Började resan klockan kvart över tio och anlände till slutdestination vid strax efter sju. MÅNGA och LÅNGA timmar att sitta i bilen för killen men han har inte sagt ett knyst på hela dagen. Eller nja, nu ljög jag för han har pratat oavbrutet nästan hela tiden men bara varit glad och nöjd. Är så stolt över honom för det hade jag verkligen inte förväntat mig! Vi har lekt och skrattat i baksätet hela resan min lilla ängel och jag.

  Två snuttar är bättre än en!

  Min tur, jag vill ha mobilen mamma!

Körde ju upp till västkusten idag för att ha semester och träffa denna sidan släkten i en vecka. Nu är vi alltså installerade på plats i vår lånade stuga och William har ett efter den mycket långa dagen somnat gott i sin lånade resesäng. Hör hur han ligger och andas, mysigt. 

Bor i en stuga som tillhör Tomas mamma och syster som ligger mitt i mellan deras hus. Här finns det man kan tänkas behöva för en veckas vistelse, badrum, tvättmaskin, kök, toalett, micro, grill, sängplats och TV. Lovely=) Normalt sett när vi är uppe bor vi ju hemma hos någon och det är inget fel i det alls men det är ganska skönt att kunna få rå om sig själv och lite mer bestämma våra egna tider och rutiner. Framförallt är det skönt för William, han kan krypa runt utan att man behöver passa honom non-stop (här finns inte så mycket möbler eller farliga/ömtåliga saker), han kan ha sina leksaker framme och känner ig förmodligen därför mer hemma. Hann inte mer än släppa ner honom på golvet när vi kom innanför dörren innan han for runt som ett skott för att undersöka varje vrå, skåp och låda;) Det här kommer bli kanon. Enda nackdelen är att vi sover alla tre i samma rum vilket vi inte alls är vana vid, får se hur mycket vi kommer att störa/väcka varandra dessa dagarna. 

Vi satt inte bara i bilen alla dessa timmarna innan idag utan avla det obligatoriska besöket på Ge-Kås också. Tre timmar och två kassar senare kändes det som att vi kunde stället för denna gången. Eftersom vi besöker det gula varuhuset varje gång vi är uppe för att besöka släkten så hinner det inte förändras så värst. 

Lite kläder, resväska, vanlig väska, nagellack, cykelhjälm slank ner i varuvagnen. Och en 200-bitars låda med LEGO till William i födelsedagspresent. Skönt när barnen fortfarande är så små så man kan handla presenter när de är med utan att de måset ha det med en gång;)

På tal om LEGO och Ge-Kås hade de gjort något roligt uppe på plan tre!

En LEGOmodell av varuhuset i skala 1:44 med massa häftiga små detaljer. Bilderna som är tagna med min mobilkamera gör sig inte riktigt rättvisa men ni får en känsla av hela bygget iallafall. Montern lockade en hel del folk, framförallt barn.

Nu tror jag att jag ska ge upp för ikväll, varit en lång dag även för de vuxnas del. Tomas är inne hos sin mamma fortfarande, han kommer väl vad det lider. Hoppas jag!

/Lela

Premiärdags här hemma idag för att få äta middag helt själv. Inte jag och Tomas då, vi har vid detta laget lärt oss äta utan att bli matade utan William.

Håller på att succesivt gå över från burkmat som vi hitintills nästan uteslutande gett honom till hemmalagad vanlig mat. Dvs att han ska kunna äta det vi äter till middag. Än så länge har det gått bra, han älskar ju mat den lilla killen så han gapar så stort och fint nästan oavsett vad som kommer på skeden. 

Och idag lämpade sig lunchen till att få äta själv, korv med bröd. Hade ställt in mig på ett matkrig utan dess like och dukade därför upp ute på altanen. Fel, fel, fel, fel! Han åt som en liten ängel=) Bara satt där och snällt stoppade i sig det som låg på tallriken, ingenting utanför och inget kladd. 

Och som han åt sedan, som en hel häst. Två grillade korvar och ett korvbröd satte han i sig, som sagt, aptiten är det minnsan inget fel på. Någonstans här började jag bli lite rädd, kan man övergöda barn i denna åldern? Hans mage säger ju aldrig stopp, hur vet man då hur mycket som är lagom?

Någon sa att det är vi vuxna som bestämmer vad och barnen hur mycket. Det klamrar jag mig fast i och tänker leva efter.

I dagarna två har det varit färgningskalas här hemma för min del. Igår var det ögonfransarna och ögonbrynen och idag håret och naglarna. Inget av det blev väl riktigt som jag hade planerat, ögonfransarna syns för lite, ögonbrynen för mycket, (igår såg det ut som jag tejpat två svarta eltejpsbitar ovanför ögonen) håret blev för mörkt och naglarna är för korta för att min tänkta design ska göra sig bra. Kan inte påverka något av det så varför inte löpa linan fullt ut och fortsätta iallafall?

/Lela      

Lovade bilder på den omgjorda carporten så snart den blev färdig och det blev den ju igår. Så här fint blev det med nymålat tak och sensorstyrd belysning.

Står man ute på gatan och tittar in så ser det välkomnande och omhändertagande ut.

Den absolut största fördelen med ombyggnationen är att nu går BÄGGE bilarna in i carporten så som det är tänkt. Tänk vilken lycka till vintern när bägge bilarna står under tak och man nte behöver skrapa några rutor?!=) Ja det skulle möjligen vara bakrutan på den stora då för den går inte riktigt in under taket men en ruta av sex möjliga kan jag leva med.    

Nöjda som attans är vi bägge två. Något mindre nöjd är Tomas axel som nu mer eller mindre gett upp efter att ha jobbat med armen ovanför huvudhöjd i tre dagar. Men det får det vara värt, hoppas jag;)

Hela familjen tog i dag beslutet att det inte skulle göras något här hemma utan idag skulle vi ha roligt. Och roligt när man heter William har man på leklandet så dit åkte vi.

Jisses vad folk där va! Nu håller vi ju till i småbarnshörnan för barn mellan 0-3 år, där var inte riktigt lika mycket folk tack och lov.

Däremot var det en hel del betydligt äldre barn som av någon märklig anledning tvunget skulle vara i just nämnda hörna och leka. De har en hel anläggning att vara på men ska trycka ihop sig i denna lilla hörna. Varför?

Lite lätt irriterad över detta fenomen, hörnan är till för de mindre barnen av en anledning. Det ska vara lugnare och mindre fartfyllt för att de små barnen ska ha en chans att få leka där. Föräldrarna verkar inte bry sig om det, de sitter och smaskar på sina hamburgare och dricker sitt kaffe medans deras 7-8 åring trängs i samma "lekhage" som vår 1-åring. Inte OK! Inte när det faktiskt finns en övre åldersgräns satt.

Hände en del incidenter idag (William var inte inblandad i någon av dem), äldre barn som hoppar över de små, puttas när de kommer ivägen, dras i håret och inte en förälder så långt ögat kan nå. Eller väljer de att inte se för att slippa säga till sina barn, uppfostra dem på ett vettigt sätt?

Vi hade en rolig, incidentfri dag hela familjen. Trötta som tre gnuer efteråt, det är jobbigt att leka i bollhav, åka rutschkana, klättra och krypa på alla fyra. Men vad gör väl det när det varit ett leende från öra till öra på sonen hela dagen?

/Lela 

Pappa med familj har varit här på besök idag, lite för att hälsa på killen, lite för att testa den nya kaffemaskinen och kanske lite för att träffa oss också. Det sistnämnda var det nog inte så noga med;)

Efter fika på kaffemaskinskaffe och glass så ville frun i huset (ja alltså i deras hus för i vårt hus finns det ingen fru, än) ha sina naglar lite tillpiffade inför deras Italienresa nästa vecka. Och jag behöver någon att öva lite på så det vara bara att plocka fram lådorna med lack och pynt för henne att rota runt i och bestämma sig för vad hon ville ha. Med gemensamma beslut så blev resultatet som nedan:

   Den rosa bottenfärgen hade hon sedan innan. Med blå/vita prickar

rosa glitter på övre halvan av nageln så blev de lite tuffare.

Det är kul att så smått få börja måla andras naglar och inte bara mina egna. Jag har ju så mycket ideér på olika utförande så jag behöver fler än mina egna naglar för att kunna verkställa dem. 

Annars har dagen varit mest som de andra dagarna i veckan, jobb, jobb, jobb och jobb. Inte för min del då (om man inte ser att ta hand om sonen som ett jobb) utan för Tomas. Men nu är det färdigt i carporten också!=) Taket är målat, hålet lagat och lampor uppsatta. Har inte ens sett det färdiga resultatet själv ännu, han blev klar för 10-15 minuter sedan. Spännande=)

William har fattat grejen med semester de två senaste dagarna och sovit till runt nio på morgonen. Och detta utan att ha vaknat en enda gång från det han somnat på kvällen innan. Detta händer oftare och oftare, att han inte vaknar tidigt, tidigt på morgonen och kräver välling. Misstänker att han börjar bli så pass stor så det inte behövs, skönt. 

Grejen att han sover till runt nio ställer till det lite i rutinerna bara för normalt sett så sover han en timme på förmiddagen innan lunch men nu har han ju knappt hunnit vakna förrän det isåfall skulle vara dags att gå och sova igen. Så nu sover han efter lunch, runt halv ett vilket är helt okej men han blir ju så trött framåt eftermiddagen sedan. Jag tycker det är på tok för sent att sova ytterligare en gång vid fem-snåret om han ska sova för natten vid halv åtta-åtta. 

Annars sover han en omgång till vid strax efter tre och hinner då vara vaken och igång ett par timmar innan det är dags för natten. 

Det krävs en del tålamod och fantasi att hålla honom på gott humör nu den där timmen mellan fem och sex innan det är middag, fungerar men själv är man ganska slut efteråt;) Är väl snart dags ändå att ställa om honom till bara en sovstund per dag så det blir väl så här i en inkörningsperiod innan han vänjer sig ordentligt. Fördelen är att han är så trött när det väl är sängdags så det är sällan ett problem att få honom att somna, en flaska välling och sedan är han lika djuot sovandes som en sten.

/Lela

Det är inte bara utomhus som det har målats. Lite mer konstnärligt och uppfinnigsrikt målande har skett inomhus på kvällarna. Gör om gör snyggt är ledordet denna gång, tror jag tagit bort och målat om ca 4 gånger innan jag blev någotsånär nöjd denna gång. 

Topplacket bubblar sig vilket syns på bilderna och jag vet inte riktigt varför. Om jag målar på alldeles för tjockt för att skydda stenarna eller om det inte hunnit torka ordentligt mellan lagrena? Aja, på lite håll syns det inte men det är tråkigt.

Tomas tyckte det var bland de snyggare naglarna jag gjort, jag är inte lika nöjd. Svårt att få stripsen jämna och snygga men lite häftiga tyckte jag nog också att de blev.

/Lela

Nu är det semester och vad passar väl bättre än att börja semestern med att jobba?

Ja inte inne i en kontorsbyggnad med klimatanläggning utan utomhus i gassande solsken och inte en uns av vind så långt ögat når.

Håller helt eneklt på att slutföra alla projekt som vi satt igång (läs mestadels Tomas;)) under våren. Planen är att de ska vara klara när denna veckan är över så kan vi bara njuta av lugn och behaglig semester sedan. Som sagt, planen är sådan får se om det blir så.

Gjort om lite på uteplatsen så den blev lite mer "oss" än innan. Ett nytt vind-/solskydd, ett projekt som visade sig bli lite större och mer tidskrävande än vad vi först hade räknat med... Tomas har snickrat och jag erbjöd mig i en sinnesförvirrad stund att måla hela grejen, något jag ångrade när det väl var dags att för mig att börja jobba. Men nu är det klart, 4 lager färg och ca 12 timmars målning senare.

   Innan.

Fula, halvruttna flätade pilskärmar. Den enda som uppskattade 

dessa var katten som kunde klättra i dem.

   Under tiden.

Första skärmen ihop snickrad. 

   Efter.

Ett rejält ansiktslyft. Mer stilrent och mer "oss".

Riktigt nöjda bägge två efter allt slit. 

Just nu håller Tomas för fullt på att måla taket i carporten. Bilder på den renoveringen kommer när det är klart, förhoppningsvis då denna veckan. Där har det också skett en rejäl ansiktslyftning med borttagande av vägg, uppbyggnad av ny snyggare vägg, lagat hål i taket, målning och så småningom även belysning. Mmmm, kommer bli bra detta. 

Just målning och snickeri är inte så lätt att hålla på med och samtidigt ha den lilla vilda med sig ute. Så därför har vi dessa dagarna delat upp oss, den ena jobbar och den andra tar hand om William. Fungerar bra även om det är lite tråkigt att jobba ensam.

Ett litet uns av dåligt samvete finns för att han inte får hitta på roligare saker än att vara hemma och leka nu när både mamma och pappa är hemma... Fast å andra sidan så tycker han om att vara hemma och busa, där får han röra sig fritt och alla hans älskade leksaker finns nära till hands så han lider förmodligen inte ett skvatt. Och för att stilla mitt dåliga samvete så gör vi ju detta nu i ett intensivt tempo för att faktiskt kunna få njuta tillsammans sedan, nej det blir bra detta. Ja det blir för det har jag bestämt nu!

Kallade honom den lille vilda innan för det är vad han har blivit, fullkommligt vild! Men han har så roligt och det är så underbart att iakta honom på hans upptåg. Se hur han klurar och funderar när han stöter på något nytt och hittar en lösning på problemet. Hur han på riktigt börjar leka nu och dansa=) Han har aldrig brytt sig nämnvärt om musik innan, vet inte om det är för att vi ALLTID har musik igång i form av radio eller spotify från morgon till kväll, men nu börjar han dansa när han hör något han gillar. Än så länge är hans musiksmak väldigt bred. Det dansas till allt från "Huvud, axlar, knä och tå" till System of a down, som sagt B-R-E-D musiksmak.

Så här såg det ut tidigare idag när han röjde ut det mesta han kunde finna från skötbordet.

I väntan på att hela familjen skulle bli klara på avfärd häromdagen började William rota i lådorna på byrån i hallen och hittade denna som han la beslga på:

Tomas Färjestadshalsduk, pappa Tomas var väldigt nöjd över sin sons val;)

/Lela

Hade lite ångest innan idag, jag ville ner till tossia men jag ville inte åka själv. lite barnslig på det viset, tycker inte om att vara iväg alldeles ensam utan vill heslt ha sällskap med mig. William har ju fortfarande vattkoppor och därför tvungen att stanna hemma med någon av oss. Efter att ha våndats ett par timmar om hur jag skulle göra och när jag skulle åka kom jag på den briljanta ideén att min mamma kanske ville ha honom ett par timmar så kunde både Tomas och jag åka ner. 

Ett telefonsamtal senare så var det bestämt, mamma kom upp och passade honom och vi fick ta med oss systeryster i utbyte. 

Så här i efterhand var det ett ganska skönt beslut, slippa trängas där på trånga gator med barnvagn. Nu kunde vi i lugn och ro strosa omkring och bara njuta av den underbara sommarkvällen. 5 kilo noguat köpte jag med mig hem så nu borde jag klara mig några veckor framöver;)

Killen hade haft det bra tillsammans med mormor, inte ett knyst eller uns av ledsamhet. Känns skönt att veta att det går så bra att lämna honom tillsammans med någon annan, inte behöva gå omkring med dåligt samvete en hel kväll. Han är trygg i sitt hem med sina saker oavsett om mamma, pappa eller någon annan är här med honom. 

Sitter nu mest i soffan och väntar på att min far ska ringa och beställa sin taxi, mig. De är på fest ikväll och frågade snällt om jag hade något vettigare för mig än att vänta in deras samtal, tydligen hadejag inte det eftersom jag svarade ja;)

Fast med det ösregnet som är ute nu är det vippen att jag ångrar mig, inge kul att ligga ute på vägarna och köra då. Men men, det finns ju vindrutetorkare;)

/Lela

Kela kise-katten.

Neeej!!! Gå inte kise!

Stanna där du är, jag kommer.

William: Attans, jag är för kort i rocken!!

Muffins: Attans fönstret är inte öppet!

Mamma, kise hoppade iväg och jag fick inte kela!!

Är du där bakom mamma? Mamma?

/Lela