Kvällen har varit mycket bättre än vad dagen började. Känns fortfarande för djävligt det här med jobb men haken är lite högre på mig nu. Dagen började ungefär som gårdagen slutade, inre kaos. Fick ett fullständigt bryt när jag kom till jobbet som resulterade i att jag låste in mig på toaletten i tio minuter. Fick snällt försöka samla mig sen och ställa mig i kasssan. Det krävs en hel del att stå och vara trevlig mot kunder som ställer dumma frågor när man har gråten i halsen. Men det gick... Tomas kom in efter att han slutade och gav mig en kram. Kändes lite bättre då. Tack mitt hjärta<3

Fått en hel del uppmuntrande ord idag, både här i bloggen och på sms. Tack för att ni bryr er, betyder mycket.

Kvällen hemma har varit lugn och skön, precis vad jag behöver nu. Hamburgare, kortspel och första avsnittet av Dexter säsong 3. Bra serie. Snart har hjärtat fått hem alla Sex and the city avsnitt till mig. Sett många avsnitt men aldrig i kronologisk ordning. Mest tittat när jag råkat zappa över i alla år. Ska bli kul att se alla avsnitt i rätt ordning=)

Just nu går Bee Movie på tv, inte sett den innan men animerat är sällan en besvikelse. Tomas sitter och spelar poker för fullt, kanske skulle ta mig an en omgång jag oxå...

/Angelica

Vet inte riktigt hur det är tänkt att man ska hantera sånt här, folk måste ju gå igenom detta dagligen varför finner jag det då så svårt? Jag har aldrig gjort detta innan, detta är helt nytt för mig. Vet inte vad man kan förvänta sig, vad man kan räkna med osv.

Verkar så lätt för så många andra, varför är det så jävla svårt för min del då? Vad gör jag som alla andra verkar göra bättre? Var är skillnaden?

Allt verkar ju så lovande till en början och sen blir det bara knäpp tyst. Är det verkligen så det ska gå till? Är det så de gör för att slippa ge dåliga besked, låter allt rinna ut i sanden? Eller är det jag som går in i allt med alldeles för höga förväntningar? Men jag har å andra sidan en hel del som står på spel, mycket att gambla med för min del.

Fan jag vill inte må så här, vill inte ha medlidande heller egentligen. Det ända jag vill är att få ett nytt jobb... Så nu är det sagt, inget mer smusslande. Ett nytt jobb som gör att jag får energin tillbaka, glädjen över att få prestera. Fan fan fan... Tårarna bränner ordentligt.

/Angelica

bad bad bad bad bad bad bad bad bad bad bad..... I feel bad....

Vill inte vara med att leka längre. Och varför är det alltid så att om man själv inte mår bra så gör man automatiskt att ens nära oxå mår dåligt. Det är ju det sista jag vill men verkar dessvärre vara omöjligt. Fan oxå.