Igår var en stor dag för oss, Tomas blev pappa även på pappret!! Inte en dag för tidigt! (dock inte vårt fel, den enda handläggaren som tydligen finns i Karlskrona bestämde sig för att ta X antal veckors semester utan att någon annan tog över hennes arbetsuppgifter?!)

Är en märklig känsla att sitta i ett kalt, opersonligt myndighetsrum och svara på ganska intima frågor som om det inte var konstigare än att fråga var mjölken står på Maxi. 

Tomas underskrift på bekräftelsen ska bevittnas av två personer, intyga att han skriver på av egen fri vilja. Så när det var dags för detta så hämtade handledaren upp två stycken kollegor, Tomas skriver under, de skriver under, tackar för sig och går. När det är dags för mig att skriva under samma bekräftelse så var jag lite distraherad, var lixom upptagen med att försöka amma en liten bökig bebis samtidigt;) Självfallet skriver jag under i fel ruta!! Jaha, nehä, det var bara att göra om hela proceduren igen. 

Skriva ut ny blankett, kalla upp två stycken nya vittnen och skriva under på nytt. Denna gången är jag mer nogrann och skriver under i rätt ruta, pust!

Man kan ju inte vara bäst jämt, eller?;) Efter detta så är det iallafall färdigt, Tomas har blivit pappa för andra gången till samma bebis! Inte lika känslosamt denna gången som den där eftermiddagen den 31 juli dock:)

Efter att ha skjutsat tillbaka Tomas till jobbet tyckte William att vi på något sätt var tvungen att fira hans pappa. Sagt och gjort, vi köpte honom en liten present:

   William valde "Världens bästa pappa" örngott

/Lela

De senaste dagarna har familjelivet prioriterats högre än bloggen vilket är anledningen till de bristande uppläggen. 

Att jag även har haft fullt upp med ärenden och möten gör ju sitt till. Därför blir detta inlägg mer en bildkavalkad än långrandigt textinlägg.

Helgen har gått i mysighetens tecken.

   är det mamma eller William som myser mest tros?

Lekstund, leken för dagen: vem kan hålla ögonkontakt längst?

   Ett träningspass hanns oxå med, börjar bli riktigt stark och stadig.

Har nu avslutat mitt symaskinsprojekt för denna gången. Världens finaste pyjamas är nu förlängd så fötterna får plats i den. Vet inte om det är sonen eller pyjamasen som var oproportionerlig, armarna var på tok för långa men påsen räckte inte till om fötterna. Detta har vi nu ordnat bot på genom att som sagt förlänga påsen så den kan användas ett tag till. 

Sy i stretchtyg var inte den mest briljanta idéen som någonsin slagit mig men lyckades efter lite om och men.

Sydde även färdigt hans påslakan som tidigare saknade ett matchande örngott, men inte nu längre=)

   Så här lycklig är man när man sytt färdigt=)

/Lela