Tre nätter i sträck nu har William väckt oss mitt i natten av att han jämrar sig högt inne i sin säng.

När man går in till honom ligger han och kastar sig från sida till sida, precis som om att han letar efter nappen, flackar med ögonen och jämrar sig. Han är inte vaken alls när detta sker, vaknar inte heller av att man klappar på honom eller pratar med honom.

Det hjälper inte med nappen, snarare så att han låter än mer om han får den.

Plockar upp honom, lägger honom mot magen och sätter sig i fåtöljen, klappar över nacken och ryggen och nynnar lite. Efter ett par minuter är han lugn igen. Händer 2-5 ggr per natt nu. Det är inte heller utspritt över hela natten utan mellan 23-02, därefter sover han gott och tryggt fram till 7-tiden när han vaknar och är hungrig. 

Inatt satt jag uppe med honom i famnen ca 20 minuter åt gången, ville att han skulle somna in riktigt ordentligt och komma till ro igen innan jag la ner honom. Upptäckte då att han ligger och grimaserar massa, ler, blir ledsen och "tuggar" i sömnen om vart annat. Man ser även att ögonen far runt trots att han blundar, "klipper" med ögonlocken hela tiden. Lite som om han vore rädd och blir förföljd av nåt, flackar fram och tillbaka.

Försökt söka runt lite på nätet om bebisars utvecklingsfaser men kan inte hitta nåt igenkännande än så länge. 

Någon som har erfarenhet i bagaget och har lite information att ge? Om det är en utvecklingsfas, hur länge pågår den?

Misstänker väl själv att det har att göra med att han börjar sortera dagens intryck under sömnen och inte riktigt får kläm på det helt enkelt. Dagarna har sett väldigt olika ut, vissa har det varit full rulle inne i stan bland massa folk, ljud och rörelse medans andra har spenderats hemma i lugn och ro. 

Kan inte se att det hänt något som vore traumatiskt någon av dessa dagarna. Inte heller har vi ändrat några rutiner hemma inför nattningen utan allt ser ut precis som vanligt. 

Finns inga spår av otrygghet hos honom på dagarna, han är pigg, nyfiken, glad och alert. Inte klängig, mammig/pappig eller gnällig. 

De korta stunder han sover mitt på dagarna år oxå lugna, inga tendenser till att vara orolig eller drömma då. 

Tycker ju självfallet synd om den lille killen, är inte mycket man kan göra mer än att försöka lugna honom gång på gång. Verkar vara jobbigt att vara liten ibland!!

/Lela

 

Eva

18 november 2010 11:07

Har ju visserligen 5 veckors mer erfarenhet än dig, men känner inte igen något liknande! ;-) Tror, precis som du, att det är han fas när han sorterar dagens intryck. Hoppas det går över snart så ni får lite lugnare på nätterna!

http://familjenweber.blogg.se

Angelica

19 november 2010 11:38

Du menar att du inte hann bli specialist på de 5 veckorna?;) Vad besviken jag blev nu, hihi.
Natten till idag har varit precis som innan, sovit gott hela natten så förhoppningsvis har det återgått för tillfället. Kommer säkert tillbaka lite då och då framöver men det är då det!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är flytten så gott som klar och ni är välkomna att besöka mig på min nya adress som är Lelack.blogspot.com.   Jag hoppas att ni väljer att besöka mig på min nya adress, kika in på en kopp kaffe lite då och då;)   /Lela ...

Vill bara önska alla en riktigt god jul:)       /Lela ...

Det har varit dålig uppdatering på naglar de sista dagarna och det kommer fortsätta vara så ett tag framöver. Dels för att julhelgen närmar sig med stormsteg och tiden inte riktigt räcker till för allt man vill hinna med men den stora orsaken är att ...

Denna helgen har vi gjort massor, letat julgran, klätt gran, plockat fram tomtar, bakat julgodis och pepparkakor samt julpysslat. I princip allt som har med julen att göra utom att slå in paket, det får bli senare i veckan.  Tänker att det inte är ...

Är helt slut och snart är även denna dagen slut, skönt.   Till att börja med väckte William oss allihop (min syster sov här inatt) vid halv tre genom att skrika i 40 minuter. Stackarn hade över 40 graders feber och var allmänt vimsig och yr. Efte...