Rikard

10 maj 2011 11:18

För att inte tala om hur upprörda folk blir på kvinnor som säger att de inte vill ha barn. Precis som att det er förbannade skyldighet att sätta en massa barn till världen. Är det inte så, att det är mest andra mammor som du får så'na där kommentarer ifrån? *undrar*

Angelica

10 maj 2011 16:39

Jag vet faktiskt inte Rikard, det kanske det är. Har inte lagt på minnet om det är män eller kvinnor som ställer de flesta frågorna. Blir mest irriterad över frågan i sin helhet.
Men jag har ju svarat många människor förr om åren att jag inte vill ha barn när de frågar och vad jag kan komma ihåg så var det nog nästa lättare för folk att acceptera än valet av ett barn.
Det behöver inte förhålla sig på detta sätt, kan ju vara så att detta är mer färskt i minnet och därmed känns mer.

Ted

10 maj 2011 11:29

Jag skulle kunna skriva en del om det här stora ämnet men är förkyld så jag pallar inte.
Men sista stycket skulle jag ha kunna skriva själv (om mig själv alltså).
Jag vet inte vad du känner för människor som börjar oja sig om hur synd det är om Will när du säger att det är bra/räcker med ett barn. Ingen har frågat mig det och jag har inte frågat någon annan det. Tvärtom undrar jag för mig själv om jag är för personlig när jag säger att vi prata om att ha en till. Våran enda anledning till att ha ett till skulle var att det skulle vara kul för Tim, själva tycker vi det räcker med en.

Angelica

10 maj 2011 16:36

Vad jag känner, känner mest att det är jobbigt att behöva försvara något som för mig känns väldigt naturligt. Varför ska jag behöva ställa mig i försvarsposition överhuvudtaget? Det är väl ingen annan mer än vi själva som har något att göra med hur många barn vi väljer att skaffa?
Det är väl ungefär så jag känner;)

Emma

10 maj 2011 12:08

Sedan har vi ett annat dilemma.. som jag råkade ut för väääldigt ofta när jag var gravid med Moa.. "Nu hoppas du väl att det blir en flicka?" Varför skulle jag hoppas på att det blir en flicka? Jag hoppas på att det blir ett friskt och glatt barn! Jag älskar mina barn exakt lika mycket oavsett vad de har förnågot mellan benen! "Men om det blir en pojke så kommer du att skaffa en till, eller hur?" Om jag väljer att skaffa ett tredje barn så beror det på att jag vill ha ett BARN till! Oavsett kön! Skulle pojkar vara mindre älskvärda än flickor? Blir så trött på det...
Håller med om det du säger! Hur många barn man skaffar får man väl bestämma själv!
Blev visst ett lite längre inlägg än vad jag tänkt.. ;)

Angelica

10 maj 2011 16:33

Ja nej det är också en galen sak... Som sagt man skaffar inte en pojke eller flicka, man skaffar ett barn, thats it.

Jenny

10 maj 2011 16:13

Håller med dig helt och fullt gällande det faktum att folks spärrar verkar vara bortblåsta i vissa sammanhang. Vill dock ge en vinkel från det andra hållet också, från min egen uppväxt. Jag uppfostrades som ensambarn och jag kan ärligt erkänna att en del sociala beteenden har jag än idag inte lyckats behärska för att jag inte haft någon att öva dessa på som liten på det vis som ett syskon kan bidra till. Så man kanske blir smartare om man har syskon? haha.

Angelica

10 maj 2011 16:32

Finns faktiskt studier på hur man blir som människa beroende på vilken position man har som barn. Yngst, ensam, mellan eller äldst. http://www.expressen.se/halsa/1.1470921/aldst-mellan-yngst-eller-enda-barnet
Majoriteten av alla Nobelpristagare är texs ensambarn, för det inte sagt att jag förväntar mig att William ska bli Nobelpristagare;)

Lite nyfiken på vad det är för typ av sammanhang du tänker på då?
Jag tänker att barn ändå lär sig vara sociala och fungera tillsammans med andra när man går på typ öppna förskolan, dagis och skola.

Finns givetvis för- och nackdelar med allt.

Rikard

10 maj 2011 18:31

Är man lite sjuk i huvudet om man favoriserar ett kön framför ett annat (på barnet)?

Angelica

10 maj 2011 20:23

Om inte annat så har man missat konceptet lite...

Ted

10 maj 2011 20:18

Jag menade känner som i människor du känner, inte som i känslor du känner =)

Men du har helt rätt, så jag har inget mer att tillägga.

Angelica

10 maj 2011 20:22

du får ju vara lite tydligare i vad du menar så jag förstår;)

Line

10 maj 2011 22:08

Hej! Line här! Såg ditt inlägg genom FB och gillade det du skrev. Jag känner igen mig väldigt mycket i det du skriver. Alla ställde den frågan om syskon till oss, och jag skulle absolut inte vänta för länge osv. Och jag vill ha fler barn , men för oss gick det inte som det skulle, jag fick ett utomkveds istället och fick operar bort foster och en äggledare. Och det betyder att det blir svårare för oss att få ett barn till och jag har haft diskussioner på jobbet osv om det betyder att min son ska bli så hemsk som ensambarn osv. Jag tycker det är hemskt att man som människa ska yttra sig om att det ska vara synd om ensambarn. Tänk dom som inte kan få fler en ett eller som faktiskt inte vill ha fler. herre gud hela vårt samhälle är tyvärr uppbyggt på att skaffa två barn, då är man liksom normal.
Jag vill ha fler barn gärna många, nu kankse det inte blir så och det gör väldigt ont i mitt hjärta att folk ska ha så hemska tanka om ensambarn. men egentligen borde det vara synd om de som säger sånt, de har nog inte fått den empatiska biten i sin uppväxt. Jag läser inte alltid här, men jag gillade verkligen ditt inlägg och jag är glad att jag fick syn på det.
kram Line

Angelica

10 maj 2011 22:37

Usch vad ledsen jag blir av att läsa det du skriver... Hoppas att ni lyckas skaffa fler barn om ni bestämmer er för att försöka. Annars tror jag att både Liam och William kommer att växa upp och bli underbara killar, "trots" att de är ensambarn.
Blir glad över att du gillade mitt inlägg, tack för responsen.

Frida

11 maj 2011 11:16

Vilken bra respons du fått!
Min faster (37 år) har tre barn. Hon fick först en pojke och 1,5 år senare en flicka. 3 år senare väntade hon nummer tre och då frågade folk: "Men varför ska ni ha ett barn till, ni har ju redan en av varje?"
Allvarligt! Det där med kön verkar mycket viktigt för många, tyvärr.
Stå på dig!

Angelica

11 maj 2011 22:40

Ja responsen har varit större och mer positiv än jag hade räknat med, kul=)
Det verkar som att det finns gott om människor som ganska grovt klampar i klaveret även om deras avsikt var god. Tror ju inte att folk över lag uttrycker sig så med avsikt för att vara elaka utan de inser förmodligen bara inte hur hårt deras kommentarer/åsikter kan slå.

Undrar om normen att skaffa två barn grundar sig på att det finns två kön? Kan det verkligen vara så galet enkelt men tokigt? Kanske... Galet, tokigt och klumpigt är det iallafall, oavsett avsikt.