Stressa in i duschen, klä på mig själv, göra mig iordning, mata lillkillen, byta blöja, ta av pyjamas, sätta på vanliga kläder, mata lite till, ner i vagnen och ut genom dörren. 

Snabb promenad bort till BVC, in genom dörren, upp med hissen, in på avdelningen för att pusta ut...

Jag hann och har faktiskt 5 minuters marginal.

Varför är inte dörren in till konferensrummet öppet? Varför är det bara jag här, så tidig är jag väl inte? För visst var det idag vi skulle på föräldragrupp?

Tar upp almanackan lite kaxigt bara för att dubbelkolla (ytterst sällsynt att jag tar fel dag/tid när jag är bokad på nåt).

Hehe, hrmmm... knäppa killens overall igen, bädda ner honom i vagnen och utföra samma procedur som innan fast baklänges.

Var ju för fanken imorn kl 14 jag skulle vara där!!!!! Är alltså en hel dag förtidigt ute...

Vilken tur att Tomas hade möte på jobbet och inte kunde komma idag, annars hade jag ju lurat iväg honom helt i onödan;)

Ja ja, inget ont som inte har något gott med sig. Kom ju ur mina myskläder, fick handlat på apoteket, frallor i affären samt en skön promenad.

Imorn gör vi om alltihop, gör om gör rätt=)

/Lela

Den 12:e oktober 2010 var en alldeles speciell dag!

Det var dagen William satsade allt på ett kort och visade prov på fenomenala framsteg. Varför portionera ut det när man kan göra det samtidigt och därmed ha det gjort verkar vara hans motto.

Vad har han lyckats åstadkomma som är så speciellt kan man ju då undra...

Jo det ska jag berätta!

Började med att jag la honom på mage på golvet vilket inte händer så ofta då han inte tycker det är kul och oftast börjar gråta. Men inte denna gång.  Istället  så resar han ordentligt på nacke och ligger stadigt kvar så och tittar sig runt för första gången. Bara det var ett happy moment=)

Rätt som det är rullar han över och lägger sig på sidan och med en liten liten knuff på benet som hjälp så ligger han hux-flux på rygg!!=)

Stolt som man blir börjar jag applådera åt honom och han fattar mest ingenting;) Tänker att det var ju helt galet duktigt gjort av honom men var nog mest en "olyckshändelse".

När Tomas kommer hem så var han ju tvungen att testa honom och lägger honom åter på mage på golvet och då rullar han runt helt SJÄLV inte en utan TVÅ gånger!!

Så han kan den lille parveln om han bara vill, det var alltså ingen olyckshändelse.

Att han sen totalvägrat att göra om det efter det vet jag inte om det beror på att han tycker det är onödigt nu när han visat att han kan eller att vi velat fånga det på film. Men försöken fortsätter och lyckas vi så kommer resultatet att läggas upp=)

Som om inte dessa bedrifter var nog så överraskade han oss ytterligare lite senare på kvällen genom att greppa runt något annat än våra fingrar för första gången.

Detta har han fortsatt att göra så det har vi kunnat få med på bild.

    Barba Flinck var bäst utformad för detta uppdrag=)

   Nu kan man leka titt-ut med sig själv=)

Så det blev triss i bedrifter den 12:e oktober 2010.

• Resa nacken och stödja sig ordentligt liggandes på mage.
• Rulla runt från mage till rygg.
• Greppa leksaker för första gången.

Snacka om häftig dag med massa upplevelser för första gången!!=)

Tänkte även bjuda på en bild hur det kan se ut hos oss en vanlig kväll i soffan framför TV:n.

/Lela

Efter Williams sovrekord inatt så blev det inte mycket sömn under dagen, behövs inte när man sover så många timmar i sträck och tydligen lagrar energin i nåt veck på låret någonstans...

Men på eftermiddagen rann energin för lillkillen iväg och det började bli ganska kinkigt här hemma.

Mat dög inte, sova dög inte, sjunga och dansa inte heller... Så efter middagen bestämdes det att vi skulle ut på en långpromenad hela familjen, då borde han ju somna en stund iallafall.

Icke sa nicke... Var ute i 1½ timme, gick runt hela östran och det ända som intresserade William var hans giraffer i vagnen. Stora, stora ögon som var vidöppna där nere i vagnen... Men han var lugn, tyst och nöjd hela promenaden så det var mysigt.

När vi är på hemväg och har typ 2-3 minuter till ytterdörren då, Då orkar han inte kämpa emot längre. Somnar som en stock, promenaden fyllde alltså sitt syfte om än med lite senare resultat än vad jag hade planerat;)

Krävdes dock inte mer än en sömnpaus på 10 minuter för att vara på gott humör igen hela kvällen. Efter mat, mys och kel i soffan slocknade han sen vid halv 10 så det ska bli spännande att se om han kommer att sova hela natten inatt igen. 

/Lela

Här kommer bilden som ger svar på uttrycken "stel som en planka" och "sitta som en hösäck". 

Fått tillåtelse av mamma Tina att publicera Izak, tackar vi för så alla som läser bloggen får ta del av denna helt underbara bild!!=)

   William the planka & Izak the påse 

/Lela

inte 8 utan 10!

Vad kan nu denna fullkomligt ologiska talserie betyda?

Jo det är Williams sovrekord! Hela 10 timmar sussade killen natten till idag... Helt jävla galet!

Det som är det värsta/bästa med det är att jag till slut fick väcka honom för att han skulle hinna äta innan vi gav oss iväg på den sedvanliga babyrytmiken. Så jag har inte en susning om hur länge han hade kunnat sova om jag bara låtit honom vara... 

Trodde inte det var sant när min mänskliga väckarklocka Tomas väckte mig imorse kl 7. Tänkte att jag måste ha glömt att jag var uppe inatt och matade honom men mina bröst tog mig snabbt tillbaka till verkligheten. De talade snabbt om för mig att: Nej du Angelica, du har inte tömt oss på hela långa natten!! Så nu protesterar vi genom att kännas som två bultande blåmärken med elchocker i!!

Kan inte för mitt liv tänka mig att detta beteende kommer att fortsätta men det var kul att få uppleva!=)

Förvisso har jag redan konstaterat att det är en lyxbebis jag har men inte en extra lyxbebis, någon måtta på det goda i livet får det ju faktiskt vara!

/Lela

Nu äntligen är vårt kontor/datarum färdigt!! Med möbler och allt, eller ja, det saknas kanske lite på väggarna. Men funktionen och tekniken finns där och det är det absolut viktigaste!

Det och att jag fått tillbaka tvättstugan till att vara just tvättstuga igen och inte snickarbod. 

Rummet är inte stort men vad gör det?

Igår hade vi grillkväll här hemma tillsammans med delar av föräldragruppen från MVC. 

Blev en supertrevlig kväll med massa skratt, konstiga diskussioner och god mat.

Eller vad sägs om att diskutera vilka amningsinlägg som håller sig torrast och inteförvandlas till disktrasor? Hur korkade tillverkarna till tvättlappar är när de sätter ihop ändarna på tvättlapparna så man inte bara kan dra ut EN ur förpackningen? Vilken ersättning som är mest praktiskt att ha med sig ut då den inte behöver värmas os.v. 

Helt vanliga och ordinära samtalsämnen när man blivit småbarnsförälder uppenbarligen;) Vad papporna pratade om vet jag faktiskt inte riktigt men jag gissar på att deras samtalsämnen var av en mer teknisk natur än våra;)

Fick en jätte vacker blomma av det ena paret, tackar igen!

Även William ville vara med som den stora killen han är nu vid 10 veckors ålder=)

Idag hade jag egentligen planerat på att ha en pyjamassöndag, luffsa omkring i myskläder hela långa dagen och helt enkelt inte bry sig. Så blev det inte, efter frukosten så blev Tomas och jag rastlösa så det fick bli ett besök på Slottsbacken och en fika på Matkult. Mysigt att knata runt mellan butikerna i solskenet och bara umgås, tycker vi om=)

nya växter till köksfönstret fick det bli

Precis som jag skrev ovan så börjar han bli en stor kille nu!! Snart har han växt i sin "gubb-hatt" och då måste man väl vara stor?

Börjar även  så smått lära sig att rumpan är till för att sittas på. Men han har fått en dum blandning arvsanlag från sina föräldrar. Rakryggad från mig och stel som en pinne från Tomas!! Vi har med andra ord en stelopererad son;)

Har en helt underbar bild där detta demonstreras men då även lille Izak är med på bilden och jag glömt fråga modern om lov att publicera den. Återkommer med bilden om jag får godkänt!!

Ikväll väntas det pizza, det är ju faktiskt söndag, och förmodligen någon lite halvdålig film på TV. En äkta söndagkväll helt enkelt=)

/Lela

Sonen sover (sovit länge nu, inte likt honom mitt på dagen men han var väl trött får man förmoda) Tomas är ute och klipper gräset och jag går mest omkring och myser. 

Pysslat lite inomhus, skrivit i Williams "älsklings bok", när han föddes, hur stor han var, vilka som besökte honom på BB osv. 

Undrar om han tycker det är kul med sådana böcker när han blir äldre? Skulle önska att jag hade haft nåt sånt från när jag var liten men tyvärr...

Om ett par timmar kommer delar av föräldragruppen från MVC hit på grillkväll. Ska bli kul, synd bara att vissa fick förhinder men det är så livet är. Blir inte alltid som man tänkt sig, framförallt inte när det är små barn inblandade. 

Man kanske skulle börja förbereda på sig själv och mat inför kvällen? Inte bara lalla omkring och tycka att livet är härligt så här en lördagseftermiddag...

/Lela

Här kommer ett äkta tycka-synd-om-sig-själv inlägg. Men det är inte kul längre, har aldrig varit kul och kommer aldrig att bli kul. Men jag antar att det är vad det är, förstår bara inte varför...

Har sedan många år bakåt i tiden värk i mina handleder, framförallt i högern. Självklart högerhänt och väldigt högerhänt dessutom. Kan knappt hålla en penna med vänstern... 

Värken har resulterat i en full pärm med sjukintyg, utredningar, röntgen utan att ha kommit fram till något av vikt. Har fått byta jobb, varit sjukskriven i långa perioder, negativt tänkande och det är en ständig kamp för att kunna utföra vardagliga saker. 

För att då inte tala om den enorma påfrestningen det innebär både psykiskt och fysiskt att ständigt ha ont.

Fått beskedet slängt rätt i ansiktet att jag helt enkelt får lära mig leva med det eftersom de inte kan hitta orsaken till värken. 

En annan läkare talade snällt om för mig att jag borde tänka mig för om jag funderade på att skaffa barn. "barn är en ergonomisk belastning".

Jag har lärt mig leva med värken, den har blivit min följeslagare genom livet. Lika bra att försöka bli vän med den som hänger med en 24 timmar om dygnet även om jag egentligen helst av allt bara vill strypa den långsamt så den får lida lika mycket som jag har gjort. 

Vet mina begränsningar, vet hur mycket jag klarar av innan värken stegrar så mycket att jag bara blir sittandes med tårar i ögonen. Men det är inte alltid jag vill eller har möjlighet att leva efter dessa begränsningar. Ibland måste man utföra saker även om det triggar igång den ordentligt. 

För visst måste det dammsugas, diskas, putsas fönster, handlas o.s.v? Kan inte förvandla mig själv till en porslinsfigur på pidestal bara för att slippa ha ont.

Och för den delen hade det inte hjälpt...värken hade hälsat på mig även där på höjden. 

Den kommer och går i perioder och just nu är vi inne i en ordentlig period igen... Vad sägs om att använda handledsskena dag som natt, använda TENS ett par gånger om dagen bara för att orka/kunna ta hand om sitt barn? Kunna lyfta, bära eller bara leka med honom. 

Nej just nu är vi inte vänner värken och jag utan bittra fiender!!

Vet att jag borde ta kontakt med läkare igen men vad ska det hjälpa för?

Jag kan inte/vill inte bli sjukskriven från att ta hand om min egna son , de kommer fortfarande inte veta vad som är fel, får inte äta värktabletter eftersom jag ammar (som inte hjälper nåt vidare ändå)utan det ända som kommer att hända är att karusellen startar om och kommer att gå runt, runt, runt. 

Orkar inte med det just nu, har så mycket annat jag vill lägga min energi på!

Vill kunna använda min energi till att vara med i Williams utveckling, lära känna honom än mer och helt enkelt bara njuta tillsammans hela familjen.

Vet av erfarenhet att jag tappar fokus och energi varje gång det blir nya turer och utredningar. Dessutom är jag inte längre kopplad till någon företagsläkare längre eftersom jag är mammaledig utan får då vända mig till vårdcentralen där det bara finns allmänläkare vilket gör att åkturen i karusellen skulle bli dubbelt så lång.

Har helt enkelt inte tid med det just nu så jag får göra som jag brukar: bita ihop och kämpa på. Jag är starkare än värken och borde vinna över den någon gång i mitt liv!!