagt, aptiten är det minnsan inget fel på. Någonstans här började jag bli lite rädd, kan man övergöda barn i denna åldern? Hans mage säger ju aldrig stopp, hur vet man då hur mycket som är lagom?

Någon sa att det är vi vuxna som bestämmer vad och barnen hur mycket. Det klamrar jag mig fast i och tänker leva efter.

I dagarna två har det varit färgningskalas här hemma för min del. Igår var det ögonfransarna och ögonbrynen och idag håret och naglarna. Inget av det blev väl riktigt som jag hade planerat, ögonfransarna syns för lite, ögonbrynen för mycket, (igår såg det ut som jag tejpat två svarta eltejpsbitar ovanför ögonen) håret blev för mörkt och naglarna är för korta för att min tänkta design ska göra sig bra. Kan inte påverka något av det så varför inte löpa linan fullt ut och fortsätta iallafall?

/Lela      

Hade lite ångest innan idag, jag ville ner till tossia men jag ville inte åka själv. lite barnslig på det viset, tycker inte om att vara iväg alldeles ensam utan vill heslt ha sällskap med mig. William har ju fortfarande vattkoppor och därför tvungen att stanna hemma med någon av oss. Efter att ha våndats ett par timmar om hur jag skulle göra och när jag skulle åka kom jag på den briljanta ideén att min mamma kanske ville ha honom ett par timmar så kunde både Tomas och jag åka ner. 

Ett telefonsamtal senare så var det bestämt, mamma kom upp och passade honom och vi fick ta med oss systeryster i utbyte. 

Så här i efterhand var det ett ganska skönt beslut, slippa trängas där på trånga gator med barnvagn. Nu kunde vi i lugn och ro strosa omkring och bara njuta av den underbara sommarkvällen. 5 kilo noguat köpte jag med mig hem så nu borde jag klara mig några veckor framöver;)

Killen hade haft det bra tillsammans med mormor, inte ett knyst eller uns av ledsamhet. Känns skönt att veta att det går så bra att lämna honom tillsammans med någon annan, inte behöva gå omkring med dåligt samvete en hel kväll. Han är trygg i sitt hem med sina saker oavsett om mamma, pappa eller någon annan är här med honom. 

Sitter nu mest i soffan och väntar på att min far ska ringa och beställa sin taxi, mig. De är på fest ikväll och frågade snällt om jag hade något vettigare för mig än att vänta in deras samtal, tydligen hadejag inte det eftersom jag svarade ja;)

Fast med det ösregnet som är ute nu är det vippen att jag ångrar mig, inge kul att ligga ute på vägarna och köra då. Men men, det finns ju vindrutetorkare;)

/Lela

Igår kväll efter att killen somnat höll Tomas och jag på att fixa och dona i köket. 

Helt plötsligt finner jag mig själv rensa, städa och möblera om i våra skafferi (ja vi har flera, har inget högskåp i vårat kök utan bara små skåp).

Allt som fanns i dessa skåp åkte ut på diskbänken, sen började sorteringen. När jag var färdig hade jag rensat ut 2 (?!) hela plastpåsar med grejer som var för gamla. Sega knäckebröd, nudlar som var över ett år för gamla, grejer vi hade glömt vi hade och köpt nytt av.

Vansinnigt när man tänker efter, att man slänger så ofantligt mycket bara för att man har glömt av att det fanns långt där inne i skåpen. Är det bara vi som fungerar på detta idiotiska och oekonomiska sätt eller finns det fler där ute?

Under hela processen såg Tomas lite lätt förbryllad ut och när jag var klar frågade han: - Varför fick du för dig att göra detta nu?

Stannade upp och funderade en stund...

Ja varför fick jag för mig att göra detta just nu? Det finns ganska många trevligare sätt att spendera en tisdagskväll på.... Men sen kom jag på det, anledningen till varför jag hade börjat med denna rensning.

Jag skulle fylla på kakao i burken!

Det är så jag fungerar, ibland leder en sak till en annan och vips så står man där med hela köket fyllt med halvtomma kartonger, läckande rispåsar och på tok för gamla nudlar.

/Lela