...det gjorde vi förvisso inte. Men det hände grejer ändå. Vi satt här så snällt i soffan och hade precis fått upp värmen. Uppkrupna bredvid varann med katten i knät och från ingenstans, tyckte vi iallafall, började brandalarmet tjuta utav bara sjutton. 10 sekunder senare ringer telefonen, knappt hörbart i allt detta oljud. Det var SOS-alarm som  ringer och mer eller mindre undrar om vi är medvetna om att brandalarmet har gått?!

Hon hör nog ganska snabbt att vi är fullt medvetna om detta men inte riktigt med på varför det utlöst.

Tomas i telefon vilt viftande med en mjuk skärbräda under detektorn och jag irrar runt för att ta reda på varifrån all rök plötsligt kommit ifrån.

Ganska snabbt lokalisera vi det till kaminen, det har runnit ner stearin på kamininsattsen och ryker ganska bra.

Kvinnan som ringde nöjer sig med att vi jobbar för fullt med att vädra ut röken och lägger på. Sirenen slutar tjuta och vi börjar slappna av... i typ 1 minut för sen sätter det igång igen med full styrka. 10 sekunder till så ringer telefonen igen, samma kvinna som innan. TAck säger Tomas för samtalet och lägger på. viftar som idioter för att all rök ska försvinna, öppnar alla fönster och dörrar, sirenen tystnar återigen. Tyst men med tvärdrag i hela huset när det är -14 grader ute. Efter ytterligare 1 minut så sätter den igång igen och telefonen ringer en tredje gång. Denna gång går det bara fram 1 signal, tror att kvinnan i andra änden inser att hon inte hjälper oss nåt vidare med att ringa varannan minut utan att det är bättre om vi får vädra för oss själva istället.

Efter denna gång tystnar sirenen helt och hållet och håller faktiskt tyst denna gång. Katten vågar sig fram igen och vi börjar stänga alla dörrar och fönster. Inser fort bägge två att den där värmen vi fått upp innan under kvällen är puts borta vid detta laget.

Så nu vankas det filt, varmchoklad  och trängas ihop i soffan.

Så vårat tips är: ställ aldrig en adventsljusstake på spiselkransen och låt det nerbrunna stearinet ligga kvar på kanten. Till slut smälter och rinner ner på insattsen och tenderar till att skapa kraftig rökutveckling.

Det goda med detta är att vi nu vet hur och att vårat larm funkar alldeles utmärkt. Trist att behöva göra den upptäckten den hårda vägen bara.

/Angelica

Ja igår var det som sagt kalas, kalas för lilla farmor som fyllde 90 år! Gamla tanten... Hon var så rörd stackaren när hon kom in i lokalen  och vi alla började sjunga "Ja må hon leva". Tårarna rann längs med kinderna, men hon hade gott sällskap av många av oss andra oxå.

Det var ett trevligt kalas med massa god mat, ännu mera efterrätter och kakor. Tveksmat om vi hade behövt ha någon bil på vägen hem. Mätta, glada och belåtna.

Kul att träffa släktingar, vi är en ganska stor släkt så det är inte så ofta vi träffas allihop, så det är alltid kul när vi samlas på detta viset.

Idag har det varit jobb som gällt, nästan så jag kräkits på folk som ringt men det har löst sig. Inte personerna i sig som varit jobbiga, de har varit snälla och förstående utan mer problemet de kommit med som tagit tid och energi att lösa.

 Men jag får ta igen mig lite imron då jag är ledig;) En mjuk start av denna veckan, gött=)

/Angelica